God jul, antar jag. Ännu ett år har gått och julen är här igen. Precis som varje år. Kanske lite överskattad, eller underskattad. Eller både och. Jag vet faktiskt inte. Men jag tycker om den ändå.
Men saker har förändrats. Barndomens jular är borta. Det fattas människor när det är som att släktskap har brutits, sjukdomar och trötthet vinner och när döden kommer emellan. Men nej, jag är inte ledsen för det. Inte just nu. Jag bara kom att tänka på det. Det kanske är meningen att man ska vara positiv på julen, för att det är en fin högtid, enligt många. Jag är varken positiv eller negativ, ganska neutral. Men jag trivs, just nu, det gör jag. Det händer inget speciellt, utan är helt enkelt bara lugnt och ganska bra. Trots att det fattas människor och trots att det inte står någon julgran i hörnet bredvid datorn. Men jag trivs inte lika mycket nu som tidigare jular. Kanske för att jag fortfarande var ett barn på den tiden. Nu vet jag inte vad jag är. Det spelar ingen större roll. Tiden går och saker förändrats.
Hur som helst så räcker det med dessa tankar nu. Jag hoppas att ni inte har funderat och analyserat lika mycket som jag, utan istället bara har haft en trevlig julafton!
onsdag 24 december 2008
söndag 21 december 2008
Onödiga fakta: uppföljning
Onödiga fakta 1: Mina naglar är jobbigt korta. I balans. Men jag hatar det. Jag vill ha relativt långa, röda naglar. GE MIG.
Onödiga fakta 2: Jag har över 100 tic tac nu. Ett fint litet förråd. Jag tycker om godisaffären på stan som säljer dem. Men några av mina tic tac kommer från en Lidl-butik i Tyskland, trots att jag hatar Lidl. Men jag älskar tic tac, de är bäst. <3 (Haha, en kärleksförklaring!)
Onödiga fakta 2: Jag har över 100 tic tac nu. Ett fint litet förråd. Jag tycker om godisaffären på stan som säljer dem. Men några av mina tic tac kommer från en Lidl-butik i Tyskland, trots att jag hatar Lidl. Men jag älskar tic tac, de är bäst. <3 (Haha, en kärleksförklaring!)
tisdag 16 december 2008
Onödiga fakta
Onödiga fakta 1: Mina naglar är jobbigt långa. I alla fall hälften av dem. Resten är alldeles för korta. Obalans. Jag hatar det.
Onödiga fakta 2: Mina tic tac är snart slut. Lidandet närmar sig med stormsteg.
Onödiga fakta 2: Mina tic tac är snart slut. Lidandet närmar sig med stormsteg.
Bara tisdag
Jag är trött, trött, trött och önskar att jag kunde sova i minst 12 timmar och ligga kvar åtminstone 3 till. Men med tanke på att jag måste upp om exakt 12 timmar, vore det inte någon bra idé. Jobb går före sömn. Oftast i alla fall. Några gånger har jag sagt nej till jobb för att få fortsätta sova eller bara göra ingenting. Oansvarig, lat, negativ, yes. Det är tyvärr sån jag är. (Glömde ordet misslyckad, men det säger vi inte högt)
Tråkigt blogginlägg, jag vet. Hm, ännu ett karaktärsdrag. Tråkig.
Tråkigt blogginlägg, jag vet. Hm, ännu ett karaktärsdrag. Tråkig.
måndag 15 december 2008
Du är dom långa milen mot Berlin
Det är 100 mil till Berlin. Alldeles för långt, åtminstone nu. I vanliga fall bryr jag mig inte om den där staden ett dugg. Men just nu är en väldigt fin person där, och jag önskar verkligen att hon kunde komma hem igen.
Så Marie, sno ett flygplan, sno en fallskärm och kom hit för jag ljög när jag sa att saknad kan vara skönt.
Så Marie, sno ett flygplan, sno en fallskärm och kom hit för jag ljög när jag sa att saknad kan vara skönt.
Sanningen om öronproppar
Visste ni att jag hatar öronproppar?
För det första är de fula. Åtminstone de där gula, ni måste veta vilka jag menar. Usch. För det andra är de irriterande. Jag vill inte ha några konstiga saker med äcklig konsistens i mina öron. Nej, jag brukar inte ens använda öronproppar. Jag minns att jag har använt några gånger för att kunna sova, när ljudet runt omkring har varit jobbigt. Och en gång på en konsert, men det var ingen bra idé. De var speciellt gjorde för sånt, men förstörde ljudet och upplevelsen. Aldrig mer, säger jag bara.
Poängen med öronproppar är att dämpa ljudet och skydda hörseln, tror jag. Eller vänta nu.. deras mål, meningen med livet, kanske är att ta över våra öron för att sedan krypa in i våra huvuden. Då får vi galna scoutsjukan, en läskig variant av rabies. Det borde finnas varningsskyltar på öronproppar, inte sant? Precis som det finns på cigarettpaket. Öronproppar skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning. Typ. Varför är jag sämst på att hålla mig till ämnet?
Ehm. THE END.
För det första är de fula. Åtminstone de där gula, ni måste veta vilka jag menar. Usch. För det andra är de irriterande. Jag vill inte ha några konstiga saker med äcklig konsistens i mina öron. Nej, jag brukar inte ens använda öronproppar. Jag minns att jag har använt några gånger för att kunna sova, när ljudet runt omkring har varit jobbigt. Och en gång på en konsert, men det var ingen bra idé. De var speciellt gjorde för sånt, men förstörde ljudet och upplevelsen. Aldrig mer, säger jag bara.
Poängen med öronproppar är att dämpa ljudet och skydda hörseln, tror jag. Eller vänta nu.. deras mål, meningen med livet, kanske är att ta över våra öron för att sedan krypa in i våra huvuden. Då får vi galna scoutsjukan, en läskig variant av rabies. Det borde finnas varningsskyltar på öronproppar, inte sant? Precis som det finns på cigarettpaket. Öronproppar skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning. Typ. Varför är jag sämst på att hålla mig till ämnet?
Ehm. THE END.
fredag 12 december 2008
Det är bara så som människor är och vi lever i en cynisk värld
Blondinbella. Ni kan inte ha undgått namnet. Vissa tycker att hon verkar korkad, andra har redan bestämt sig för att hon är det. Jag har aldrig förstått hur de kan komma fram till det. Att hon har lyckats få sin blogg så pass stor, och dessutom tjäna pengar på det, vad är det korkade i det? Hon kan skriva och hon har åsikter. Att jag inte förstår storheten i hennes blogg är en annan sak. Hennes blogg intresserar inte mig, men jag ogillar henne inte för det, så som många andra gör.
Men människor verkar tycka om att hata, kasta elaka kommentarer på andra. Blondinbella råkar ut för det, men hon är bara ett exempel. Det finns otroligt många fler som får utstå detta hat via internet. Kanske för att man har möjligheten att vara mer eller mindre anonym, vilket egentligen inte borde spela någon roll.
Men tillbaka till Blondinbella. Varför hatar vissa henne? För att hon är framgångsrik? Eller har de bara bestämt sig för att hon är jobbig? Jag vet inte. Men jag råder dem att lägga ner hatet, vem det än är riktat mot. Det är bara meningslöst. Även om du är anonym, så är det ändå du som står bakom orden.
Men människor verkar tycka om att hata, kasta elaka kommentarer på andra. Blondinbella råkar ut för det, men hon är bara ett exempel. Det finns otroligt många fler som får utstå detta hat via internet. Kanske för att man har möjligheten att vara mer eller mindre anonym, vilket egentligen inte borde spela någon roll.
Men tillbaka till Blondinbella. Varför hatar vissa henne? För att hon är framgångsrik? Eller har de bara bestämt sig för att hon är jobbig? Jag vet inte. Men jag råder dem att lägga ner hatet, vem det än är riktat mot. Det är bara meningslöst. Även om du är anonym, så är det ändå du som står bakom orden.
onsdag 10 december 2008
Julgransfötter, typ
Det är ju svårt att blogga om julgransfötter
speciellt om man är sjuk och allmänt trötter
Men jag lovade mig själv att försöka
så att ni en uppdaterad blogg kan besöka
I mitt hus finns en rödgrön julgransfot
men jag lovar, den ser ut som skrot
De är nog inte till för att vara fina
att titta på dem är mest en pina
Eller det kanske bara gäller vår
som har sisådär tre tår
Säkert är i alla fall att den är ful
men jag gillar den ändå varje jul
Det här är rim i nivå med en unges som är två
för erkänn, mina rim är jävligt grå
Okej okej, en tvååring kan knappt tala
men åtminstone som en tupp gala
Jag vet att jag överdriver
men tyst, det är jag som skriver
Ojdå, jag tappade visst tråden
men jag får väl tacka för applåden
Vänta nu, här är det tyst
det hörs inte ett knyst
Jag borde hålla mig borta från rimmen
åtminstone den närmsta timmen
Men jag lovar det är ett beroende
vare sig man är atetist eller troende
Jag vet att jag är kass
så kom hit och ge mig lite glass
Då kanske jag blir bäst och söt
men ja, jag vet jag är en nöt
Dömd att misslyckas
kan det tyckas
Nu spårade jag ur igen
Jag hade det på känn
Men vet ni vad?
Var nöjd och glad
för här är min sista rad
speciellt om man är sjuk och allmänt trötter
Men jag lovade mig själv att försöka
så att ni en uppdaterad blogg kan besöka
I mitt hus finns en rödgrön julgransfot
men jag lovar, den ser ut som skrot
De är nog inte till för att vara fina
att titta på dem är mest en pina
Eller det kanske bara gäller vår
som har sisådär tre tår
Säkert är i alla fall att den är ful
men jag gillar den ändå varje jul
Det här är rim i nivå med en unges som är två
för erkänn, mina rim är jävligt grå
Okej okej, en tvååring kan knappt tala
men åtminstone som en tupp gala
Jag vet att jag överdriver
men tyst, det är jag som skriver
Ojdå, jag tappade visst tråden
men jag får väl tacka för applåden
Vänta nu, här är det tyst
det hörs inte ett knyst
Jag borde hålla mig borta från rimmen
åtminstone den närmsta timmen
Men jag lovar det är ett beroende
vare sig man är atetist eller troende
Jag vet att jag är kass
så kom hit och ge mig lite glass
Då kanske jag blir bäst och söt
men ja, jag vet jag är en nöt
Dömd att misslyckas
kan det tyckas
Nu spårade jag ur igen
Jag hade det på känn
Men vet ni vad?
Var nöjd och glad
för här är min sista rad
I can't go on like this, so help me now
HJÄLP.
Det var väl en effektiv inledning? Eller inte. Hur som helst så behöver jag er hjälp. Ja, du där, och du också. Alla ni som läser just de här orden måste kommentera annars blir jag ledsen. Det spelar ingen roll om ni brukar läsa min blogg eller inte. (Jag har bloggräknare, SÅ JAG SER ER MINSANN.)
Jag behöver bloggidéer, lite hjälp för att komma igång med bloggandet igen. Ni ska föreslå minst ett ämne, oseriöst eller inte, som jag sedan ska skriva om. Då är jag så illa tvungen att göra det, vare sig jag vill eller inte. Så kom igen, var snäll mot mig och jag kommer vara evigt tacksam, eller nåt? Jag kommer åtminstone bli glad. Det är bättre än inget.
Det här är ett utmärkt tillfälle för er att jävlas med mig om ni har lust med det. Hitta på världens jobbigaste eller konstigaste ämne, om ni så vill.
Kom igen folket, vad skulle ni annars göra?
Det var väl en effektiv inledning? Eller inte. Hur som helst så behöver jag er hjälp. Ja, du där, och du också. Alla ni som läser just de här orden måste kommentera annars blir jag ledsen. Det spelar ingen roll om ni brukar läsa min blogg eller inte. (Jag har bloggräknare, SÅ JAG SER ER MINSANN.)
Jag behöver bloggidéer, lite hjälp för att komma igång med bloggandet igen. Ni ska föreslå minst ett ämne, oseriöst eller inte, som jag sedan ska skriva om. Då är jag så illa tvungen att göra det, vare sig jag vill eller inte. Så kom igen, var snäll mot mig och jag kommer vara evigt tacksam, eller nåt? Jag kommer åtminstone bli glad. Det är bättre än inget.
Det här är ett utmärkt tillfälle för er att jävlas med mig om ni har lust med det. Hitta på världens jobbigaste eller konstigaste ämne, om ni så vill.
Kom igen folket, vad skulle ni annars göra?
söndag 30 november 2008
lördag 29 november 2008
Ett ögonblick
då allt bara händer
då allt står stilla
Fortfarande samma sekund
Verkligheten slutar existera
Det är bara du och jag kvar nu
Logikens lagar slutar gälla
Jorden snurrar lite för fort
kanske lite fel
som att den har avvikit
från sin ursprungliga bana
Men jag håller hellre din hand
känner hur jorden snurrar fel
egentligen bara annorlunda
än att släppa taget
När logiken har slagits ut
är allting är svårt att förstå
Speciellt när hjärnan reagerar
med fyra sekunders fördröjning
Precis fyra sekunder
Inte på grund av syrebrist
för dina andetag blir mina
Samma luft i våra lungor
Sekunder krymper inte
för tiden kan inte röra sig
så som avstånd kan
Centimeter kan bli så små
att de inte längre syns
Att de blir ett avstånd
som plötsligt känns
då allt bara händer
då allt står stilla
Fortfarande samma sekund
Verkligheten slutar existera
Det är bara du och jag kvar nu
Logikens lagar slutar gälla
Jorden snurrar lite för fort
kanske lite fel
som att den har avvikit
från sin ursprungliga bana
Men jag håller hellre din hand
känner hur jorden snurrar fel
egentligen bara annorlunda
än att släppa taget
När logiken har slagits ut
är allting är svårt att förstå
Speciellt när hjärnan reagerar
med fyra sekunders fördröjning
Precis fyra sekunder
Inte på grund av syrebrist
för dina andetag blir mina
Samma luft i våra lungor
Sekunder krymper inte
för tiden kan inte röra sig
så som avstånd kan
Centimeter kan bli så små
att de inte längre syns
Att de blir ett avstånd
som plötsligt känns
fredag 21 november 2008
Telefonsvararen
"Jag blir sentimental så fort som det blir morgon eller natt.
