Årets födelsedag
Nu ska jag vara självisk och fokusera på min, min, min födelsedag! Egotripp till 14:e december. Here we go!
2009 var året då jag fyllde år i en fucking månad! Som liten hade jag trott att jag befunnit mig i himlen. Den 14 november fick jag min första present, en sjukt snygg Thåström-affish. Just nu är den inramad och hänger ovanför mitt skrivbord. Den hänger lite för lågt, lite för fel. Men perfektion är inget måste. Resten av november var ganska dött när det gäller födelsedagsfirande, för då var det planering som gällde!
Helgen mellan den fjärde och sjätte smällde det igen! Ytterligare en present dök upp och mycket god mat serverades. Helgen efter var det fest som gällde och där rasade det in grattis, presenter, kramar och glädje. Och yatzy-pappersbitar över köksgolvet, tack för det kära vänner! MEN. Vid det laget hade jag ännu inte ens fyllt år. När det äntligen blev den 14:e december så kom jag ihåg det på morgonen. När jag sedan tog mig an dagen var det helt borta. Jag hade inte en tanke på att jag fyllde år. Men det gjorde jag visst och jag blev firad med middag, för sista gången för det här året.
Nu ska över 200 ords egoprat snart nå sitt slut. Jag har bara någonting att poängtera Det är inte presenter som är grejen med att fylla år. Det är att känna att man betyder något. Det är att någon kommer ihåg en. Tack för det.
onsdag 30 december 2009
2009 - städer
Årets stad - kanske en skum kategori.
Men 2009 var året då jag aldrig tog mig utanför Sveriges gränser. Däremot var jag i Göteborg för första gången på fem år. Jag hann med två besök både där och i Alingsås. Stopp i Örebro hann det bli.. Fyra gånger tror jag. Stockholm besöktes två gånger. Falun besöktes fler gånger än någonsin! Det har sin förklaring i att min skola är belägen där. Det är ändå fascinerande på sitt sätt, då jag innan det här året inte hittade för fem öre i grannstaden, två mil härifrån.
Jag tycker om att komma ifrån staden vars gator jag har trampat på i 20 år nu. Det hjälper faktiskt att åka två mil nordöst. Ibland räcker det till. Ibland vill man längre bort. Nästa år hoppas jag att jag tar mig ännu längre bort. Som Thåström skulle sagt det, kanske drömde hon bara om att långa tåg skulle ta henne långt långt bort.
Årets resa.
Göteborg i Augusti är fint. Mycket fint. Att åka tåg ner med alldeles för många kilo packning, det är inte särskilt fint. Att gå på konserter i en helt annan stad som man inte alls hittar i, är ändå fint. Att sova på en luftmadrass i en halvtom lägenhet med kattlucka på toadörren och en alldeles för låg lampa i köket som samtliga boende smällde huvudet i.. det vet jag inte vad det är. Det har i alla fall gett mig minnen som jag tycker om att tänka tillbaka på. Jag behövde inget lyxhotell, utan bara något att äta, något att sova på, trevligt sällskap och musik. Det var precis vad jag hade.
Liseberg var vi också på. Det hade jag totalt glömt. Fram tills nu. Det var fantastiskt kul, till och med i Balder när jag blundade, höll fast mig så hårt det gick, skrek och önskade att det bara skulle ta slut någon gång. Nu när jag tänker tillbaka på de 5 dagarna jag tillbringade i Göteborg, saknar jag det ännu mer. Det var verkligen årets resa, men i kamp med Stockholm, Lasse Lindh/Jonathan Johansson och ett vandrarhem. Anna Ternheim och Alingsås var också med i kampen. Men lugn Göteborg, du är en ohotad vinnare.
Men 2009 var året då jag aldrig tog mig utanför Sveriges gränser. Däremot var jag i Göteborg för första gången på fem år. Jag hann med två besök både där och i Alingsås. Stopp i Örebro hann det bli.. Fyra gånger tror jag. Stockholm besöktes två gånger. Falun besöktes fler gånger än någonsin! Det har sin förklaring i att min skola är belägen där. Det är ändå fascinerande på sitt sätt, då jag innan det här året inte hittade för fem öre i grannstaden, två mil härifrån.
