Beroende (del 1?)

På Wikipedia kan man i Beroende-artikeln läsa "Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det." Vanligtvis kan det gälla till exempel droger, men inte för mig. Att vara beroende är något allvarligt, så när jag säger att jag är beroende menar jag inte det helt seriöst. Jag behöver inte gå på avvänjning eller något sånt. Jag kan sluta med mina beroenden, men jag vill inte.

Jag har tänkt skriva flera blogginlägg om att vara beroende. Förhoppningsvis blir det inte så att jag ger upp den här idéen. Jag har flera saker och personer jag vill skriva om, men jag vet precis var jag ska börja.

Jag ska börja med att skrämma mitt lilla beroende Marie, eftersom vi har känt varandra i precis fyra månader idag. Så ett blogginlägg om att vara beroende av henne är väldigt lämpligt, och skrämmande, idag. Hon är ett beroende som jag inte är utan särskilt länge, i jämförelse med vissa andra. Vi pratar i telefon dagligen, smsar dagligen, pratar på msn dagligen och vanligtvis ses vi två gånger i veckan. Nu har det dröjt fem dagar, och det kommer dröja minst två till. Ja, hjärnan och hjärtat säger mig att det här är ett beroende.

Egentligen är det nog inte bra att vara beroende av människor, men det kanske bara är ett tecken på att man bryr sig mycket? Kanske för mycket, jag vet inte. Jag vet inte var gränsen går. (Ibland kan det verkligen vara för mycket, men det kommer jag i så fall till i ett annat beroende-inlägg). Men ja, för mig handlar att vara beroende av en människa om att personen betyder väldigt mycket.

Jag lyckades skrämma mig själv, så jag tror det räcker nu innan jag blir för sentimental.