Helgen är över

Måndag och en ny vecka igen. En sådan måndag då jag har jobbat, men även fått lön. Men det här inlägget ska inte handla om den här dagen. Här kommer istället en lista-över-vad-jag-har-gjort-i-helgen. Bara för att ni är så intresserade. (eller inte)

Övningskört.
Krattat löv.
Legat i en säng och en soffa hos Marie.
Tittat på barnprogram.
Ätit godis.
Skrivit dikter.
Pratat i telefon halva natten.
Sovit.
Bytt däck på bilen.
Pratat ännu mer i telefon.
Spelat Unreal Tournament 2004.

Sen tror jag att helgen tog slut.

...

Två skilda händelser eller snarare meningar

vid två olika tidpunkter, två olika platser
betydde just då nästan ingenting
eftersom tankarna slogs bort
i samma sekund som de kom

Men nu har de dykt upp i min hjärna
och snurrar runt i cirklar
som att de väntar på något
på att jag ska förstå
Ett plus ett blir två
och allting blir plötsligt glasklart

Rädslan har återvänt
och allt är
precis som förut

Öde holme

Tre saker att ta med till en öde holme. (Enligt wikipedia "En holme är en liten och vanligen obebodd ö." Man säger vanligtvis inte en öde holme, utan istället en öde ö ("En ö är ett större landområde helt omgivet av vatten")

Brukar inte dessa öde öar vara relativt små? Jo. Därför passar kanske holme bättre (men egentligen inte), trots att det låter så otroligt fel att man vill slå sönder ordet i 5 bitar eller mer så att det inte längre betyder någonting. Att det bara blir bokstäver utan något som helst sammanhang. Men ja, vi kallar det för holme idag.

Så om jag fick ta med tre saker, vad skulle jag välja? Man får ha överdrivna önskningar, för just nu är det jag som bestämmer. Så en av mina saker vore en mp3 (med högtalare) vars batteri aldrig dör. Den andra saken vore en stor resväska med mina bästa vänner i. Jag kan inte ta dem utanför, eftersom jag endast få ha med tre saker. Så här sparar vi så gott det går! Den tredje saken skulle vara.. massa coca-cola, eftersom jag är extremt sugen på det just nu.

Vad skulle du ta med till en öde holme?

Bara så ni vet

Bara så ni vet 1
Det fungerar inte att "hota" en tvååring med att man måste vara snäll för att jultomten ska komma. Det är inte säkert att dessa "hotelser" kan få tvååringen att glömma bort vad man egentligen ville från början, och därför slutligen göra som man vill. Det var en dålig taktik, som nog var dömd att misslyckas redan från början. Det kanske var jultomtens fel, eller mitt. Eller helt enkelt ingens.

Bara så ni vet 2
Ledsen om jag krossar era hjärtan nu. Men.. jultomten finns inte.

Pepparspray löser inget

Moderata riksdagsledamoten Magdalena Andersson vill legalisera pepparspray för att "vanliga kvinnor" ska kunna skydda sig själva. Jag är tvungen att kommentera det här, för jag håller inte med.

Jag varför varför det här bara verkar gälla kvinnor. Alla människor, oavsett kön, riskerar att råka illa ut. Ett förslag som bara gynnar ett visst kön är diskriminerande. Vi får inte heller glömma att alla kvinnor inte är lämpade för att inneha pepparspray, precis som att alla män inte är det. Det spelar inte någon större roll att det krävs en utbildning först. Alla personer kan ändå bli olämpliga. Man vet aldrig innan vilka som är det, för det är först när det händer man vet. Ingen är perfekt, så det kan vara vem som helst av oss.

Jag tycker verkligen att det är hemskt att människor känner sig otrygga, men pepparspray vore inte lösningen på problemet. Jag tror snarare att det skulle tillföra mer problem. Tänk er hur det kunde bli om pepparsprayen legaliserades. Var och varannan människa skulle kunna gå runt med en sådant vapen i väskan/fickan. Ja, det räknas faktiskt som ett vapen, alltså är det våld. Våld löser inte våld.

Jag har drömt om att ha en riktig dröm

Det där med drömmar och mål är inte lätt. Jag vet inte om jag har några, åtminstone inte några självklara. Om jag har några kan jag inte se dem. Det är som att de är osynliga. Jag tror att jag borde börja leta innan det är försent, innan hela livet har flugit förbi.