Någon har stulit mitt hjärta, ersätt det med en attrapp.
En mekanisk bomb som tickar, hysteriskt mycket.
Det här är ingen kärleksdikt. Jag vet vad du tycker om det."
Navid Modiri kan skriva som ingen annan kan. När hans ord blir till musik blir det något speciellt. Något bra. Ibland obeskrivligt bra. Bara lyssna.
Någon har stulit mitt hjärta, ersätt det med en attrapp.
En mekanisk bomb som tickar, hysteriskt mycket.
Det här är ingen kärleksdikt. Jag vet vad du tycker om det."
Navid Modiri kan skriva som ingen annan kan. När hans ord blir till musik blir det något speciellt. Något bra. Ibland obeskrivligt bra. Bara lyssna.
tisdag 11 november 2008
Blä
Jag är bara så trött på allt. Vet inte var jag ska ta vägen, kanske för att det inte finns någonstans att ta vägen. Jag vill ändå inte. Jag vill bara krypa ihop i min säng, gömma mig och aldrig mer komma upp.
Ingen silvertejp i världen kan rädda mig.
Ingen silvertejp i världen kan rädda mig.
söndag 9 november 2008
lördag 8 november 2008
Kristian Anttila
Kristian Anttila, Arenan i Falun, den sjunde november. Jag var där.
Trots det underbara sällskapet som stavas M a r i e, var jag opepp på konsert efter att ha jobbat i alldeles för många timmar så jag ville egentligen bara sova. Men efter ett tag blev jag alltmer peppad! En bit in i konserten var jag väldigt glad och tacksam för att vara där. Smutser var bäst och Lystring sämst, om jag måste välja. Jag hade hoppats på att få höra speciellt Tom Petty, så mitt hjärta och min hjärna slogs om vem som kunde skrika "IH" högst när den spelades. Det var många bra ögonblick under den konserten.
Efteråt var det också trevligt. Jag köpte Anttila-tröjan med körsbär + Harhjärta EP, som jag fick signerad och dessutom fick jag en kram. När vi var på väg ut var Marie besviken för att han inte spelade Benjamin och jag. Det tyckte jag var dumt, så vi gick tillbaka till bordet där Kristian signerade. Jag bad honom sjunga lite ur Benjamin och jag för henne, trots att Marie nog hade tänkt springa därifrån om jag frågade. Några sekunder senare gjorde han det. Efter det var Maries mest använda ord "IH." Jag tror aldrig jag har sett henne så glad, så jag blev ännu gladare.
Sen stod vi tyvärr ute i den dumma kylan ett tag. Jag förstår mig inte på de som säger att höst/vinter är något bra. Jag frös alldeles för mycket. Men precis innan vår skjuts kom, dök någon jag kände igen upp. Fridah, som har en mycket bra blogg! Jag har sett henne på ett par konserter förut, men inte vågat säga hej. Tredje gången gillt! Så kan det gå på en popkonsert i Dalarna. Men vad jag vet, så blir det inga fler på ett tag. Det känns rätt dött i konsertväg den närmsta tiden. Synd. Helst av allt skulle jag vilja att Kent åkte ut på turné, men chansen är väl ungefär noll.
Jag får nöja mig med att idag är en sådan dag då jag verkligen har tid att lyssna på musik. "Vi var som körsbär, körsbär. Fallna och pallade, men vi var två."
Trots det underbara sällskapet som stavas M a r i e, var jag opepp på konsert efter att ha jobbat i alldeles för många timmar så jag ville egentligen bara sova. Men efter ett tag blev jag alltmer peppad! En bit in i konserten var jag väldigt glad och tacksam för att vara där. Smutser var bäst och Lystring sämst, om jag måste välja. Jag hade hoppats på att få höra speciellt Tom Petty, så mitt hjärta och min hjärna slogs om vem som kunde skrika "IH" högst när den spelades. Det var många bra ögonblick under den konserten.
Efteråt var det också trevligt. Jag köpte Anttila-tröjan med körsbär + Harhjärta EP, som jag fick signerad och dessutom fick jag en kram. När vi var på väg ut var Marie besviken för att han inte spelade Benjamin och jag. Det tyckte jag var dumt, så vi gick tillbaka till bordet där Kristian signerade. Jag bad honom sjunga lite ur Benjamin och jag för henne, trots att Marie nog hade tänkt springa därifrån om jag frågade. Några sekunder senare gjorde han det. Efter det var Maries mest använda ord "IH." Jag tror aldrig jag har sett henne så glad, så jag blev ännu gladare.
Sen stod vi tyvärr ute i den dumma kylan ett tag. Jag förstår mig inte på de som säger att höst/vinter är något bra. Jag frös alldeles för mycket. Men precis innan vår skjuts kom, dök någon jag kände igen upp. Fridah, som har en mycket bra blogg! Jag har sett henne på ett par konserter förut, men inte vågat säga hej. Tredje gången gillt! Så kan det gå på en popkonsert i Dalarna. Men vad jag vet, så blir det inga fler på ett tag. Det känns rätt dött i konsertväg den närmsta tiden. Synd. Helst av allt skulle jag vilja att Kent åkte ut på turné, men chansen är väl ungefär noll.
Jag får nöja mig med att idag är en sådan dag då jag verkligen har tid att lyssna på musik. "Vi var som körsbär, körsbär. Fallna och pallade, men vi var två."
Perfekt defekt (ni behöver inte förstå)
Jag är egentligen
bara en liten betydelselös del
av en stor folkmassa
som består av
sex miljarder människor
som är utspridda
överallt och ingenstans
Vi må vara individer
men de ofrånkomliga
förlusterna
som ständigt räknas
i människoliv
kanske inte betyder så mycket
för världen ändå
För vi kanske alla är
som en pusselbit
som kan ersättas av en ny
Det går nog
bara man tar i
Verklighetsbilden
kanske krossas lite grann
då bitarna antagligen
inte passar perfekt
Men vad gör det
i en verklighet
som redan är defekt?
Allt är förgängligt
så vem ska minnas oss
i en värld som är
perfekt defekt?
bara en liten betydelselös del
av en stor folkmassa
som består av
sex miljarder människor
som är utspridda
överallt och ingenstans
Vi må vara individer
men de ofrånkomliga
förlusterna
som ständigt räknas
i människoliv
kanske inte betyder så mycket
för världen ändå
För vi kanske alla är
som en pusselbit
som kan ersättas av en ny
Det går nog
bara man tar i
Verklighetsbilden
kanske krossas lite grann
då bitarna antagligen
inte passar perfekt
Men vad gör det
i en verklighet
som redan är defekt?
Allt är förgängligt
så vem ska minnas oss
i en värld som är
perfekt defekt?
onsdag 5 november 2008
<3
Att räkna vänskap i månader är skrämmande, när den betyder mycket mer än den borde med tanke på tiden. Men jag gör det ändå, utan att veta varför. Kanske är det något speciellt med att skrämma sig själv så att man känner att man lever. Finns på riktigt. Har ett liv. Att allt inte är en illusion. Om det är en illusion och jag börjar tänka, så upptäcker jag att jag är illusionsrädd. Annars passar nog ordet livrädd ganska bra.
söndag 2 november 2008
Någonting eller kanske ingenting
Jag ber om ursäkt för bristen på inlägg i den här bloggen. Men orden hittar inte ut, som att de inte kan fastna på skärmen. Eller så börjar problemen redan innan. Jag kanske helt enkelt inte får ordning på orden i hjärnan. Tankarna kanske bara snurrar runt som en virvelvind. Eller så sitter de fast som de nya affisherna på min garderob och vägrar släppa taget. Men affisherna lossnar ibland, det kanske tankarna också kommer göra. Jag vet faktiskt inte.
Den här dagen är snart slut. Jag vill inte det. Jag vill dra tillbaka tiden några timmar och skrika "stopp!" för att sedan hoppas på att ord som timmar och minuter slutar existera. Hoppas på att tiden slutar gå. Men jag vet att det aldrig kommer bli så. Och jag vet att det inte heller finns några tidsmaskiner i världen som fungerar. Jag kanske borde uppfinna en, eller två.. för säkerhets skull. Men jag kommer aldrig någonstans, inte längre än till i stort sett outvecklade tankar. Så ögonblick som har varit kommer aldrig mer tillbaks. Jag önskar det vore så, för det här var en bra dag. Jag vill bara höra dina hjärtslag.
Den här dagen är snart slut. Jag vill inte det. Jag vill dra tillbaka tiden några timmar och skrika "stopp!" för att sedan hoppas på att ord som timmar och minuter slutar existera. Hoppas på att tiden slutar gå. Men jag vet att det aldrig kommer bli så. Och jag vet att det inte heller finns några tidsmaskiner i världen som fungerar. Jag kanske borde uppfinna en, eller två.. för säkerhets skull. Men jag kommer aldrig någonstans, inte längre än till i stort sett outvecklade tankar. Så ögonblick som har varit kommer aldrig mer tillbaks. Jag önskar det vore så, för det här var en bra dag. Jag vill bara höra dina hjärtslag.
måndag 27 oktober 2008
Helgen är över
Måndag och en ny vecka igen. En sådan måndag då jag har jobbat, men även fått lön. Men det här inlägget ska inte handla om den här dagen. Här kommer istället en lista-över-vad-jag-har-gjort-i-helgen. Bara för att ni är så intresserade. (eller inte)
Övningskört.
Krattat löv.
Legat i en säng och en soffa hos Marie.
Tittat på barnprogram.
Ätit godis.
Skrivit dikter.
Pratat i telefon halva natten.
Sovit.
Bytt däck på bilen.
Pratat ännu mer i telefon.
Spelat Unreal Tournament 2004.
Sen tror jag att helgen tog slut.
Övningskört.
Krattat löv.
Legat i en säng och en soffa hos Marie.
Tittat på barnprogram.
Ätit godis.
Skrivit dikter.
Pratat i telefon halva natten.
Sovit.
Bytt däck på bilen.
Pratat ännu mer i telefon.
Spelat Unreal Tournament 2004.
Sen tror jag att helgen tog slut.
lördag 25 oktober 2008
...
Två skilda händelser eller snarare meningar
vid två olika tidpunkter, två olika platser
betydde just då nästan ingenting
eftersom tankarna slogs bort
i samma sekund som de kom
Men nu har de dykt upp i min hjärna
och snurrar runt i cirklar
som att de väntar på något
på att jag ska förstå
Ett plus ett blir två
och allting blir plötsligt glasklart
Rädslan har återvänt
och allt är
precis som förut
betydde just då nästan ingenting
eftersom tankarna slogs bort
i samma sekund som de kom
Men nu har de dykt upp i min hjärna
och snurrar runt i cirklar
som att de väntar på något
på att jag ska förstå
Ett plus ett blir två
och allting blir plötsligt glasklart
Rädslan har återvänt
och allt är
precis som förut
fredag 24 oktober 2008
Öde holme
Tre saker att ta med till en öde holme. (Enligt wikipedia "En holme är en liten och vanligen obebodd ö." Man säger vanligtvis inte en öde holme, utan istället en öde ö ("En ö är ett större landområde helt omgivet av vatten")
Brukar inte dessa öde öar vara relativt små? Jo. Därför passar kanske holme bättre (men egentligen inte), trots att det låter så otroligt fel att man vill slå sönder ordet i 5 bitar eller mer så att det inte längre betyder någonting. Att det bara blir bokstäver utan något som helst sammanhang. Men ja, vi kallar det för holme idag.
Så om jag fick ta med tre saker, vad skulle jag välja? Man får ha överdrivna önskningar, för just nu är det jag som bestämmer. Så en av mina saker vore en mp3 (med högtalare) vars batteri aldrig dör. Den andra saken vore en stor resväska med mina bästa vänner i. Jag kan inte ta dem utanför, eftersom jag endast få ha med tre saker. Så här sparar vi så gott det går! Den tredje saken skulle vara.. massa coca-cola, eftersom jag är extremt sugen på det just nu.
Vad skulle du ta med till en öde holme?
Brukar inte dessa öde öar vara relativt små? Jo. Därför passar kanske holme bättre (men egentligen inte), trots att det låter så otroligt fel att man vill slå sönder ordet i 5 bitar eller mer så att det inte längre betyder någonting. Att det bara blir bokstäver utan något som helst sammanhang. Men ja, vi kallar det för holme idag.
