Kristian Anttila

Kristian Anttila, Arenan i Falun, den sjunde november. Jag var där.

Trots det underbara sällskapet som stavas M a r i e, var jag opepp på konsert efter att ha jobbat i alldeles för många timmar så jag ville egentligen bara sova. Men efter ett tag blev jag alltmer peppad! En bit in i konserten var jag väldigt glad och tacksam för att vara där. Smutser var bäst och Lystring sämst, om jag måste välja. Jag hade hoppats på att få höra speciellt Tom Petty, så mitt hjärta och min hjärna slogs om vem som kunde skrika "IH" högst när den spelades. Det var många bra ögonblick under den konserten.

Efteråt var det också trevligt. Jag köpte Anttila-tröjan med körsbär + Harhjärta EP, som jag fick signerad och dessutom fick jag en kram. När vi var på väg ut var Marie besviken för att han inte spelade Benjamin och jag. Det tyckte jag var dumt, så vi gick tillbaka till bordet där Kristian signerade. Jag bad honom sjunga lite ur Benjamin och jag för henne, trots att Marie nog hade tänkt springa därifrån om jag frågade. Några sekunder senare gjorde han det. Efter det var Maries mest använda ord "IH." Jag tror aldrig jag har sett henne så glad, så jag blev ännu gladare.

Sen stod vi tyvärr ute i den dumma kylan ett tag. Jag förstår mig inte på de som säger att höst/vinter är något bra. Jag frös alldeles för mycket. Men precis innan vår skjuts kom, dök någon jag kände igen upp. Fridah, som har en mycket bra blogg! Jag har sett henne på ett par konserter förut, men inte vågat säga hej. Tredje gången gillt! Så kan det gå på en popkonsert i Dalarna. Men vad jag vet, så blir det inga fler på ett tag. Det känns rätt dött i konsertväg den närmsta tiden. Synd. Helst av allt skulle jag vilja att Kent åkte ut på turné, men chansen är väl ungefär noll.

Jag får nöja mig med att idag är en sådan dag då jag verkligen har tid att lyssna på musik. "Vi var som körsbär, körsbär. Fallna och pallade, men vi var två."