Det var så mycket lättare att gå i skolan, för då visste man vad man skulle göra. Nu har man så otroligt stor valfrihet att det nästan är omöjligt att välja. Vissa människor påstår att man kan göra vad man vill, men det är inte sant eftersom det kan finnas olika hinder. Men hursomhelst, så vore det en fördel om jag visste vad jag ville. Jag önskar att någon kunde ta alla beslut åt mig, men då skulle livet bli totalt meningslöst. Jag vet att jag måste bestämma själv, men jag kommer inte fram till något.

Så jag sitter här och bara väntar.

Du vet vi väntar på ingenting. Du vet ingenting väntar på oss.

Walking with a ghost

Tegan and Sara har en låt som heter Walking with a ghost som jag i början av det här året tyckte var ganska bra, men jag tröttnade relativt snabbt. För ett tag sen förändrades min åsikt om den här låten ännu mer, eftersom jag upptäckte att The White Stripes har gjort en cover på den. Förvånade nog är covern mycket bättre än orginalet! Av den anledningen har jag numera lite svårt för att lyssna på den med Tegan and Sara. Den känns tråkig på något vis, inte lika intressant längre.

I vanliga fall lyssnar jag varken på Tegan and Sara eller The White Stripes. Men ibland upptäcker man en låt som helt enkelt är för bra för att låta bli att lyssna på. Det finns många, många låtar som är bättre exempel på sådana än den här. Men ni borde ändå lyssna.

En himmelsk drog

Tidigare ikväll kom jag fram till att diskussioner om kentaffisher, citat från kentlåtar, kentturnéer, kenttröjor, beroendeframkallande kentlåtar, sämsta kentlåtarna, kentskivomslag, kentsinglar och liknande sker alldeles för sällan i min värld. Men tack till Marie som hjälper till att förbättra statistiken över kentrelaterade samtalsämnen i mitt liv.

Ni kanske redan har förstått det här. Att jag råkar tycka att det inte finns något band i världen som är bättre än Kent. Ingenting är bättre än dem. Ingenting. Jag har lyssnat på dem aktivt i två och ett halvt år. Än så länge har jag inte tröttnat och jag kommer antagligen, och förhoppningsvis, inte göra det på lång, lång tid.

Jag har skrivit ordet "kent" elva gånger i det här inlägget (inklusive det i den här meningen). Jag har lyssnat på låtar med det bandet några fler gånger än elva. Det är tusentals.

Som titeln antyder.. det är en himmelsk drog.

Varken pigg eller pig

Jag har varit så hemskt trött de senaste timmarna. Ologiskt trött. Ingenting verkar hjälpa. Den friska luften och att cykla gjorde saken om möjligt värre. Likaså att äta. Ett par joltcola påverkade inte ett dugg, inte heller en chokladbit. Tröttheten vägrar ge sig av. Just nu sitter jag här med en kopp kaffe och hoppas på det bästa. Jag vet att det finns ett annat alternativ om kaffet inte hjälper. Att sova. Men jag har en känsla av att om jag sover nu, så vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om. Det är inte heller någon höjdare.

Förslag på hur man blir pigg uppskattas.

Återkomst

Jag är tillbaka, mer eller mindre. Jag tänker göra ett försök till att börja blogga, men jag kommer knappast vara überaktiv. Jag förväntar mig åtminstone inte det av mig själv. Så nu suddar vi bort alla eventuella krav, för det finns tillräckligt med sådana i den här världen.


"Det har hunnit bli oktober, nu fryser gräset och går av, och jag hatar allt som böjs och går av."
Kent - Celsius

Oktober, ja. Oktober. När jag skrev den förra meningen var det en tanke som flög igenom mitt huvud. "Vad är det för speciellt med oktober?" Först hittade jag inget svar på min fråga, men efter några minuter fanns det plötsligt ett svar. Jag brukar inte koppla samman månaderna med speciella händelser, tror jag. Nu blev jag osäker, jag vet faktiskt inte hur jag gör.

Man kanske inte riktigt känner sig själv trots allt. En människa kan inte till hundra procent förstå sig på någon annan, men det kan kanske man själv inte heller kan göra. Man märker nya saker hos sig själv, kanske bara småsaker, men jag har ingen aning om hur ofta jag gör det. Jag blir alltid förvånad när andra säger saker om mig själv som jag inte hade en aning om.