Så om jag fick ta med tre saker, vad skulle jag välja? Man får ha överdrivna önskningar, för just nu är det jag som bestämmer. Så en av mina saker vore en mp3 (med högtalare) vars batteri aldrig dör. Den andra saken vore en stor resväska med mina bästa vänner i. Jag kan inte ta dem utanför, eftersom jag endast få ha med tre saker. Så här sparar vi så gott det går! Den tredje saken skulle vara.. massa coca-cola, eftersom jag är extremt sugen på det just nu.
Vad skulle du ta med till en öde holme?
torsdag 23 oktober 2008
Bara så ni vet
Bara så ni vet 1
Det fungerar inte att "hota" en tvååring med att man måste vara snäll för att jultomten ska komma. Det är inte säkert att dessa "hotelser" kan få tvååringen att glömma bort vad man egentligen ville från början, och därför slutligen göra som man vill. Det var en dålig taktik, som nog var dömd att misslyckas redan från början. Det kanske var jultomtens fel, eller mitt. Eller helt enkelt ingens.
Bara så ni vet 2
Ledsen om jag krossar era hjärtan nu. Men.. jultomten finns inte.
Det fungerar inte att "hota" en tvååring med att man måste vara snäll för att jultomten ska komma. Det är inte säkert att dessa "hotelser" kan få tvååringen att glömma bort vad man egentligen ville från början, och därför slutligen göra som man vill. Det var en dålig taktik, som nog var dömd att misslyckas redan från början. Det kanske var jultomtens fel, eller mitt. Eller helt enkelt ingens.
Bara så ni vet 2
Ledsen om jag krossar era hjärtan nu. Men.. jultomten finns inte.
onsdag 22 oktober 2008
Pepparspray löser inget
Moderata riksdagsledamoten Magdalena Andersson vill legalisera pepparspray för att "vanliga kvinnor" ska kunna skydda sig själva. Jag är tvungen att kommentera det här, för jag håller inte med.
Jag varför varför det här bara verkar gälla kvinnor. Alla människor, oavsett kön, riskerar att råka illa ut. Ett förslag som bara gynnar ett visst kön är diskriminerande. Vi får inte heller glömma att alla kvinnor inte är lämpade för att inneha pepparspray, precis som att alla män inte är det. Det spelar inte någon större roll att det krävs en utbildning först. Alla personer kan ändå bli olämpliga. Man vet aldrig innan vilka som är det, för det är först när det händer man vet. Ingen är perfekt, så det kan vara vem som helst av oss.
Jag tycker verkligen att det är hemskt att människor känner sig otrygga, men pepparspray vore inte lösningen på problemet. Jag tror snarare att det skulle tillföra mer problem. Tänk er hur det kunde bli om pepparsprayen legaliserades. Var och varannan människa skulle kunna gå runt med en sådant vapen i väskan/fickan. Ja, det räknas faktiskt som ett vapen, alltså är det våld. Våld löser inte våld.
Jag varför varför det här bara verkar gälla kvinnor. Alla människor, oavsett kön, riskerar att råka illa ut. Ett förslag som bara gynnar ett visst kön är diskriminerande. Vi får inte heller glömma att alla kvinnor inte är lämpade för att inneha pepparspray, precis som att alla män inte är det. Det spelar inte någon större roll att det krävs en utbildning först. Alla personer kan ändå bli olämpliga. Man vet aldrig innan vilka som är det, för det är först när det händer man vet. Ingen är perfekt, så det kan vara vem som helst av oss.
Jag tycker verkligen att det är hemskt att människor känner sig otrygga, men pepparspray vore inte lösningen på problemet. Jag tror snarare att det skulle tillföra mer problem. Tänk er hur det kunde bli om pepparsprayen legaliserades. Var och varannan människa skulle kunna gå runt med en sådant vapen i väskan/fickan. Ja, det räknas faktiskt som ett vapen, alltså är det våld. Våld löser inte våld.
måndag 20 oktober 2008
Jag har drömt om att ha en riktig dröm
Det där med drömmar och mål är inte lätt. Jag vet inte om jag har några, åtminstone inte några självklara. Om jag har några kan jag inte se dem. Det är som att de är osynliga. Jag tror att jag borde börja leta innan det är försent, innan hela livet har flugit förbi.
Det var så mycket lättare att gå i skolan, för då visste man vad man skulle göra. Nu har man så otroligt stor valfrihet att det nästan är omöjligt att välja. Vissa människor påstår att man kan göra vad man vill, men det är inte sant eftersom det kan finnas olika hinder. Men hursomhelst, så vore det en fördel om jag visste vad jag ville. Jag önskar att någon kunde ta alla beslut åt mig, men då skulle livet bli totalt meningslöst. Jag vet att jag måste bestämma själv, men jag kommer inte fram till något.
Så jag sitter här och bara väntar.
Du vet vi väntar på ingenting. Du vet ingenting väntar på oss.
Det var så mycket lättare att gå i skolan, för då visste man vad man skulle göra. Nu har man så otroligt stor valfrihet att det nästan är omöjligt att välja. Vissa människor påstår att man kan göra vad man vill, men det är inte sant eftersom det kan finnas olika hinder. Men hursomhelst, så vore det en fördel om jag visste vad jag ville. Jag önskar att någon kunde ta alla beslut åt mig, men då skulle livet bli totalt meningslöst. Jag vet att jag måste bestämma själv, men jag kommer inte fram till något.
Så jag sitter här och bara väntar.
Du vet vi väntar på ingenting. Du vet ingenting väntar på oss.
onsdag 15 oktober 2008
Walking with a ghost
Tegan and Sara har en låt som heter Walking with a ghost som jag i början av det här året tyckte var ganska bra, men jag tröttnade relativt snabbt. För ett tag sen förändrades min åsikt om den här låten ännu mer, eftersom jag upptäckte att The White Stripes har gjort en cover på den. Förvånade nog är covern mycket bättre än orginalet! Av den anledningen har jag numera lite svårt för att lyssna på den med Tegan and Sara. Den känns tråkig på något vis, inte lika intressant längre.
I vanliga fall lyssnar jag varken på Tegan and Sara eller The White Stripes. Men ibland upptäcker man en låt som helt enkelt är för bra för att låta bli att lyssna på. Det finns många, många låtar som är bättre exempel på sådana än den här. Men ni borde ändå lyssna.
I vanliga fall lyssnar jag varken på Tegan and Sara eller The White Stripes. Men ibland upptäcker man en låt som helt enkelt är för bra för att låta bli att lyssna på. Det finns många, många låtar som är bättre exempel på sådana än den här. Men ni borde ändå lyssna.
tisdag 14 oktober 2008
En himmelsk drog
Tidigare ikväll kom jag fram till att diskussioner om kentaffisher, citat från kentlåtar, kentturnéer, kenttröjor, beroendeframkallande kentlåtar, sämsta kentlåtarna, kentskivomslag, kentsinglar och liknande sker alldeles för sällan i min värld. Men tack till Marie som hjälper till att förbättra statistiken över kentrelaterade samtalsämnen i mitt liv.
Ni kanske redan har förstått det här. Att jag råkar tycka att det inte finns något band i världen som är bättre än Kent. Ingenting är bättre än dem. Ingenting. Jag har lyssnat på dem aktivt i två och ett halvt år. Än så länge har jag inte tröttnat och jag kommer antagligen, och förhoppningsvis, inte göra det på lång, lång tid.
Jag har skrivit ordet "kent" elva gånger i det här inlägget (inklusive det i den här meningen). Jag har lyssnat på låtar med det bandet några fler gånger än elva. Det är tusentals.
Som titeln antyder.. det är en himmelsk drog.
Ni kanske redan har förstått det här. Att jag råkar tycka att det inte finns något band i världen som är bättre än Kent. Ingenting är bättre än dem. Ingenting. Jag har lyssnat på dem aktivt i två och ett halvt år. Än så länge har jag inte tröttnat och jag kommer antagligen, och förhoppningsvis, inte göra det på lång, lång tid.
Jag har skrivit ordet "kent" elva gånger i det här inlägget (inklusive det i den här meningen). Jag har lyssnat på låtar med det bandet några fler gånger än elva. Det är tusentals.
Som titeln antyder.. det är en himmelsk drog.
måndag 13 oktober 2008
Varken pigg eller pig
Jag har varit så hemskt trött de senaste timmarna. Ologiskt trött. Ingenting verkar hjälpa. Den friska luften och att cykla gjorde saken om möjligt värre. Likaså att äta. Ett par joltcola påverkade inte ett dugg, inte heller en chokladbit. Tröttheten vägrar ge sig av. Just nu sitter jag här med en kopp kaffe och hoppas på det bästa. Jag vet att det finns ett annat alternativ om kaffet inte hjälper. Att sova. Men jag har en känsla av att om jag sover nu, så vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om. Det är inte heller någon höjdare.
Förslag på hur man blir pigg uppskattas.
Förslag på hur man blir pigg uppskattas.
Återkomst
Jag är tillbaka, mer eller mindre. Jag tänker göra ett försök till att börja blogga, men jag kommer knappast vara überaktiv. Jag förväntar mig åtminstone inte det av mig själv. Så nu suddar vi bort alla eventuella krav, för det finns tillräckligt med sådana i den här världen.
"Det har hunnit bli oktober, nu fryser gräset och går av, och jag hatar allt som böjs och går av."
Kent - Celsius
Oktober, ja. Oktober. När jag skrev den förra meningen var det en tanke som flög igenom mitt huvud. "Vad är det för speciellt med oktober?" Först hittade jag inget svar på min fråga, men efter några minuter fanns det plötsligt ett svar. Jag brukar inte koppla samman månaderna med speciella händelser, tror jag. Nu blev jag osäker, jag vet faktiskt inte hur jag gör.
Man kanske inte riktigt känner sig själv trots allt. En människa kan inte till hundra procent förstå sig på någon annan, men det kan kanske man själv inte heller kan göra. Man märker nya saker hos sig själv, kanske bara småsaker, men jag har ingen aning om hur ofta jag gör det. Jag blir alltid förvånad när andra säger saker om mig själv som jag inte hade en aning om.
I mitt huvud är det nu orden "öppen mun" som dyker upp, kanske för att det upptäcktes för bara några dagar sen när jag övningskörde. När jag koncentrerar mig sitter jag tydligen med öppen mun ibland, precis som min morfar brukar göra. Det måste se dumt ut, och dessutom är det helt ologiskt. Det borde inte vara lättare att koncentrera sig då. Men det fungerar faktiskt.
"Det har hunnit bli oktober, nu fryser gräset och går av, och jag hatar allt som böjs och går av."
Kent - Celsius
Oktober, ja. Oktober. När jag skrev den förra meningen var det en tanke som flög igenom mitt huvud. "Vad är det för speciellt med oktober?" Först hittade jag inget svar på min fråga, men efter några minuter fanns det plötsligt ett svar. Jag brukar inte koppla samman månaderna med speciella händelser, tror jag. Nu blev jag osäker, jag vet faktiskt inte hur jag gör.
Man kanske inte riktigt känner sig själv trots allt. En människa kan inte till hundra procent förstå sig på någon annan, men det kan kanske man själv inte heller kan göra. Man märker nya saker hos sig själv, kanske bara småsaker, men jag har ingen aning om hur ofta jag gör det. Jag blir alltid förvånad när andra säger saker om mig själv som jag inte hade en aning om.
I mitt huvud är det nu orden "öppen mun" som dyker upp, kanske för att det upptäcktes för bara några dagar sen när jag övningskörde. När jag koncentrerar mig sitter jag tydligen med öppen mun ibland, precis som min morfar brukar göra. Det måste se dumt ut, och dessutom är det helt ologiskt. Det borde inte vara lättare att koncentrera sig då. Men det fungerar faktiskt.
onsdag 8 oktober 2008
There's a war in all the heads and there's a war in mine as well
Jag ger upp.
Det här går inte. Ingenting går längre. Allt blir bara så fel, fel, fel och jag hatar det. Det finns inga ord som kan beskriva något av det som rör sig i mitt huvud just nu. Om det fanns ord skulle jag ändå inte tvinga er att stå ut med mina tankar. Det är nog bäst att de stannar där de är.
Jag lägger ner bloggandet ett tag, så förvänta er inget inlägg de närmsta.. dagarna. Den närmsta tiden. Jag vet inte. Det här inlägget skrevs bara för att ni inte ska behöva slösa bort några sekunder av era liv för att kolla min blogg. Det kommer vara dött.
Glöm bort mig.
Det här går inte. Ingenting går längre. Allt blir bara så fel, fel, fel och jag hatar det. Det finns inga ord som kan beskriva något av det som rör sig i mitt huvud just nu. Om det fanns ord skulle jag ändå inte tvinga er att stå ut med mina tankar. Det är nog bäst att de stannar där de är.
Jag lägger ner bloggandet ett tag, så förvänta er inget inlägg de närmsta.. dagarna. Den närmsta tiden. Jag vet inte. Det här inlägget skrevs bara för att ni inte ska behöva slösa bort några sekunder av era liv för att kolla min blogg. Det kommer vara dött.
Glöm bort mig.
måndag 6 oktober 2008
Filosofi från Ninni
Hej kära medmänniskor.
Som ni nog vid det här laget har insett (om inte annat på grund av titeln som tydligt säger att det här är ett gästinlägg), så är det Ninni här. Jag brukar vanligtvis skriva på ett annat språk och en annan kanal, den här.
