Det är 100 mil till Berlin. Alldeles för långt, åtminstone nu. I vanliga fall bryr jag mig inte om den där staden ett dugg. Men just nu är en väldigt fin person där, och jag önskar verkligen att hon kunde komma hem igen.
Så Marie, sno ett flygplan, sno en fallskärm och kom hit för jag ljög när jag sa att saknad kan vara skönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men hej världens bästa vad söt du är :*
Jag kommer hem imorgon.
Hall ut<3
(JAG HATAT TÜSKA TANGENTBORD *DÖDA DE*)
Skicka en kommentar