Jag tycker om att komma ifrån staden vars gator jag har trampat på i 20 år nu. Det hjälper faktiskt att åka två mil nordöst. Ibland räcker det till. Ibland vill man längre bort. Nästa år hoppas jag att jag tar mig ännu längre bort. Som Thåström skulle sagt det, kanske drömde hon bara om att långa tåg skulle ta henne långt långt bort.
Årets resa.
Göteborg i Augusti är fint. Mycket fint. Att åka tåg ner med alldeles för många kilo packning, det är inte särskilt fint. Att gå på konserter i en helt annan stad som man inte alls hittar i, är ändå fint. Att sova på en luftmadrass i en halvtom lägenhet med kattlucka på toadörren och en alldeles för låg lampa i köket som samtliga boende smällde huvudet i.. det vet jag inte vad det är. Det har i alla fall gett mig minnen som jag tycker om att tänka tillbaka på. Jag behövde inget lyxhotell, utan bara något att äta, något att sova på, trevligt sällskap och musik. Det var precis vad jag hade.
Liseberg var vi också på. Det hade jag totalt glömt. Fram tills nu. Det var fantastiskt kul, till och med i Balder när jag blundade, höll fast mig så hårt det gick, skrek och önskade att det bara skulle ta slut någon gång. Nu när jag tänker tillbaka på de 5 dagarna jag tillbringade i Göteborg, saknar jag det ännu mer. Det var verkligen årets resa, men i kamp med Stockholm, Lasse Lindh/Jonathan Johansson och ett vandrarhem. Anna Ternheim och Alingsås var också med i kampen. Men lugn Göteborg, du är en ohotad vinnare.
2009 - film
Årets film
Jag måste faktiskt erkänna att Twilight var rätt bra. Väldigt bra. Dock är inte hanvadhannuheter SÅ himla snygg. Edward Cullen? Eller nej, det är väl karaktärens namn. Robert Pattinson! Så var det. Jag gillar i alla fall vampyrer. Det kommer väl från tiden då jag läste fantasy och skrivrollspelade. Hur som helst, jag har ännu inte sett New Moon, men jag får väl hoppas att den är lika bra som de säger!
Frågan är om Twilight är årets bästa film. Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden håller väldigt hög klass. (Luftslottet som sprängdes har jag inte sett, men jag hoppas och tror att den håller samma kvalité.) De är förvånande bra för att vara svenska. Spännande, bra filmer helt enkelt och ingen återupprepningsskit som Wallander. Ytterligare en svensk film måste också nämnas. En film som då och då sliter itu hjärtat. I taket lyser stjärnorna. Den är enkel på något vis, men den berör.
När jag såg Anticrist skulle jag inte sagt att det var en bra film. Men efteråt, precis efteråt, skulle jag sagt tvärtom. Det är en bra film. Kanske lite utdragen, lite seg. Men det är konstigt nog ändå värt det. Väldigt speciell, men bra. Ibland kan man inte riktigt förklara. Det bara är så.
Årets tv-serie
Först och främst vill jag säga att jag inte följer några tv-serier. Jag kan tänka mig att titta på House, Two and a half men, Simpson och Scrubs ifall det dyker upp på tv:n, om jag inte har något för mig. Men jag har aldrig riktigt tålamodet att följa dem. Därför finns det egentligen inte någon tv-serie som kan kallas 2009 års bästa. Jag tog bara med den här kategorin för att få nämna min lilla besatthet. The O.C. Det spelar ingen roll om den sänds på tv för tillfället eller inte. Det är ändå årets tv-serie. Antagligen 2010 års tv-serie också. Den som lever får se.
Jag måste faktiskt erkänna att Twilight var rätt bra. Väldigt bra. Dock är inte hanvadhannuheter SÅ himla snygg. Edward Cullen? Eller nej, det är väl karaktärens namn. Robert Pattinson! Så var det. Jag gillar i alla fall vampyrer. Det kommer väl från tiden då jag läste fantasy och skrivrollspelade. Hur som helst, jag har ännu inte sett New Moon, men jag får väl hoppas att den är lika bra som de säger!