I alla fall, idag hade jag tänkt ta upp ett ganska stort ämne, fast i litet format. Så litet som jag nu kan göra det. Ämnet i fråga är kärlek, inte av den sorten som man har till mat (se Emno och blåbär), till djur (se Jojoboo och tröjkatt) eller till saker och ting (se yours truly och FF-serien), eller ens till något så underbart som den återkommande musiken (se alla tre tidigare nämnda). Nej, kärleken jag pratar om är den mellan två människor. Villkorslös kärlek, total acceptans, och en känsla av samhörighet som är svår att beskriva ens för de största av skalder. Antingen kärlek som i kärlek, eller som kärlek i vänskap, men oavsett vilken av dem så innehåller dem de tre leden.
Jag ska speciellt fokusera mig på kärleken i vänskapen just nu, eftersom det är just den jag delar med vår kära bloggägare. Jag har under en himla massa år försökt komma underfund med hur andra människor kan älska mig, när jag inte älskar mig själv. Jag fullständigt ratar mig själv, och det vet jag att merparten av världen gör mot sig själva också. Om man inte ser ner lite på den man är eller var så bör man se igen, lite noggrannare, och börja tänka över sina värderingar, för då är det något allvarligt fel på en. I vilket fall som helst har jag funderat och funderat, dag ut och dag in, och jag blir inte klok på det. I slutändan har jag lärt mig att acceptera det, att andra kan älska mig trots att jag inte gör det, men jag kommer nog aldrig sluta leta efter en logisk förklaring efter även mina mått.
Vad min poäng i denna lilla filosofering var, är att en hel del av mina närmsta vänner inte älskar sig själva. Ja, knappt tycker om sig själva, om ens det. Och jag vill att de ska veta att oavsett om de förstår sig på det eller inte så kan de i alla fall göra som jag och komma till en acceptans mot det faktum att jag, efter allt, älskar dem precis som de är. Men det är inte bara er, mina närmaste vänner, som jag älskar villkorslöst (och detta kommer nog chocka de som känner till min hatiska, brutala sida). Alla förtjänar att bli älskade, oavsett deras utseende, religion, sexualitet, kön eller personlighet (det finns dock undantag på den sista punkten där. Bland oss finns det alltid några rötägg). Därför tänker jag avsluta detta gästinlägg med en simpel mening som ändå kanske kan betyda något, för någon, någonstans.
For what it's worth, I love you.
Som ni nog vid det här laget har insett (om inte annat på grund av titeln som tydligt säger att det här är ett gästinlägg), så är det Ninni här. Jag brukar vanligtvis skriva på ett annat språk och en annan kanal, den här.
I alla fall, idag hade jag tänkt ta upp ett ganska stort ämne, fast i litet format. Så litet som jag nu kan göra det. Ämnet i fråga är kärlek, inte av den sorten som man har till mat (se Emno och blåbär), till djur (se Jojoboo och tröjkatt) eller till saker och ting (se yours truly och FF-serien), eller ens till något så underbart som den återkommande musiken (se alla tre tidigare nämnda). Nej, kärleken jag pratar om är den mellan två människor. Villkorslös kärlek, total acceptans, och en känsla av samhörighet som är svår att beskriva ens för de största av skalder. Antingen kärlek som i kärlek, eller som kärlek i vänskap, men oavsett vilken av dem så innehåller dem de tre leden.
Jag ska speciellt fokusera mig på kärleken i vänskapen just nu, eftersom det är just den jag delar med vår kära bloggägare. Jag har under en himla massa år försökt komma underfund med hur andra människor kan älska mig, när jag inte älskar mig själv. Jag fullständigt ratar mig själv, och det vet jag att merparten av världen gör mot sig själva också. Om man inte ser ner lite på den man är eller var så bör man se igen, lite noggrannare, och börja tänka över sina värderingar, för då är det något allvarligt fel på en. I vilket fall som helst har jag funderat och funderat, dag ut och dag in, och jag blir inte klok på det. I slutändan har jag lärt mig att acceptera det, att andra kan älska mig trots att jag inte gör det, men jag kommer nog aldrig sluta leta efter en logisk förklaring efter även mina mått.
Vad min poäng i denna lilla filosofering var, är att en hel del av mina närmsta vänner inte älskar sig själva. Ja, knappt tycker om sig själva, om ens det. Och jag vill att de ska veta att oavsett om de förstår sig på det eller inte så kan de i alla fall göra som jag och komma till en acceptans mot det faktum att jag, efter allt, älskar dem precis som de är. Men det är inte bara er, mina närmaste vänner, som jag älskar villkorslöst (och detta kommer nog chocka de som känner till min hatiska, brutala sida). Alla förtjänar att bli älskade, oavsett deras utseende, religion, sexualitet, kön eller personlighet (det finns dock undantag på den sista punkten där. Bland oss finns det alltid några rötägg). Därför tänker jag avsluta detta gästinlägg med en simpel mening som ändå kanske kan betyda något, för någon, någonstans.
For what it's worth, I love you.
söndag 5 oktober 2008
Beroende (del 1?)
På Wikipedia kan man i Beroende-artikeln läsa "Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det." Vanligtvis kan det gälla till exempel droger, men inte för mig. Att vara beroende är något allvarligt, så när jag säger att jag är beroende menar jag inte det helt seriöst. Jag behöver inte gå på avvänjning eller något sånt. Jag kan sluta med mina beroenden, men jag vill inte.
Jag har tänkt skriva flera blogginlägg om att vara beroende. Förhoppningsvis blir det inte så att jag ger upp den här idéen. Jag har flera saker och personer jag vill skriva om, men jag vet precis var jag ska börja.
Jag ska börja med att skrämma mitt lilla beroende Marie, eftersom vi har känt varandra i precis fyra månader idag. Så ett blogginlägg om att vara beroende av henne är väldigt lämpligt, och skrämmande, idag. Hon är ett beroende som jag inte är utan särskilt länge, i jämförelse med vissa andra. Vi pratar i telefon dagligen, smsar dagligen, pratar på msn dagligen och vanligtvis ses vi två gånger i veckan. Nu har det dröjt fem dagar, och det kommer dröja minst två till. Ja, hjärnan och hjärtat säger mig att det här är ett beroende.
Egentligen är det nog inte bra att vara beroende av människor, men det kanske bara är ett tecken på att man bryr sig mycket? Kanske för mycket, jag vet inte. Jag vet inte var gränsen går. (Ibland kan det verkligen vara för mycket, men det kommer jag i så fall till i ett annat beroende-inlägg). Men ja, för mig handlar att vara beroende av en människa om att personen betyder väldigt mycket.
Jag lyckades skrämma mig själv, så jag tror det räcker nu innan jag blir för sentimental.
Jag har tänkt skriva flera blogginlägg om att vara beroende. Förhoppningsvis blir det inte så att jag ger upp den här idéen. Jag har flera saker och personer jag vill skriva om, men jag vet precis var jag ska börja.
Jag ska börja med att skrämma mitt lilla beroende Marie, eftersom vi har känt varandra i precis fyra månader idag. Så ett blogginlägg om att vara beroende av henne är väldigt lämpligt, och skrämmande, idag. Hon är ett beroende som jag inte är utan särskilt länge, i jämförelse med vissa andra. Vi pratar i telefon dagligen, smsar dagligen, pratar på msn dagligen och vanligtvis ses vi två gånger i veckan. Nu har det dröjt fem dagar, och det kommer dröja minst två till. Ja, hjärnan och hjärtat säger mig att det här är ett beroende.
Egentligen är det nog inte bra att vara beroende av människor, men det kanske bara är ett tecken på att man bryr sig mycket? Kanske för mycket, jag vet inte. Jag vet inte var gränsen går. (Ibland kan det verkligen vara för mycket, men det kommer jag i så fall till i ett annat beroende-inlägg). Men ja, för mig handlar att vara beroende av en människa om att personen betyder väldigt mycket.
Jag lyckades skrämma mig själv, så jag tror det räcker nu innan jag blir för sentimental.
Hög IQ? Glöm det
(Följande inlägg skrevs någon gång under fredagen, men glömde publicera så det kommer nu istället.)
Jag måste bara få skratta. HAHAHA.
Mensa har gjort ett IQ-test som lagts upp på här på Expressens hemsida. Jag fick 23 av 24 (Helt säker på att jag hade fel på den sista. Den var jobbig, så jag tänkte för länge och tiden tog slut.). Enligt det här borde min IQ vara 126, och jag borde då vara smartare än 96% av befolkningen?
HAHAHA, ofta jag är det. Överdriven användning av versaler kan vara jobbigt, men här behövs de verkligen. HAHAHA.
Nu har nog alla mina "HAHAHA" bevisat att jag anser att det där testet måste vara dåligt gjort och att mitt testresultat därmed inte kan stämma.
Jag måste bara få skratta. HAHAHA.
Mensa har gjort ett IQ-test som lagts upp på här på Expressens hemsida. Jag fick 23 av 24 (Helt säker på att jag hade fel på den sista. Den var jobbig, så jag tänkte för länge och tiden tog slut.). Enligt det här borde min IQ vara 126, och jag borde då vara smartare än 96% av befolkningen?
HAHAHA, ofta jag är det. Överdriven användning av versaler kan vara jobbigt, men här behövs de verkligen. HAHAHA.
Nu har nog alla mina "HAHAHA" bevisat att jag anser att det där testet måste vara dåligt gjort och att mitt testresultat därmed inte kan stämma.
fredag 3 oktober 2008
Sömnen
Ibland har jag svårt att somna, men de senaste dagarna har jag lyckligtvis somnat utan problem. Men det har dykt upp något nytt som stör. Jag vaknar för tidigt på morgonen.
Kan ta den här natten som exempel. Jag pratade i telefon med Marie tills tio, somnade antagligen redan en timme senare, vaknade efter att par timmar av ett sms från Jojo (som jag inte orkade svara på, förlåt) men jag trodde att det var väckarklockan med tanke på hur mycket det lät, somnade igen efter en stund, vaknade vid halv sex och kunde inte somna om riktigt, men emellanåt lyckades jag sova några få minuter innan jag vaknade igen, gick till slut upp vid sju. (Det var värre natten innan, då låg jag vaken i två och en halv timme. Blä.) Man ligger där och försöker somna medan minuterna bara går. Jag vill inte ligga vaken, det är bara slöseri med värdefull tid då jag borde sova.
Ja, jag hatar verkligen att vakna tidigt. Det är hemskt. Då ligger jag heller vaken länge innan jag somnar, för det är jag åtminstone van vid. Men det är tydligen omöjligt att bestämma över sömnen.
Kan ta den här natten som exempel. Jag pratade i telefon med Marie tills tio, somnade antagligen redan en timme senare, vaknade efter att par timmar av ett sms från Jojo (som jag inte orkade svara på, förlåt) men jag trodde att det var väckarklockan med tanke på hur mycket det lät, somnade igen efter en stund, vaknade vid halv sex och kunde inte somna om riktigt, men emellanåt lyckades jag sova några få minuter innan jag vaknade igen, gick till slut upp vid sju. (Det var värre natten innan, då låg jag vaken i två och en halv timme. Blä.) Man ligger där och försöker somna medan minuterna bara går. Jag vill inte ligga vaken, det är bara slöseri med värdefull tid då jag borde sova.
Ja, jag hatar verkligen att vakna tidigt. Det är hemskt. Då ligger jag heller vaken länge innan jag somnar, för det är jag åtminstone van vid. Men det är tydligen omöjligt att bestämma över sömnen.
torsdag 2 oktober 2008
Ultimat
För en stund sen pratade jag i telefon med världens bästa Ninni, som var hög på kaffe och jolt cola. Eventuellt massa socker också. Eller så var hon helt enkelt bara sig själv. Under en timme lyckades hon få mig att skratta för många gånger. Jag måste citera några saker, så att ni kan läsa om ni önskar, men framförallt så att jag kan komma ihåg dem.
"Jag är så jävla ultimat. Ultimat. Ultimat. ULTIMAAAT!"
"Människor dödar man. Barn räknas inte som människor, dem avlivar man."
"Jag är Gud. Gud kan inte vara ett barn!" (Hon har, enligt sig själv, aldrig varit ett barn.)
"Det är fail att vara fail, men ordet fail är ultimat."
Jag upplyste henne via ett sms att några citat skulle hamna här. Fick ett "NEEEEEEEJ" till svar. Varsågod, hata mig bara, älskling haha. <3
Nu vet ni att ni i fortsättningen ska tänka er för innan ni säger något i min närhet, för det kan hamna här.
"Jag är så jävla ultimat. Ultimat. Ultimat. ULTIMAAAT!"
"Människor dödar man. Barn räknas inte som människor, dem avlivar man."
"Jag är Gud. Gud kan inte vara ett barn!" (Hon har, enligt sig själv, aldrig varit ett barn.)
"Det är fail att vara fail, men ordet fail är ultimat."
Jag upplyste henne via ett sms att några citat skulle hamna här. Fick ett "NEEEEEEEJ" till svar. Varsågod, hata mig bara, älskling haha. <3
Nu vet ni att ni i fortsättningen ska tänka er för innan ni säger något i min närhet, för det kan hamna här.
onsdag 1 oktober 2008
Ikväll är en sådan kväll då jag önskar
att någon av de få personer på den här planeten
som jag verkligen kan prata med
inte befann sig så fruktansvärt långt bort
Bara en mil härifrån
är verkligen en för mycket
Tjugo mil härifrån
är absolut tjugo för mycket
Fyrtiofem mil är definitivt
fyrtiofem för mycket
Jag vill att någon av dem ska vara
lite
lite
lite
närmare...