I mitt huvud är det nu orden "öppen mun" som dyker upp, kanske för att det upptäcktes för bara några dagar sen när jag övningskörde. När jag koncentrerar mig sitter jag tydligen med öppen mun ibland, precis som min morfar brukar göra. Det måste se dumt ut, och dessutom är det helt ologiskt. Det borde inte vara lättare att koncentrera sig då. Men det fungerar faktiskt.

There's a war in all the heads and there's a war in mine as well

Jag ger upp.

Det här går inte. Ingenting går längre. Allt blir bara så fel, fel, fel och jag hatar det. Det finns inga ord som kan beskriva något av det som rör sig i mitt huvud just nu. Om det fanns ord skulle jag ändå inte tvinga er att stå ut med mina tankar. Det är nog bäst att de stannar där de är.

Jag lägger ner bloggandet ett tag, så förvänta er inget inlägg de närmsta.. dagarna. Den närmsta tiden. Jag vet inte. Det här inlägget skrevs bara för att ni inte ska behöva slösa bort några sekunder av era liv för att kolla min blogg. Det kommer vara dött.
Glöm bort mig.

Filosofi från Ninni

Hej kära medmänniskor.

Som ni nog vid det här laget har insett (om inte annat på grund av titeln som tydligt säger att det här är ett gästinlägg), så är det Ninni här. Jag brukar vanligtvis skriva på ett annat språk och en annan kanal, den här.

I alla fall, idag hade jag tänkt ta upp ett ganska stort ämne, fast i litet format. Så litet som jag nu kan göra det. Ämnet i fråga är kärlek, inte av den sorten som man har till mat (se Emno och blåbär), till djur (se Jojoboo och tröjkatt) eller till saker och ting (se yours truly och FF-serien), eller ens till något så underbart som den återkommande musiken (se alla tre tidigare nämnda). Nej, kärleken jag pratar om är den mellan två människor. Villkorslös kärlek, total acceptans, och en känsla av samhörighet som är svår att beskriva ens för de största av skalder. Antingen kärlek som i kärlek, eller som kärlek i vänskap, men oavsett vilken av dem så innehåller dem de tre leden.

Jag ska speciellt fokusera mig på kärleken i vänskapen just nu, eftersom det är just den jag delar med vår kära bloggägare. Jag har under en himla massa år försökt komma underfund med hur andra människor kan älska mig, när jag inte älskar mig själv. Jag fullständigt ratar mig själv, och det vet jag att merparten av världen gör mot sig själva också. Om man inte ser ner lite på den man är eller var så bör man se igen, lite noggrannare, och börja tänka över sina värderingar, för då är det något allvarligt fel på en. I vilket fall som helst har jag funderat och funderat, dag ut och dag in, och jag blir inte klok på det. I slutändan har jag lärt mig att acceptera det, att andra kan älska mig trots att jag inte gör det, men jag kommer nog aldrig sluta leta efter en logisk förklaring efter även mina mått.

Vad min poäng i denna lilla filosofering var, är att en hel del av mina närmsta vänner inte älskar sig själva. Ja, knappt tycker om sig själva, om ens det. Och jag vill att de ska veta att oavsett om de förstår sig på det eller inte så kan de i alla fall göra som jag och komma till en acceptans mot det faktum att jag, efter allt, älskar dem precis som de är. Men det är inte bara er, mina närmaste vänner, som jag älskar villkorslöst (och detta kommer nog chocka de som känner till min hatiska, brutala sida). Alla förtjänar att bli älskade, oavsett deras utseende, religion, sexualitet, kön eller personlighet (det finns dock undantag på den sista punkten där. Bland oss finns det alltid några rötägg). Därför tänker jag avsluta detta gästinlägg med en simpel mening som ändå kanske kan betyda något, för någon, någonstans.

For what it's worth, I love you.

Beroende (del 1?)

På Wikipedia kan man i Beroende-artikeln läsa "Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det." Vanligtvis kan det gälla till exempel droger, men inte för mig. Att vara beroende är något allvarligt, så när jag säger att jag är beroende menar jag inte det helt seriöst. Jag behöver inte gå på avvänjning eller något sånt. Jag kan sluta med mina beroenden, men jag vill inte.

