Oh no... it's Christmas

God jul, antar jag. Ännu ett år har gått och julen är här igen. Precis som varje år. Kanske lite överskattad, eller underskattad. Eller både och. Jag vet faktiskt inte. Men jag tycker om den ändå.

Men saker har förändrats. Barndomens jular är borta. Det fattas människor när det är som att släktskap har brutits, sjukdomar och trötthet vinner och när döden kommer emellan. Men nej, jag är inte ledsen för det. Inte just nu. Jag bara kom att tänka på det. Det kanske är meningen att man ska vara positiv på julen, för att det är en fin högtid, enligt många. Jag är varken positiv eller negativ, ganska neutral. Men jag trivs, just nu, det gör jag. Det händer inget speciellt, utan är helt enkelt bara lugnt och ganska bra. Trots att det fattas människor och trots att det inte står någon julgran i hörnet bredvid datorn. Men jag trivs inte lika mycket nu som tidigare jular. Kanske för att jag fortfarande var ett barn på den tiden. Nu vet jag inte vad jag är. Det spelar ingen större roll. Tiden går och saker förändrats.

Hur som helst så räcker det med dessa tankar nu. Jag hoppas att ni inte har funderat och analyserat lika mycket som jag, utan istället bara har haft en trevlig julafton!

Onödiga fakta: uppföljning

Onödiga fakta 1: Mina naglar är jobbigt korta. I balans. Men jag hatar det. Jag vill ha relativt långa, röda naglar. GE MIG.

Onödiga fakta 2: Jag har över 100 tic tac nu. Ett fint litet förråd. Jag tycker om godisaffären på stan som säljer dem. Men några av mina tic tac kommer från en Lidl-butik i Tyskland, trots att jag hatar Lidl. Men jag älskar tic tac, de är bäst. <3 (Haha, en kärleksförklaring!)

Onödiga fakta

Onödiga fakta 1: Mina naglar är jobbigt långa. I alla fall hälften av dem. Resten är alldeles för korta. Obalans. Jag hatar det.

Onödiga fakta 2: Mina tic tac är snart slut. Lidandet närmar sig med stormsteg.

Bara tisdag

Jag är trött, trött, trött och önskar att jag kunde sova i minst 12 timmar och ligga kvar åtminstone 3 till. Men med tanke på att jag måste upp om exakt 12 timmar, vore det inte någon bra idé. Jobb går före sömn. Oftast i alla fall. Några gånger har jag sagt nej till jobb för att få fortsätta sova eller bara göra ingenting. Oansvarig, lat, negativ, yes. Det är tyvärr sån jag är. (Glömde ordet misslyckad, men det säger vi inte högt)

Tråkigt blogginlägg, jag vet. Hm, ännu ett karaktärsdrag. Tråkig.

Du är dom långa milen mot Berlin

Det är 100 mil till Berlin. Alldeles för långt, åtminstone nu. I vanliga fall bryr jag mig inte om den där staden ett dugg. Men just nu är en väldigt fin person där, och jag önskar verkligen att hon kunde komma hem igen.

Så Marie, sno ett flygplan, sno en fallskärm och kom hit för jag ljög när jag sa att saknad kan vara skönt.

Sanningen om öronproppar

Visste ni att jag hatar öronproppar?

För det första är de fula. Åtminstone de där gula, ni måste veta vilka jag menar. Usch. För det andra är de irriterande. Jag vill inte ha några konstiga saker med äcklig konsistens i mina öron. Nej, jag brukar inte ens använda öronproppar. Jag minns att jag har använt några gånger för att kunna sova, när ljudet runt omkring har varit jobbigt. Och en gång på en konsert, men det var ingen bra idé. De var speciellt gjorde för sånt, men förstörde ljudet och upplevelsen. Aldrig mer, säger jag bara.