(jag älskar er)
att någon av de få personer på den här planeten
som jag verkligen kan prata med
inte befann sig så fruktansvärt långt bort
Bara en mil härifrån
är verkligen en för mycket
Tjugo mil härifrån
är absolut tjugo för mycket
Fyrtiofem mil är definitivt
fyrtiofem för mycket
Jag vill att någon av dem ska vara
lite
lite
lite
närmare...
(jag älskar er)
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut
Jag jobbade inatt, eller jag drömde att jag gjorde det. Har det inte gått lite för långt då? Jag undrar hur många av er som i en dröm någon gång har hjälpt en unge med att hälla över mannagrynsgröt i en tallrik, eller kontrollerat att en ettåring tvättat sig runt munnen ordenligt. Det kan inte vara många.
Man får inte ens sova ifred. "Bara jobb och slit, aldrig nån fritid" som Markus Mustonen skulle sagt. Fast jag jobbar egentligen inte särskilt mycket, skulle behöva göra det mer. Men hittills idag är det ingen som har ringt och frågat om jag kan jobba, så det här blir nog ännu en jag-har-inget-liv-dag.
Man får inte ens sova ifred. "Bara jobb och slit, aldrig nån fritid" som Markus Mustonen skulle sagt. Fast jag jobbar egentligen inte särskilt mycket, skulle behöva göra det mer. Men hittills idag är det ingen som har ringt och frågat om jag kan jobba, så det här blir nog ännu en jag-har-inget-liv-dag.
tisdag 30 september 2008
Females in front
Jag hoppas att ni orkar läsa det här inlägget, för det är viktigt. Tyvärr är jag just nu lite för för lat för att översätta följande citat, som är taget från Females in front. Jag ber er läsa det ändå.
"250 million women in the EU. Not a single one good enough?
During the coming 12 months, four politicians will be appointed as leaders of the European Union. For fifty years now, the picture of European political leadership has remained the same. It is time for a change. International top posts should always go to the most competent candidate. There are 250 million women in Europe; it should not be too hard to find qualified candidates among all these."
Det är jobbigt och svårt att själv göra någonting åt problem, som till exempel jämställdhetsproblem. Det kräver tid och engagemang. Dessutom kan inte någon göra allt själv, det krävs att många kämpar. På Females in front finns en namninsamling med målet att samla 1 miljon underskrifter. Här behöver ni bara ägna några sekunder av ert liv för att vara med i kampen för jämställdhet. Har ni tid med det?
"250 million women in the EU. Not a single one good enough?
During the coming 12 months, four politicians will be appointed as leaders of the European Union. For fifty years now, the picture of European political leadership has remained the same. It is time for a change. International top posts should always go to the most competent candidate. There are 250 million women in Europe; it should not be too hard to find qualified candidates among all these."
Det är jobbigt och svårt att själv göra någonting åt problem, som till exempel jämställdhetsproblem. Det kräver tid och engagemang. Dessutom kan inte någon göra allt själv, det krävs att många kämpar. På Females in front finns en namninsamling med målet att samla 1 miljon underskrifter. Här behöver ni bara ägna några sekunder av ert liv för att vara med i kampen för jämställdhet. Har ni tid med det?
måndag 29 september 2008
Såhär blir Emma miljonär på svarta gummistövlar! (gästbloggsinlägg)
Nu är det jag, Marie som har makten över Emmas blogg!
So here we go....
Jag tänkte ta upp det väldigt populära samtalsämnet gummistövlar.
Nu sitter säkert ni och tänker "Gummistövlar är väl ändå inte ett populärt samtalsämne" Men vet ni vad? Det är jättepopulärt bara att världen inte riktigt kommit på det än.
De senaste dagarna har jag börjat nästintill hatat blommiga och andra fula och färgglada gummistövlar. Om en vecka eller två hatar jag väl dem lika mycket som jag hatar foppatofflor. Fast egentligen har inte mitt hat mot gummistövlar och foppatofflor med det här inlägget att göra.
Det här inlägget ska handla om en superbra plan på hur Emma ska bli rik.
Det magiska svaret på det är: Hon ska starta gummistövelsfabrik!
Eftersom att det nuförtiden nästan bara finns rosa, prickiga, blommiga och andra fula stövlar som ingen egentligen vill ha, men folk köper det i alla fall bara för modevärlden har bestämt att nu ska alla gå i färgglada stövlar.
Egentligen borde man programmera om människan så den bryr sig mindre om modet och gör mer som den själv vill, men eftersom det nu skulle vara lite för invecklat så får man ta till andra knep.
Som att gå rakt emot strömmen och den idiotiska modevärlden genom att starta en gummistövelsfabrik som enbart tillverkar svarta stövlar!
Emmas stövlar skulle inte bara vara svarta, det skulle även vara världens bästa svarta stövlar eftersom det är hon som tillverkar dem.
Sen den idiotsäkra planen på hur just hennes stövlar skulle bli en succé är enkel. När människorna ser hennes assnygga svarta stövlar så skulle de inse hur mycket de egentligen hatar de blommiga och färgglada stövlarna och skulle därför välja att köpa Emmas stövlar istället.
Folk köper Emmas stövlar = Emma får pengar.
Mycket folk köper Emmas stövlar = Emma blir jätterik!
Sen eftersom jag är Emmas kompis och det var jag som kom på planen åt henne så kommer hon givetvis ge mig en del av vinsten så jag tjänar också på det. Men den största vinsten blir ändå att hon kommer slå ut alla färgglada stövlar på marknaden så jag slipper se folk springa runt i dessa fasansfulla så kallade skor.
Erkänn, jag är för smart?
Sist men inte minst vill jag bara säga
att jag älskar Emma!
Tack och hej för mig!
So here we go....
Jag tänkte ta upp det väldigt populära samtalsämnet gummistövlar.
Nu sitter säkert ni och tänker "Gummistövlar är väl ändå inte ett populärt samtalsämne" Men vet ni vad? Det är jättepopulärt bara att världen inte riktigt kommit på det än.
De senaste dagarna har jag börjat nästintill hatat blommiga och andra fula och färgglada gummistövlar. Om en vecka eller två hatar jag väl dem lika mycket som jag hatar foppatofflor. Fast egentligen har inte mitt hat mot gummistövlar och foppatofflor med det här inlägget att göra.
Det här inlägget ska handla om en superbra plan på hur Emma ska bli rik.
Det magiska svaret på det är: Hon ska starta gummistövelsfabrik!
Eftersom att det nuförtiden nästan bara finns rosa, prickiga, blommiga och andra fula stövlar som ingen egentligen vill ha, men folk köper det i alla fall bara för modevärlden har bestämt att nu ska alla gå i färgglada stövlar.
Egentligen borde man programmera om människan så den bryr sig mindre om modet och gör mer som den själv vill, men eftersom det nu skulle vara lite för invecklat så får man ta till andra knep.
Som att gå rakt emot strömmen och den idiotiska modevärlden genom att starta en gummistövelsfabrik som enbart tillverkar svarta stövlar!
Emmas stövlar skulle inte bara vara svarta, det skulle även vara världens bästa svarta stövlar eftersom det är hon som tillverkar dem.
Sen den idiotsäkra planen på hur just hennes stövlar skulle bli en succé är enkel. När människorna ser hennes assnygga svarta stövlar så skulle de inse hur mycket de egentligen hatar de blommiga och färgglada stövlarna och skulle därför välja att köpa Emmas stövlar istället.
Folk köper Emmas stövlar = Emma får pengar.
Mycket folk köper Emmas stövlar = Emma blir jätterik!
Sen eftersom jag är Emmas kompis och det var jag som kom på planen åt henne så kommer hon givetvis ge mig en del av vinsten så jag tjänar också på det. Men den största vinsten blir ändå att hon kommer slå ut alla färgglada stövlar på marknaden så jag slipper se folk springa runt i dessa fasansfulla så kallade skor.
Erkänn, jag är för smart?
Sist men inte minst vill jag bara säga
att jag älskar Emma!
Tack och hej för mig!
Nudelmysteriet
Det finns inte längre något oförklarligt bakom mysteriet med de försvunna nudlarna. Nudelmysteriet är härmed löst.
Jag ska ta allting från början. För ett tag sen hade jag minst 3 paket nudlar i skafferiet. Förra veckan fanns det... inga kvar. Inte ett enda paket syntes till. De var spårlöst försvunna. Jag visste att jag inte hade ätit upp dem, för jag skriver alltid upp det på en inköpslista så fort de är slut. Att vara utan nudlar är en kris man inte vill uppleva. Jag visste också att ingen annan hade ätit upp dem, för ingen i den här familjen förutom jag tycker om nudlar.
Jag tänkte att det kanske var likadant med nudlarna som med de försvunna riskakorna. Då frågade jag både min mamma och bror om de hade ätit upp mina dem, men de svarade nej. Jag blev lite ledsen, och skyllde i hemlighet på min styvpappa i ett par minuter. Sen hittade jag riskakorna bakom ett flingpaket.
Men så lätt löstes inte problemet med nudlarna. Jag flyttade undan massa saker, men nej de fanns inte där. Jag gav upp och försökte komma på en förklaring. Antingen hade jag gått i sömnen och ätit upp dem (den förklaringen strök jag ganska snart) eller så hade jag ätit dem men glömt bort det. Jag accepterade den sistnämnda och tänkte inget mer på det.
Men idag började jag prata om nudlar med min bror och plötsligt blev allting logiskt. Det var han som hade börjat gilla nudlar och därför ätit upp varenda paket.
Hm, jag undrar om man skulle kunna göra en saga av det här. Det finns ju Sagan om den tjocka feta pannkakan. Varför inte Sagan om nudelmysteriet?
(Jag vill avsluta med ett förlåt. Förlåt. Det här var antagligen ett av de mest meningslösa inlägg jag någonsin skrivit.)
Jag ska ta allting från början. För ett tag sen hade jag minst 3 paket nudlar i skafferiet. Förra veckan fanns det... inga kvar. Inte ett enda paket syntes till. De var spårlöst försvunna. Jag visste att jag inte hade ätit upp dem, för jag skriver alltid upp det på en inköpslista så fort de är slut. Att vara utan nudlar är en kris man inte vill uppleva. Jag visste också att ingen annan hade ätit upp dem, för ingen i den här familjen förutom jag tycker om nudlar.
Jag tänkte att det kanske var likadant med nudlarna som med de försvunna riskakorna. Då frågade jag både min mamma och bror om de hade ätit upp mina dem, men de svarade nej. Jag blev lite ledsen, och skyllde i hemlighet på min styvpappa i ett par minuter. Sen hittade jag riskakorna bakom ett flingpaket.
Men så lätt löstes inte problemet med nudlarna. Jag flyttade undan massa saker, men nej de fanns inte där. Jag gav upp och försökte komma på en förklaring. Antingen hade jag gått i sömnen och ätit upp dem (den förklaringen strök jag ganska snart) eller så hade jag ätit dem men glömt bort det. Jag accepterade den sistnämnda och tänkte inget mer på det.
Men idag började jag prata om nudlar med min bror och plötsligt blev allting logiskt. Det var han som hade börjat gilla nudlar och därför ätit upp varenda paket.
Hm, jag undrar om man skulle kunna göra en saga av det här. Det finns ju Sagan om den tjocka feta pannkakan. Varför inte Sagan om nudelmysteriet?
(Jag vill avsluta med ett förlåt. Förlåt. Det här var antagligen ett av de mest meningslösa inlägg jag någonsin skrivit.)
Sjukhusminnen
Ni behöver inte läsa, men jag behöver skriva.
Jag plötsligt att tänka på när jag låg på sjukhus, på grund av en blindtarmsinflammation som ledde till brusten blindtarm. Det är över sex år sen nu. Jag var tolv.
Anledningen till att jag kom att tänka på det var att jag började tänka på halsmandlar. Det är inte direkt sådant jag tänker på varje dag. Men ordet dök upp i mitt huvud och jag fick upp det enda minnet jag har med såna. Någon som låg på sjukhuset samtidigt som mig hade opererat bort halsmandlarna och han eller hon fick glass. Det fick jag också om jag ville, så jag behövde inte vara avundsjuk. Jag tror till och med att jag åt en glass eller två, när jag väl hade börjat äta igen. Jag förstår inte varför jag minns just det. Onödigt minne.
Jag minns första gången jag lyckades ta de tio stegen till toaletten. Jag minns inte hur lång tid efter operationen det var, för jag sov i stort sett hela tiden tiden. Men jag skulle gissa på att det var ett par dagar. Det var fruktansvärt jobbigt att bara sätta sig upp i sängen. Det var ännu jobbigare att komma ur sängen. Det var om möjligt ännu värre att ta de där stegen. Kanske ska tillägga att jag hade hjälp av två personer hela tiden. Till och med när jag skulle sätta mig upp.
(Jag minns också att min pappa och hans sambo kom dit. Det uppskattades inte. "Tänk att jag ska vara nära döden för att han ska kunna hälsa på mig" var tanken som flög genom huvudet när jag kommit hem. Det här är bara en parentes, för jag vill inte skriva något mer om det, så det glömmer vi.)
Det finns många saker att oroa sig för. Jag har en blindtarm mindre än vissa andra, ingen alltså. En sak mindre att oroa sig för. Fast jag har fortfarande halsmandlarna kvar. Men allting kanske inte behöver gå fel.