Frågan är om Twilight är årets bästa film. Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden håller väldigt hög klass. (Luftslottet som sprängdes har jag inte sett, men jag hoppas och tror att den håller samma kvalité.) De är förvånande bra för att vara svenska. Spännande, bra filmer helt enkelt och ingen återupprepningsskit som Wallander. Ytterligare en svensk film måste också nämnas. En film som då och då sliter itu hjärtat. I taket lyser stjärnorna. Den är enkel på något vis, men den berör.
När jag såg Anticrist skulle jag inte sagt att det var en bra film. Men efteråt, precis efteråt, skulle jag sagt tvärtom. Det är en bra film. Kanske lite utdragen, lite seg. Men det är konstigt nog ändå värt det. Väldigt speciell, men bra. Ibland kan man inte riktigt förklara. Det bara är så.
Årets tv-serie
Först och främst vill jag säga att jag inte följer några tv-serier. Jag kan tänka mig att titta på House, Two and a half men, Simpson och Scrubs ifall det dyker upp på tv:n, om jag inte har något för mig. Men jag har aldrig riktigt tålamodet att följa dem. Därför finns det egentligen inte någon tv-serie som kan kallas 2009 års bästa. Jag tog bara med den här kategorin för att få nämna min lilla besatthet. The O.C. Det spelar ingen roll om den sänds på tv för tillfället eller inte. Det är ändå årets tv-serie. Antagligen 2010 års tv-serie också. Den som lever får se.
2009 - musik
Årets låt
Det är svårt, riktigt svårt. Sånt här kan jag sitta och fundera på i en evighet. Hittills har jag funderat en kvart och inser att jag inte kan komma fram till någon som känns 100 % rätt. Jag säger ändå Hela livet var ett disco, av och med Markus Krunegård. Vals för satan med Kent var också en kandidat, då det är en grymt bra låt. Men av någon okänd anledning har jag inte lyssnat så mycket på den. Det här året har varit ett år då jag ägnat mer tid åt Markus än Kent. Något med Winnerbäck borde även det varit ett alternativ till årets låt, men 2009 års skiva har inte fått så mycket uppmärksamhet som den förtjänar. Bjurö klubb med Laleh var otippat en av årets bästa låtar. Även nykomlingen Jonathan Johansson har gjort några fantastiska låtar. Marit Bergman besökte återigen mitt hjärta, då Casey, hold on har spelats en hel del på min mp3 i år. Det är säkert ännu fler låtar som borde nämnas. Ingen nämnd, ingen glömd brukar man ju säga. Några nämnda, många glömda stämmer nog bättre här.
Årets konsert/musikaliska upplevelse
Peace & Love, Göteborgs Kulturkalas, Lasse Lindh och Jonathan Johansson på radiohuset, Anna Ternheim i Alingsås, Simon Norrsveden på Peace & Loves café och Granny Goes street i Falun. Det är dessa evenemang som kämpar om årets konsert. Hela Peace & Love var helt fantastiskt och jag ser redan fram emot nästa år. Minnet sviker mig, men jag minns The Sounds, Thåström och Navid Modiri som lite extra bra konserter. Även om jag fick lite panik på sistnämndas konsert då publiktrycket bakifrån inte var kul! Anna Ternheim gjorde en väldigt bra spelning i Alingsås. Akustiskt och jättevackert. Let it rain med endast hennes röst och händer som klappar takten. Kan det bli bättre? Festivalspelningar och akustiska på en teater är väldigt olika. Det är nog ändå de jag minns som bäst.