Poängen med öronproppar är att dämpa ljudet och skydda hörseln, tror jag. Eller vänta nu.. deras mål, meningen med livet, kanske är att ta över våra öron för att sedan krypa in i våra huvuden. Då får vi galna scoutsjukan, en läskig variant av rabies. Det borde finnas varningsskyltar på öronproppar, inte sant? Precis som det finns på cigarettpaket. Öronproppar skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning. Typ. Varför är jag sämst på att hålla mig till ämnet?

Ehm. THE END.

Det är bara så som människor är och vi lever i en cynisk värld

Blondinbella. Ni kan inte ha undgått namnet. Vissa tycker att hon verkar korkad, andra har redan bestämt sig för att hon är det. Jag har aldrig förstått hur de kan komma fram till det. Att hon har lyckats få sin blogg så pass stor, och dessutom tjäna pengar på det, vad är det korkade i det? Hon kan skriva och hon har åsikter. Att jag inte förstår storheten i hennes blogg är en annan sak. Hennes blogg intresserar inte mig, men jag ogillar henne inte för det, så som många andra gör.

Men människor verkar tycka om att hata, kasta elaka kommentarer på andra. Blondinbella råkar ut för det, men hon är bara ett exempel. Det finns otroligt många fler som får utstå detta hat via internet. Kanske för att man har möjligheten att vara mer eller mindre anonym, vilket egentligen inte borde spela någon roll.

Men tillbaka till Blondinbella. Varför hatar vissa henne? För att hon är framgångsrik? Eller har de bara bestämt sig för att hon är jobbig? Jag vet inte. Men jag råder dem att lägga ner hatet, vem det än är riktat mot. Det är bara meningslöst. Även om du är anonym, så är det ändå du som står bakom orden.

Julgransfötter, typ

Det är ju svårt att blogga om julgransfötter
speciellt om man är sjuk och allmänt trötter
Men jag lovade mig själv att försöka
så att ni en uppdaterad blogg kan besöka

I mitt hus finns en rödgrön julgransfot
men jag lovar, den ser ut som skrot
De är nog inte till för att vara fina
att titta på dem är mest en pina
Eller det kanske bara gäller vår
som har sisådär tre tår
Säkert är i alla fall att den är ful
men jag gillar den ändå varje jul

Det här är rim i nivå med en unges som är två
för erkänn, mina rim är jävligt grå
Okej okej, en tvååring kan knappt tala
men åtminstone som en tupp gala
Jag vet att jag överdriver
men tyst, det är jag som skriver

Ojdå, jag tappade visst tråden
men jag får väl tacka för applåden
Vänta nu, här är det tyst
det hörs inte ett knyst
Jag borde hålla mig borta från rimmen
åtminstone den närmsta timmen
Men jag lovar det är ett beroende
vare sig man är atetist eller troende

Jag vet att jag är kass
så kom hit och ge mig lite glass
Då kanske jag blir bäst och söt
men ja, jag vet jag är en nöt
Dömd att misslyckas
kan det tyckas
Nu spårade jag ur igen
Jag hade det på känn

Men vet ni vad?
Var nöjd och glad
för här är min sista rad

I can't go on like this, so help me now

HJÄLP.

Det var väl en effektiv inledning? Eller inte. Hur som helst så behöver jag er hjälp. Ja, du där, och du också. Alla ni som läser just de här orden måste kommentera annars blir jag ledsen. Det spelar ingen roll om ni brukar läsa min blogg eller inte. (Jag har bloggräknare, SÅ JAG SER ER MINSANN.)

Jag behöver bloggidéer, lite hjälp för att komma igång med bloggandet igen. Ni ska föreslå minst ett ämne, oseriöst eller inte, som jag sedan ska skriva om. Då är jag så illa tvungen att göra det, vare sig jag vill eller inte. Så kom igen, var snäll mot mig och jag kommer vara evigt tacksam, eller nåt? Jag kommer åtminstone bli glad. Det är bättre än inget.

Det här är ett utmärkt tillfälle för er att jävlas med mig om ni har lust med det. Hitta på världens jobbigaste eller konstigaste ämne, om ni så vill.

Kom igen folket, vad skulle ni annars göra?