Jag plötsligt att tänka på när jag låg på sjukhus, på grund av en blindtarmsinflammation som ledde till brusten blindtarm. Det är över sex år sen nu. Jag var tolv.
Anledningen till att jag kom att tänka på det var att jag började tänka på halsmandlar. Det är inte direkt sådant jag tänker på varje dag. Men ordet dök upp i mitt huvud och jag fick upp det enda minnet jag har med såna. Någon som låg på sjukhuset samtidigt som mig hade opererat bort halsmandlarna och han eller hon fick glass. Det fick jag också om jag ville, så jag behövde inte vara avundsjuk. Jag tror till och med att jag åt en glass eller två, när jag väl hade börjat äta igen. Jag förstår inte varför jag minns just det. Onödigt minne.
Jag minns första gången jag lyckades ta de tio stegen till toaletten. Jag minns inte hur lång tid efter operationen det var, för jag sov i stort sett hela tiden tiden. Men jag skulle gissa på att det var ett par dagar. Det var fruktansvärt jobbigt att bara sätta sig upp i sängen. Det var ännu jobbigare att komma ur sängen. Det var om möjligt ännu värre att ta de där stegen. Kanske ska tillägga att jag hade hjälp av två personer hela tiden. Till och med när jag skulle sätta mig upp.
(Jag minns också att min pappa och hans sambo kom dit. Det uppskattades inte. "Tänk att jag ska vara nära döden för att han ska kunna hälsa på mig" var tanken som flög genom huvudet när jag kommit hem. Det här är bara en parentes, för jag vill inte skriva något mer om det, så det glömmer vi.)
Det finns många saker att oroa sig för. Jag har en blindtarm mindre än vissa andra, ingen alltså. En sak mindre att oroa sig för. Fast jag har fortfarande halsmandlarna kvar. Men allting kanske inte behöver gå fel.
Lungor och luft betyder egentligen inte någonting
för inget i världen har någonsin misslyckats
lika mycket som dem med sitt uppdrag
Att hålla någon vid liv
Hon har tagit miljontals andetag
och önskar att hon kunde ta sitt sista nu
Men det går inte, för andas går numera på automatik
Det är meningslöst, men andetagen fortsätter ändå
för alla kämpar mot samma mål
Att hålla någon vid liv
Varje kväll när tankarna skär igenom henne som glas
försöker hon andas lite extra för att stå ut
Men hur många andetag hon än tar spelar det ingen roll
för det känns inte som att de klarar av det
Att hålla någon vid liv
Hon gör allt för att lära sig andas lite mer, lite bättre
för att hitta känslan av att vara levande
Men hon vet att hon och andetagen kommer misslyckas
De är på väg att missa sin sista chans
Att hålla någon vid liv
för inget i världen har någonsin misslyckats
lika mycket som dem med sitt uppdrag
Att hålla någon vid liv
Hon har tagit miljontals andetag
och önskar att hon kunde ta sitt sista nu
Men det går inte, för andas går numera på automatik
Det är meningslöst, men andetagen fortsätter ändå
för alla kämpar mot samma mål
Att hålla någon vid liv
Varje kväll när tankarna skär igenom henne som glas
försöker hon andas lite extra för att stå ut
Men hur många andetag hon än tar spelar det ingen roll
för det känns inte som att de klarar av det
Att hålla någon vid liv
Hon gör allt för att lära sig andas lite mer, lite bättre
för att hitta känslan av att vara levande
Men hon vet att hon och andetagen kommer misslyckas
De är på väg att missa sin sista chans
Att hålla någon vid liv
Det kan inte vara lätt att vara bloggare
Igår läste jag Annika Marklunds blogg, började fundera och insåg något. Det kan inte vara lätt att vara bloggare. I alla fall inte om man har en del läsare, för då får man stå ut med saker man inte borde behöva.
Jag har sett det här förut. Att vissa bloggare inte har rätten att vara människor. De måste vara bra förebilder, skriva om rätt saker och stå ut med personliga påhopp i bloggkommentar. De måste helt enkelt vara perfekta. Visste ni inte att det finns en människa bakom varje blogg? Det är någon som har skrivit orden. En blogg är en människas personliga åsikter, tankar, liv.
Vissa människor skriver elaka bloggkommentarar, några av dem kanske inte ens menar att de ska vara det. Några menar det absolut. Det är så enkelt att förolämpa på internet, för man har möjligheten att vara anonym. Det är inte lika många som skulle våga gå fram irl och säga de orden.
Ja, det har hänt att jag också har irriterat mig på vissa bloggare. Jag är inte heller perfekt. Alla har vi väl blivit irriterade ibland? Men jag ser ingen anledning till att upplysa någon om att hon eller han är dum i huvudet, trots att jag kan vara anonym. Jag skulle inte göra det irl och därför inte heller på internet. Det finns något som heter medmänsklighet.
På tal om medmänsklighet. Jag läste förut ett blogginlägg där någon drev med Blondinbella. I en kommentar skrattade någon och sa att Blondinbella nog inte har någon medmänsklighet alls. Det säger personen som själv skrattade och dömde en person, som han/hon antagligen aldrig har träffat.
En del verkar glömma att det alltid finns en människa bakom varje blogg.
Jag har sett det här förut. Att vissa bloggare inte har rätten att vara människor. De måste vara bra förebilder, skriva om rätt saker och stå ut med personliga påhopp i bloggkommentar. De måste helt enkelt vara perfekta. Visste ni inte att det finns en människa bakom varje blogg? Det är någon som har skrivit orden. En blogg är en människas personliga åsikter, tankar, liv.
Vissa människor skriver elaka bloggkommentarar, några av dem kanske inte ens menar att de ska vara det. Några menar det absolut. Det är så enkelt att förolämpa på internet, för man har möjligheten att vara anonym. Det är inte lika många som skulle våga gå fram irl och säga de orden.
Ja, det har hänt att jag också har irriterat mig på vissa bloggare. Jag är inte heller perfekt. Alla har vi väl blivit irriterade ibland? Men jag ser ingen anledning till att upplysa någon om att hon eller han är dum i huvudet, trots att jag kan vara anonym. Jag skulle inte göra det irl och därför inte heller på internet. Det finns något som heter medmänsklighet.
På tal om medmänsklighet. Jag läste förut ett blogginlägg där någon drev med Blondinbella. I en kommentar skrattade någon och sa att Blondinbella nog inte har någon medmänsklighet alls. Det säger personen som själv skrattade och dömde en person, som han/hon antagligen aldrig har träffat.
En del verkar glömma att det alltid finns en människa bakom varje blogg.
söndag 28 september 2008
Ibland tar Lasse Lindh mina tankar
Jag låser in mig, drar ner persiennerna och slänger världen på högen av alla saker som jag bojkottar. Och jag duckar för alla speglar och blundar så hårt jag kan och försöker glömma, men hur kan man glömma sig själv? Och jag vet att andra har det värre, men hur kan man känna sig så här grå?
(Lasse Lindh - Jag vill byta liv)
Foppatofflor
Här ser vi några foppatofflor, men jag vill varna er för att titta länge på bilden. Koncentrera er istället på texten, eftersom det är alldeles för farligt att ägna all uppmärksamhet åt denna slags skor. Det är allmänt känt att foppatofflor orsakar skador på såväl ägare som omgivning. Åtminstone är det så i min värld. Hur det är i er har jag ingen aning om.
Jag förstår inte vad som är så bra med dessa så kallade foppatofflor. Först och främst tycker jag att de är fula, väldigt fula till och med. Det är acceptabelt med svarta eller andra mörka färger, men inte rosa och andra färgglada. Mina ögon uppskattar inte den synen. Att de dessutom verkar obekväma är ännu en nackdel. Jag vet att jag borde testa ett par innan jag uttalar mig, men nej det har jag ingen lust med.
De finns överallt, som att deras mål är att ta över världen. Kanske inte riktigt så, men ni förstår vad jag menar. De är populära. Anledningen till det är tydligen att de är bekväma, för jag har aldrig hört någon säga att foppatofflor är snygga.
Jag har egentligen ingenting emot att vissa människor väljer att ha sina fötter instoppade i ett par tofflor av gummi som ser ut att ha designats av en treåring. Jag är nöjd bara jag slipper dem, och så länge jag får tycka att de är fula och läskiga. För det är de.
Sammanfattning av lördagen
Ajdå, jag glömde blogga igår. Jag som hade tänkt att den här skulle uppdateras dagligen. Vill ni ha en förklaring? Nej, det vill ni antagligen inte, men ni får det ändå! Vi kan trycka ihop den i en mening, så ni slipper läsa alltför mycket.
På förmiddagen hade jag fullt upp med att städa (vad är egentligen poängen med det? Det blir ändå dammigt och skräpigt direkt), på eftermiddagen kom världens bästa Marie (<3), på kvällen var jag så trött att jag inte orkade mer än att titta på Bruce Almighty och sitta vid datorn utan att göra något kreativt som att blogga. (jag minns ärligt talat inte ens vad jag gjorde)
Jag vet. Det blev en överdrivet lång mening med för många parenteser, men det är inte mitt fel att dagen inte var helt händelselös. Hoppas ni överlevde!
På förmiddagen hade jag fullt upp med att städa (vad är egentligen poängen med det? Det blir ändå dammigt och skräpigt direkt), på eftermiddagen kom världens bästa Marie (<3), på kvällen var jag så trött att jag inte orkade mer än att titta på Bruce Almighty och sitta vid datorn utan att göra något kreativt som att blogga. (jag minns ärligt talat inte ens vad jag gjorde)
Jag vet. Det blev en överdrivet lång mening med för många parenteser, men det är inte mitt fel att dagen inte var helt händelselös. Hoppas ni överlevde!
fredag 26 september 2008
Drömyrket?
Jag hittade en trevlig jobbannons! Butiksbiträde på djuraffär
"Är du djurälskare? Vet du skillnaden mellan ett marsvin och en hamster? Vill du jobba på en välkänd djuraffär i Ludvika med mer än 350 arters akvariefiskar? Kan du ge råd och tips till husdjursägare?"
Jag är allergisk mot djur med päls och fjädrar, tycker att husdjur är överskattade, fattar inte poängen med fiskar i akvarium (fiskar är till för att ätas), har aldrig förstått skillnaden mellan hamster och marsvin och har därför kommit fram till att det är typ samma sak, kan inte något om djur och är inte heller ett dugg intresserad. Perfekt jobb för mig, inte sant?
Anledningen till att jag tyckte att annonsen var trevlig, var för att den fick mig att skratta eftersom jag inte alls är lämplig för det här jobbet.
"Är du djurälskare? Vet du skillnaden mellan ett marsvin och en hamster? Vill du jobba på en välkänd djuraffär i Ludvika med mer än 350 arters akvariefiskar? Kan du ge råd och tips till husdjursägare?"
Jag är allergisk mot djur med päls och fjädrar, tycker att husdjur är överskattade, fattar inte poängen med fiskar i akvarium (fiskar är till för att ätas), har aldrig förstått skillnaden mellan hamster och marsvin och har därför kommit fram till att det är typ samma sak, kan inte något om djur och är inte heller ett dugg intresserad. Perfekt jobb för mig, inte sant?
Anledningen till att jag tyckte att annonsen var trevlig, var för att den fick mig att skratta eftersom jag inte alls är lämplig för det här jobbet.
torsdag 25 september 2008
Ge mig helg
Jag vill ha helg. Så snälla, snälla, snälla spola fram tiden..
Ibland är vardagarna för jävliga och nästan allting jobbigt, men inte den här veckan. Det är för att allt har varit som en berg&dalbana. Humöret har ständigt gått upp och ner. Jag vet inte ens varför det varit så, men helgen kanske förändrar det.. eller inte. Helger är oftast bättre, men de tar slut så fort. Man hinner knappt förstå att det är helg innan den är över.
Snart är den här, snart är den borta.
Ibland är vardagarna för jävliga och nästan allting jobbigt, men inte den här veckan. Det är för att allt har varit som en berg&dalbana. Humöret har ständigt gått upp och ner. Jag vet inte ens varför det varit så, men helgen kanske förändrar det.. eller inte. Helger är oftast bättre, men de tar slut så fort. Man hinner knappt förstå att det är helg innan den är över.
Snart är den här, snart är den borta.
09.27
Klockan är 09.27 och jag får inte skriva så mycket mer om jobb, för då borde den här bloggen byta namn till En dagisfrökens liv. Det är jag egentligen inte och vill aldrig nånsin bli. Outbildad timvikarie räcker mer än väl. Men namnet vore ibland passande, eller i alla fall komiskt samtidigt som det vore tragiskt. Jag skulle skratta ihjäl mig om det vore mitt liv. Det kommer inte bli det, så jag kommer aldrig skratta ihjäl mig på grund av det.
Hur som helst, jag ska jobba på mitt gamla dagis mellan 12 och 16. Då var det sagt.
Hur som helst, jag ska jobba på mitt gamla dagis mellan 12 och 16. Då var det sagt.
onsdag 24 september 2008
Fantasilöst svammel
Jag har inga bloggidéer, så det här kommer bli ett tråkigt inlägg. Det kommer nog inte bli särskilt långt heller, vilket det aldrig brukar bli. Framförallt kommer det handla om bristen på idéer, tror jag. Det märker vi.
Min hjärna är ganska så tom och trög just nu. Den klarar inte av att skriva om något annat än om att jag inte kan skriva. Då kanske det här verkar rätt meningslöst? Tro mig, det är det. Snart försvinner alla mina läsare. (Nej, jag kommer nog aldrig ha Sveriges mest lästa blogg.) Vad jag vet har jag två läsare, kanske tre. Det är i alla fall så många personer som någon gång har kommenterat. Puss på er.