Det är svårt, riktigt svårt. Sånt här kan jag sitta och fundera på i en evighet. Hittills har jag funderat en kvart och inser att jag inte kan komma fram till någon som känns 100 % rätt. Jag säger ändå Hela livet var ett disco, av och med Markus Krunegård. Vals för satan med Kent var också en kandidat, då det är en grymt bra låt. Men av någon okänd anledning har jag inte lyssnat så mycket på den. Det här året har varit ett år då jag ägnat mer tid åt Markus än Kent. Något med Winnerbäck borde även det varit ett alternativ till årets låt, men 2009 års skiva har inte fått så mycket uppmärksamhet som den förtjänar. Bjurö klubb med Laleh var otippat en av årets bästa låtar. Även nykomlingen Jonathan Johansson har gjort några fantastiska låtar. Marit Bergman besökte återigen mitt hjärta, då Casey, hold on har spelats en hel del på min mp3 i år. Det är säkert ännu fler låtar som borde nämnas. Ingen nämnd, ingen glömd brukar man ju säga. Några nämnda, många glömda stämmer nog bättre här.
Årets konsert/musikaliska upplevelse
Peace & Love, Göteborgs Kulturkalas, Lasse Lindh och Jonathan Johansson på radiohuset, Anna Ternheim i Alingsås, Simon Norrsveden på Peace & Loves café och Granny Goes street i Falun. Det är dessa evenemang som kämpar om årets konsert. Hela Peace & Love var helt fantastiskt och jag ser redan fram emot nästa år. Minnet sviker mig, men jag minns The Sounds, Thåström och Navid Modiri som lite extra bra konserter. Även om jag fick lite panik på sistnämndas konsert då publiktrycket bakifrån inte var kul! Anna Ternheim gjorde en väldigt bra spelning i Alingsås. Akustiskt och jättevackert. Let it rain med endast hennes röst och händer som klappar takten. Kan det bli bättre? Festivalspelningar och akustiska på en teater är väldigt olika. Det är nog ändå de jag minns som bäst.
tisdag 22 december 2009
Twenty years
Tjugo år. Jag har inte riktigt förstått det. Idag när jag jobbade fick jag frågan hur gammal jag var. Jag höll på att säga nitton år, men avbröt mig när jag insåg att jag faktiskt har åldrats den senaste tiden. Tjugo år. Det innebär att jag får gå på systemet. Det innebär att jag räknas som mer vuxen. I vardagen innebär det framförallt att jag får betala mer när jag åker buss, vilket är en klar nackdel.
Det är dock en fördel att bli äldre. Jag saknar en del människor, händelser och saker från de senaste åren, men jag saknar inte att vara tonåring. Att vara tonåring suger, helt enkelt. Det blir faktiskt bättre med åren. Man blir en annan människa, mer mogen och får ett annat synsätt på världen. Det som en gång skulle ha varit en total katastrof överlever man utan större problem.
Vintern/våren 08 var den värsta tiden i mitt liv. Juni 08 tog jag studenten. Juni 08 blev jag arbetslös. Juni 08 träffade jag en ny människa. September 08 fick jag jobb. September 08 hade jag en bästa vän. Det var nog under den sommaren och hösten som jag växte som mest. Jag växte ifrån gamla minnen som bara skapade oro. Jag såg på världen på ett annat sätt. Jag såg mig själv på ett annat sätt.
Idag skulle jag säga att jag upplever den bästa tiden av mitt liv hittills. Det är konstigt hur fort någonting kan förändras. Håll ut, det blir bättre.
Jag tycker om att vara tjugo.
Det är dock en fördel att bli äldre. Jag saknar en del människor, händelser och saker från de senaste åren, men jag saknar inte att vara tonåring. Att vara tonåring suger, helt enkelt. Det blir faktiskt bättre med åren. Man blir en annan människa, mer mogen och får ett annat synsätt på världen. Det som en gång skulle ha varit en total katastrof överlever man utan större problem.
Vintern/våren 08 var den värsta tiden i mitt liv. Juni 08 tog jag studenten. Juni 08 blev jag arbetslös. Juni 08 träffade jag en ny människa. September 08 fick jag jobb. September 08 hade jag en bästa vän. Det var nog under den sommaren och hösten som jag växte som mest. Jag växte ifrån gamla minnen som bara skapade oro. Jag såg på världen på ett annat sätt. Jag såg mig själv på ett annat sätt.
Idag skulle jag säga att jag upplever den bästa tiden av mitt liv hittills. Det är konstigt hur fort någonting kan förändras. Håll ut, det blir bättre.
Jag tycker om att vara tjugo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)