Om vi har tur kanske det blir något mer kreativt inlägg senare idag. Annars får ett dagens citat avsluta den här bloggdagen.
"Vad heter dina barn?"
(Som att det vore självklart att jag hade några.)
Min hjärna är ganska så tom och trög just nu. Den klarar inte av att skriva om något annat än om att jag inte kan skriva. Då kanske det här verkar rätt meningslöst? Tro mig, det är det. Snart försvinner alla mina läsare. (Nej, jag kommer nog aldrig ha Sveriges mest lästa blogg.) Vad jag vet har jag två läsare, kanske tre. Det är i alla fall så många personer som någon gång har kommenterat. Puss på er.
Om vi har tur kanske det blir något mer kreativt inlägg senare idag. Annars får ett dagens citat avsluta den här bloggdagen.
"Vad heter dina barn?"
(Som att det vore självklart att jag hade några.)
tisdag 23 september 2008
Konstig och läskig situation
Idag träffade jag en 25-årig man på biblioteket, som plötsligt kom fram och började prata med mig. Efter några enstaka minuters konversation frågade han om jag var gift eller hade pojkvän. Svarade självklart nej, men ångrade mig direkt. Om jag hade svarat ja hade han kanske lämnat mig ifred. Men jag kunde inte ångra mig och säga "Just ja... eh, glömde bort det, jag har visst pojkvän, typ." Han hade utan tvekan förstått att det var en lögn.
Det verkade helt klart som att han ville ha flickvän. Han ville dessutom ta en kaffe, eller åtminstone träffa mig igen. Aldrig i livet att jag ville det eller ens ge honom mitt nummer. Jag försökte få honom att förstå att vi kanske inte hade så mycket gemensamt. Han hade lite problem med det svenska språket, och fattade inte först vad jag menade. Jag lyckades inte övertyga honom om att vi inte borde träffas igen. Då blev det lite jobbigt.
Jag ville bara därifrån, utan att behöva ge honom mitt nummer eller något sånt. Då fick jag en idé. Skickade "Ring mig NU" i ett sms till Marie, eftersom hon alltid håller koll på sin mobil. Några sekunder senare ringde det. Jag svarade, lurade i främlingen att det var min flickvän, att jag var tvungen att gå, men att det var trevligt att träffa honom. 3 lögner i en och samma mening, men jag kom undan. (Tack för att du räddade mig, Marie) Om jag träffar honom igen kommer han tro att jag är upptagen. Jag blev räddad för stunden och den närmsta tiden. Perfekt.
Det verkade helt klart som att han ville ha flickvän. Han ville dessutom ta en kaffe, eller åtminstone träffa mig igen. Aldrig i livet att jag ville det eller ens ge honom mitt nummer. Jag försökte få honom att förstå att vi kanske inte hade så mycket gemensamt. Han hade lite problem med det svenska språket, och fattade inte först vad jag menade. Jag lyckades inte övertyga honom om att vi inte borde träffas igen. Då blev det lite jobbigt.
Jag ville bara därifrån, utan att behöva ge honom mitt nummer eller något sånt. Då fick jag en idé. Skickade "Ring mig NU" i ett sms till Marie, eftersom hon alltid håller koll på sin mobil. Några sekunder senare ringde det. Jag svarade, lurade i främlingen att det var min flickvän, att jag var tvungen att gå, men att det var trevligt att träffa honom. 3 lögner i en och samma mening, men jag kom undan. (Tack för att du räddade mig, Marie) Om jag träffar honom igen kommer han tro att jag är upptagen. Jag blev räddad för stunden och den närmsta tiden. Perfekt.
Kent, Kent, Kent
Obeskrivlig chock.
KENT GER UT SAMLINGSBOX 1991-2008
Herregud, det här var oväntat.. men glädjande.
Just nu känns det som att jag måste ha den. Det spelar ingen roll att jag redan har alla skivorna utom EP:n. Priset kommer avgöra. Om det är ett tillräckligt bra pris kommer jag köpa den. Snälla, låt det inte kosta för mycket.
Imorgon kanske jag inser hur lite pengar jag egentligen har, men just nu finns inte det i min värld. Jag kan åtminstone få tro att jag har råd att köpa den. Tro bara ett litet tag.
KENT GER UT SAMLINGSBOX 1991-2008
Herregud, det här var oväntat.. men glädjande.
Just nu känns det som att jag måste ha den. Det spelar ingen roll att jag redan har alla skivorna utom EP:n. Priset kommer avgöra. Om det är ett tillräckligt bra pris kommer jag köpa den. Snälla, låt det inte kosta för mycket.
Imorgon kanske jag inser hur lite pengar jag egentligen har, men just nu finns inte det i min värld. Jag kan åtminstone få tro att jag har råd att köpa den. Tro bara ett litet tag.
måndag 22 september 2008
ÄNTLIGEN
Jag har väntat på en ny skiva från Annika Norlin sen början av 2007, för då tyckte jag det var dags. Det var det tydligen. Men istället för att släppa en skiva med Hello Saferide kom ett debutalbum med Säkert! Men nu, ett och ett halvt år senare, kommer en ny Hello Saferide-skiva. För att vara exakt släpps den på onsdag, och då borde den även dyka upp i min brevlåda. Ja, just nu är jag glad och längtar tills jag håller More Modern Short Stories From Hello Saferide i min hand.
Fram tills dess får man fortsätta lyssna på nya singeln Anna. Hittills har jag lyssnat mer än 50 gånger, men inte tröttnat än. Det är en fantastiskt låt. Videon är också trevlig.
Fram tills dess får man fortsätta lyssna på nya singeln Anna. Hittills har jag lyssnat mer än 50 gånger, men inte tröttnat än. Det är en fantastiskt låt. Videon är också trevlig.
söndag 21 september 2008
Söndag 21.9.08
Det här var en söndagskväll då Elin kom hit. <3 Vi pratade gamla minnen som det verkar finnas hur många som helst av. Eftersom det i stort sett inte finns några bildbevis alls, måste allting samlas i huvudet. Men ju längre tid det går desto mer försvinner de. Det är rörigt, men om man påminns kan det dyka upp några bilder i huvudet som man inte visste fanns. Elin påminde mig om ett par människor som jag hade glömt totalt. Jag undrar om alla människor kommer försvinna och bli bortglömda förr eller senare. Antagligen. Allting försvinner, ibland tar det bara så lång tid att man vant sig vid dess närvaro. Ibland vill man inte att det ska försvinna. Då är det svårare.
fredag 19 september 2008
Knarka musik
Jag knarkar musik nu, för jag har lyssnat alldeles för lite på det den här veckan. Då jag jobbar går det fruktansvärt många timmar utan att jag får höra någon underbar låt. I onsdags och torsdags dröjde det ungefär 9 timmar. Det är en katastrof. Ja, musik är ett av mina beroenden. Jag klarar mig inte utan det.
Just nu knarkar jag Lars Winnerbäck och längtar tillbaka till Säterdalen och den 30 juli. Det var en mycket, mycket bra kväll.
Och när du står på toppen och tittar ner och det är ljust vart än du ser. När du har vunnit kom ihåg mig då.
Just nu knarkar jag Lars Winnerbäck och längtar tillbaka till Säterdalen och den 30 juli. Det var en mycket, mycket bra kväll.
Och när du står på toppen och tittar ner och det är ljust vart än du ser. När du har vunnit kom ihåg mig då.
Såhär kan en fredag vara
Jag är fruktansvärt trött och har problem med att tänka ordentligt, det kanske jag alltid har. Men eftersom jag har lovat mig själv att blogga aktivt, gör jag nu ett försök till att berätta om min dag. Den här dagen har jag nämligen inte sysselsatt mig med något så tråkigt som att att jobba.
För idag har jag träffat mitt lilla beroende Marie, vilket enligt min bror inte är så ovanligt. Innan jag stack hemifrån frågade han vad jag skulle göra. När jag svarade att jag skulle träffa Marie utbrast han "Igen!?" Han förstår helt enkelt inte vad vi sysslar med på Kupolen och vad som kan vara så trevligt. Med med Marie i närheten blir vad som helst bra.
Vi är faktiskt experter på att sitta på bänkar och prata. Ibland, som idag, kan Marie bli lite hyper och börja sjunga barnvisor eller såna hon gjort själv. "Jag är fyra år, fyra år och jag är ingen pedofil." Ja, hon kommer utan tvekan att bli låtskrivare eller artist en dag. På det sättet kanske hon kan tjäna pengar åt mig också, så jag slipper arbeta.
Man säger till mig att jag är rätt bra
men vad gör det när du är bättre än jag?
Vi är faktiskt experter på att sitta på bänkar och prata. Ibland, som idag, kan Marie bli lite hyper och börja sjunga barnvisor eller såna hon gjort själv. "Jag är fyra år, fyra år och jag är ingen pedofil." Ja, hon kommer utan tvekan att bli låtskrivare eller artist en dag. På det sättet kanske hon kan tjäna pengar åt mig också, så jag slipper arbeta.
Man säger till mig att jag är rätt bra
men vad gör det när du är bättre än jag?
torsdag 18 september 2008
Lista
1. Tre namn du går under:
- Emma.
- Emno.
- Snigeltå. (Fråga inte...)
2. Tre saker som skrämmer dig:
- Livet.
- Bodybuilders.
- Blod.
3. Tre saker du har på dig:
- Svarta mjukisbyxor.
- En randig strumpa.
- En till randig strumpa! (Det kan ni inte ha anat.)
4. Tre av dina favoritlåtar nu:
- Hello Saferide - Anna
- Håkan Hellström - Magiskt, men tragiskt
- Thåström - I en spegel som jag har
5. Tre sanningar:
- Jag är egentligen en tråkig människa, men alla har tydligen inte uppfattat det än.
- Jag hatar att jobba, eftersom det förstör mitt sociala liv som egentligen inte är särskilt stort. Bortskämd 89:a här.
- Att komma på tre sanningar är hemskt svårt.
6. Tre hobbys:
- Skriva.
- Lyssna på musik.
- Spela Oblivion.
7. Tre saker du vill ha:
- En mp3 inbyggd i huvudet.
- Bra sällskap lite oftare.
- Massa pengar, så jag slipper jobba.
8. Tre personer du utmanar :
- Någon.
- Någon.
- Någon.
- Emma.
- Emno.
- Snigeltå. (Fråga inte...)
2. Tre saker som skrämmer dig:
- Livet.
- Bodybuilders.
- Blod.
3. Tre saker du har på dig:
- Svarta mjukisbyxor.
- En randig strumpa.
- En till randig strumpa! (Det kan ni inte ha anat.)
4. Tre av dina favoritlåtar nu:
- Hello Saferide - Anna
- Håkan Hellström - Magiskt, men tragiskt
- Thåström - I en spegel som jag har
5. Tre sanningar:
- Jag är egentligen en tråkig människa, men alla har tydligen inte uppfattat det än.
- Jag hatar att jobba, eftersom det förstör mitt sociala liv som egentligen inte är särskilt stort. Bortskämd 89:a här.
- Att komma på tre sanningar är hemskt svårt.
6. Tre hobbys:
- Skriva.
- Lyssna på musik.
- Spela Oblivion.
7. Tre saker du vill ha:
- En mp3 inbyggd i huvudet.
- Bra sällskap lite oftare.
- Massa pengar, så jag slipper jobba.
8. Tre personer du utmanar :
- Någon.
- Någon.
- Någon.
Kan man säga "håll käften" till ungar?
Idag har varit en sån där jobbig dag, då jag varit ansvarsfull och jobbat på ett dagis. Jag har aldrig någonsin tröstat så många gråtande ungar som jag gjort idag. Jag undrar fortfarande hur man får tyst på dem så fort som möjligt. Vad tror ni om silvertejp eller ett "håll käften"? Nej, jag lovar, ska inte testa.. Men det är läskigt när de bara fortsätter gråta och skrika trots ens tappra försök att trösta. Småbarn är inte människor. Det kan de omöjligt vara, för jag förstår mig inte på dem. De måste tillhöra en annan art.
Lösning på bli rik utan att behöva anstränga sig-problemet
Jag och Marie har hittat en lösning på bli rik utan att behöva anstränga sig-problemet. Jag ska gifta mig med Ginny Weasley och Marie med Harry Potter (alltså skådespelarna), sen ska vi skilja oss och få en del av deras pengar! Fast jag börjar bli tveksam. Jag kanske ska överge originalplanen. Jag valde Ginny framför Harry av en anledning, men hon ger nog inte tillräckligt med pengar för att det ska vara värt det. Så antingen gifter jag mig med Harry, Marie (efter hennes Harry-giftemål), George Bush, eller någon annan rik.
Hur det än blir måste jag först och främst övertyga någon av de nämnda att gifta sig med mig. Jag får nog försöka skicka mail till Harry och Bush och "någon annan rik." Annars tvingar jag Marie. Eller finns det någon som är frivillig?
(Klart jag är seriös, det är jag väl alltid. *host*)
Hur det än blir måste jag först och främst övertyga någon av de nämnda att gifta sig med mig. Jag får nog försöka skicka mail till Harry och Bush och "någon annan rik." Annars tvingar jag Marie. Eller finns det någon som är frivillig?
(Klart jag är seriös, det är jag väl alltid. *host*)
onsdag 17 september 2008
Dagens chock - ett modeinlägg, typ
Jag skulle inte påstå att jag är intresserad av mode, men jag går inte heller omkring i blommiga, gamla gardiner. Fast erkänn, det skulle vara snyggt? Tänk dig det med en rutig kilometerlång halsduk som skärp och en morot i handen som accessoar. Ingen kan vara så seriös som jag är just nu!
Men mode, ja. Förlåt, jag gick vilse i bloggen och tappade bort det egentliga ämnet. FÖRLÅT.
Mode, ja. Till exempel modebloggare är intresserade, och kan lägga upp dagens outfit-bilder. Eftersom jag inte alls är som dem skulle det kännas fel. Jag förstår inte poängen med dagens outfit. Men jag kan göra något som känns lite mer typiskt mig.
Dagens strumpor.
tisdag 16 september 2008
Gästbloggare hör ihop med planen om rikedom
Det här är ett inlägg som ska förklara Marcuz gästinlägg, eller åtminstone försöka förklara.
Såhär är det. Jag vill tjäna pengar, men jobba så lite som möjligt, eventuellt ingenting. Då föreslog han att jag skulle starta en blogg och låta honom gästskriva hos mig. På det sättet ska jag bli Sveriges mest lästa blogg och därmed tjäna pengar på den. Fast jag kanske borde skriva något bra själv också, men det löser sig. "En sak i taget" som Alfons Åbergs pappa brukar säga. Om man citerar Alfons pappa då har det verkligen gått för långt.. Eller är det ens pappan som säger så? Nu blev jag osäker. Det kanske är någon annan? Man kan inte citera fel, det bryter ju nästan mot nån lag. I alla fall någon oskriven regel. Äh, det spelar ingen roll om jag har fel, för nu bestämmer vi att han brukar säga så. Jag har alltså rätt. Då har man rett ut det också.
Det var den förklaringen, fast jag tappade tråden lite. Säg till om ni också önskar gästblogga och hjälpa mig på vägen mot att bli rik.
PS: Emmiz & Marcuz hjärta Fanglobe, Fanglobe hjärta Emmiz & Marcuz.
Såhär är det. Jag vill tjäna pengar, men jobba så lite som möjligt, eventuellt ingenting. Då föreslog han att jag skulle starta en blogg och låta honom gästskriva hos mig. På det sättet ska jag bli Sveriges mest lästa blogg och därmed tjäna pengar på den. Fast jag kanske borde skriva något bra själv också, men det löser sig. "En sak i taget" som Alfons Åbergs pappa brukar säga. Om man citerar Alfons pappa då har det verkligen gått för långt.. Eller är det ens pappan som säger så? Nu blev jag osäker. Det kanske är någon annan? Man kan inte citera fel, det bryter ju nästan mot nån lag. I alla fall någon oskriven regel. Äh, det spelar ingen roll om jag har fel, för nu bestämmer vi att han brukar säga så. Jag har alltså rätt. Då har man rett ut det också.
Det var den förklaringen, fast jag tappade tråden lite. Säg till om ni också önskar gästblogga och hjälpa mig på vägen mot att bli rik.
PS: Emmiz & Marcuz hjärta Fanglobe, Fanglobe hjärta Emmiz & Marcuz.
Marcuz gästbloggar
Klagomål ifrån Marcus ''FJ0RTISB0Y''.
y0 g33ks. Nu ska jag våldgästa Emmas ''Emmiz'' blogg lite, gilla läget.
Jag hade tänkt att klaga på alla dryga popare idag faktiskt, yes. En del kan vara hur söta som helst. Medans andra är så jobbiga så man vill döda dem, orka vara så jävla wannabe känslokall?
Sen dem som är så überpop , ska alltid vara - Jag lyssnar bara på pop, och inget annat. Allt annat suger. Mm, Håkan in my heart.
Det är verkligen inget fel på Håkan men hallå? Det finns faktiskt mer bra musik.
Yesbox, nu ska jag klaga på en till sak. Fejks, det är ett ämne som jag tar upp nästan varje dag.
Tycker ni inte det är hur jobbigt som helst med alla små emoflickor som klär ut sig till killar? Kallar sig homosexuella och heter något med Alex, Alexander, Robin eller Kim. Bara för att det är både kill och tjejnamn, då ljuger dem ju inte lika mycket enligt dem själva.
En annan sak som är störande är att några gör det för att få respekt, man får ju inte mer respekt om man är kille eller om man ljuger.
Tragiskt och patetiskt.
PS: Emmiz hjärta Fanglobe, Fanglobe hjärta Emmiz.
/M.
y0 g33ks. Nu ska jag våldgästa Emmas ''Emmiz'' blogg lite, gilla läget.
Jag hade tänkt att klaga på alla dryga popare idag faktiskt, yes. En del kan vara hur söta som helst. Medans andra är så jobbiga så man vill döda dem, orka vara så jävla wannabe känslokall?
Sen dem som är så überpop , ska alltid vara - Jag lyssnar bara på pop, och inget annat. Allt annat suger. Mm, Håkan in my heart.
Det är verkligen inget fel på Håkan men hallå? Det finns faktiskt mer bra musik.
Yesbox, nu ska jag klaga på en till sak. Fejks, det är ett ämne som jag tar upp nästan varje dag.
Tycker ni inte det är hur jobbigt som helst med alla små emoflickor som klär ut sig till killar? Kallar sig homosexuella och heter något med Alex, Alexander, Robin eller Kim. Bara för att det är både kill och tjejnamn, då ljuger dem ju inte lika mycket enligt dem själva.
En annan sak som är störande är att några gör det för att få respekt, man får ju inte mer respekt om man är kille eller om man ljuger.
Tragiskt och patetiskt.
PS: Emmiz hjärta Fanglobe, Fanglobe hjärta Emmiz.
/M.
Att hata sitt jobb del 2
Jag hatar mitt jobb.
Jag är inte en sådan människa som älskar barn i åldern 1-5. Jodå, barn kan vara söta men de kan också vara jobbiga. Nackdelarna överväger fördelarna ibland, åtminstone för tillfället.
För det första förstår man inte alltid vad de säger. Det kommer ut några obegripliga ord ur munnen samtidigt som de dreglar, och man står där helt oförstående och frågar "Vad sa du?" I bästa fall behöver man bara fråga en gång till för att få reda på vad ungen sa. När man inte förstår måste man till slut gissa. Antagligen gissar man fel.
För det andra finns risken att någon är förkyld. Att hjälpa någon snyta sig tillhör inte mina favoritsysslor. Inte heller att någon nyser på mig. (Vi ska inte ens nämna det där med toaletter.)
För det tredje skriker eller gråter de när de inte får som de vill. Herregud, de är ju experter på att vara högljudda. Jag har aldrig förstått hur man får tyst på dem.
För det fjärde behöver de så mycket hjälp. Ja, jag vet.. Om de inte gjorde det, skulle inte jag ha något jobb. Men låt mig vara negativ idag.
Jag är inte en sådan människa som älskar barn i åldern 1-5. Jodå, barn kan vara söta men de kan också vara jobbiga. Nackdelarna överväger fördelarna ibland, åtminstone för tillfället.
För det första förstår man inte alltid vad de säger. Det kommer ut några obegripliga ord ur munnen samtidigt som de dreglar, och man står där helt oförstående och frågar "Vad sa du?" I bästa fall behöver man bara fråga en gång till för att få reda på vad ungen sa. När man inte förstår måste man till slut gissa. Antagligen gissar man fel.
För det andra finns risken att någon är förkyld. Att hjälpa någon snyta sig tillhör inte mina favoritsysslor. Inte heller att någon nyser på mig. (Vi ska inte ens nämna det där med toaletter.)
För det tredje skriker eller gråter de när de inte får som de vill. Herregud, de är ju experter på att vara högljudda. Jag har aldrig förstått hur man får tyst på dem.
För det fjärde behöver de så mycket hjälp. Ja, jag vet.. Om de inte gjorde det, skulle inte jag ha något jobb. Men låt mig vara negativ idag.
Att hata sitt jobb del 1
Jag hatar mitt jobb.
Det är så oregelbundet. Jag vet aldrig var eller vilka dagar jag ska jobba, förrän samma morgon. Det betyder att man inte kan planera någonting, förutom på helger. Eller jo man kan planera, men risken att man måste ställa in finns alltid. Jag hatar det.
Man sitter där varje kväll med ångest för att mobilen ska ringa nästa morgon, för att de vill att man ska jobba. Man sitter där varje morgon mellan sju och nio ungefär (framförallt första timmen), med hemsk ångest för att man verkligen inte vill jobba. "Kommer de ringa? Hur stor är risken att de ringer nu? Är det försent för att de ska ringa nu? Måste jag svara?" Så ser mitt liv ut på vardagarna. Jag älskar helgerna.
Jo, man får ju lön, men det där med pengar är överskattat. "Jag klarar mig, ge mig bara musik" som Kristian sjunger. Musik, och de människor jag älskar. Jag klarar mig, bara inte de försvinner.
Det är så oregelbundet. Jag vet aldrig var eller vilka dagar jag ska jobba, förrän samma morgon. Det betyder att man inte kan planera någonting, förutom på helger. Eller jo man kan planera, men risken att man måste ställa in finns alltid. Jag hatar det.
Man sitter där varje kväll med ångest för att mobilen ska ringa nästa morgon, för att de vill att man ska jobba. Man sitter där varje morgon mellan sju och nio ungefär (framförallt första timmen), med hemsk ångest för att man verkligen inte vill jobba. "Kommer de ringa? Hur stor är risken att de ringer nu? Är det försent för att de ska ringa nu? Måste jag svara?" Så ser mitt liv ut på vardagarna. Jag älskar helgerna.
Jo, man får ju lön, men det där med pengar är överskattat. "Jag klarar mig, ge mig bara musik" som Kristian sjunger. Musik, och de människor jag älskar. Jag klarar mig, bara inte de försvinner.
lördag 13 september 2008
...
Ja.. fan. Ibland går saker så jävla fel. Ibland är man egentligen inte ens inblandad, men efter några sms är man det. För man klarar inte av att sitta hemma när man vet vad som händer och kanske håller på att hända. Ibland kan man inte beskriva vissa nätter och ibland vill man inte göra det heller. Anledningen kan vara att det inte finns några ord, och att det inte är något världen behöver veta.
Men fan, man minns alltför väl.
Men fan, man minns alltför väl.
fredag 12 september 2008
Minnen för livet
I tisdags var jag i min gamla skola en stund, bara tio minuter eller så. Det kändes konstigt, för jag har så otroligt många minnen därifrån. Nu går jag inte där längre, den tiden är över. Men när jag såg allting igen insåg jag hur mycket jag saknar det.
Jag tyckte om skolan, men efteråt har jag kunnat uppskatta de tre åren på ett annat sätt. Ett bättre sätt. Självklart var skolan jobbig, men jag trivdes och hade bra människor runt omkring mig. Jag saknar den, trots läxor, prov och så vidare. Det känns som att vissa jobbiga minnen kommer blekna. Men när det gäller de bra minnena, så är de nog minnen för livet.
Jag saknar K3, den bästa klassen som någonsin har funnits. En klass som inte längre existerar.
Jag tyckte om skolan, men efteråt har jag kunnat uppskatta de tre åren på ett annat sätt. Ett bättre sätt. Självklart var skolan jobbig, men jag trivdes och hade bra människor runt omkring mig. Jag saknar den, trots läxor, prov och så vidare. Det känns som att vissa jobbiga minnen kommer blekna. Men när det gäller de bra minnena, så är de nog minnen för livet.
Jag saknar K3, den bästa klassen som någonsin har funnits. En klass som inte längre existerar.
Som ett obehagligt allvar drar sig hösten in i stan
Jag tittade alldeles nyss ut genom fönstret. Såg några höstfärgade löv. Min första tanke var "Va?" Jag kunde inte riktigt tro på det. Men jo, det är höst, och för att vara exakt är det den tolfte september. Egentligen har jag inte något emot själva hösten, men efter den kommer vintern. Det är det som är problemet.
Jag HATAR vintern. Vissa dagar mer än andra. Jag hatar snön, jag hatar kylan, jag hatar mörkret, och jag hatar att jag hatar den.
Snälla, låt det inte bli vinter i år igen.
Jag HATAR vintern. Vissa dagar mer än andra. Jag hatar snön, jag hatar kylan, jag hatar mörkret, och jag hatar att jag hatar den.
Snälla, låt det inte bli vinter i år igen.
torsdag 11 september 2008
Ta mig till en stad utan saknad
Nu började jag helt plötsligt sakna massa människor. Utan saknad skulle de stunderna man ses inte vara lika betydelsefulla, men ibland dröjer det alldeles för lång tid. Ibland är det några dagar, ibland är det flera månader. Ibland är det ologiskt att man saknar någon, ibland är det logiskt. Det spelar egentligen ingen roll, för saknad är alltid saknad.
Det här är Pang boom krash
Det är mycket möjligt att den här bloggen bara kommer bli ett stort kaos, men världen består av kaos så det kanske är okej. Det är också möjligt att det blir ett tomrum där tystnaden styr. Det kan gå precis hur som helst. Vi får se om jag kommer lyckas eller misslyckas den här gången.
Emma, lycka till.
Eventuella läsare, hoppas ni inte försvinner.
Emma, lycka till.
Eventuella läsare, hoppas ni inte försvinner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)