Jag har tänkt skriva flera blogginlägg om att vara beroende. Förhoppningsvis blir det inte så att jag ger upp den här idéen. Jag har flera saker och personer jag vill skriva om, men jag vet precis var jag ska börja.

Jag ska börja med att skrämma mitt lilla beroende Marie, eftersom vi har känt varandra i precis fyra månader idag. Så ett blogginlägg om att vara beroende av henne är väldigt lämpligt, och skrämmande, idag. Hon är ett beroende som jag inte är utan särskilt länge, i jämförelse med vissa andra. Vi pratar i telefon dagligen, smsar dagligen, pratar på msn dagligen och vanligtvis ses vi två gånger i veckan. Nu har det dröjt fem dagar, och det kommer dröja minst två till. Ja, hjärnan och hjärtat säger mig att det här är ett beroende.

Egentligen är det nog inte bra att vara beroende av människor, men det kanske bara är ett tecken på att man bryr sig mycket? Kanske för mycket, jag vet inte. Jag vet inte var gränsen går. (Ibland kan det verkligen vara för mycket, men det kommer jag i så fall till i ett annat beroende-inlägg). Men ja, för mig handlar att vara beroende av en människa om att personen betyder väldigt mycket.

Jag lyckades skrämma mig själv, så jag tror det räcker nu innan jag blir för sentimental.

Hög IQ? Glöm det

(Följande inlägg skrevs någon gång under fredagen, men glömde publicera så det kommer nu istället.)

Jag måste bara få skratta. HAHAHA.

Mensa har gjort ett IQ-test som lagts upp på här på Expressens hemsida. Jag fick 23 av 24 (Helt säker på att jag hade fel på den sista. Den var jobbig, så jag tänkte för länge och tiden tog slut.). Enligt det här borde min IQ vara 126, och jag borde då vara smartare än 96% av befolkningen?

HAHAHA, ofta jag är det. Överdriven användning av versaler kan vara jobbigt, men här behövs de verkligen. HAHAHA.

Nu har nog alla mina "HAHAHA" bevisat att jag anser att det där testet måste vara dåligt gjort och att mitt testresultat därmed inte kan stämma.

Sömnen

Ibland har jag svårt att somna, men de senaste dagarna har jag lyckligtvis somnat utan problem. Men det har dykt upp något nytt som stör. Jag vaknar för tidigt på morgonen.

Kan ta den här natten som exempel. Jag pratade i telefon med Marie tills tio, somnade antagligen redan en timme senare, vaknade efter att par timmar av ett sms från Jojo (som jag inte orkade svara på, förlåt) men jag trodde att det var väckarklockan med tanke på hur mycket det lät, somnade igen efter en stund, vaknade vid halv sex och kunde inte somna om riktigt, men emellanåt lyckades jag sova några få minuter innan jag vaknade igen, gick till slut upp vid sju. (Det var värre natten innan, då låg jag vaken i två och en halv timme. Blä.) Man ligger där och försöker somna medan minuterna bara går. Jag vill inte ligga vaken, det är bara slöseri med värdefull tid då jag borde sova.

Ja, jag hatar verkligen att vakna tidigt. Det är hemskt. Då ligger jag heller vaken länge innan jag somnar, för det är jag åtminstone van vid. Men det är tydligen omöjligt att bestämma över sömnen.

Ultimat

För en stund sen pratade jag i telefon med världens bästa Ninni, som var hög på kaffe och jolt cola. Eventuellt massa socker också. Eller så var hon helt enkelt bara sig själv. Under en timme lyckades hon få mig att skratta för många gånger. Jag måste citera några saker, så att ni kan läsa om ni önskar, men framförallt så att jag kan komma ihåg dem.

"Jag är så jävla ultimat. Ultimat. Ultimat. ULTIMAAAT!"

"Människor dödar man. Barn räknas inte som människor, dem avlivar man."

"Jag är Gud. Gud kan inte vara ett barn!" (Hon har, enligt sig själv, aldrig varit ett barn.)

"Det är fail att vara fail, men ordet fail är ultimat."

Jag upplyste henne via ett sms att några citat skulle hamna här. Fick ett "NEEEEEEEJ" till svar. Varsågod, hata mig bara, älskling haha. <3

Nu vet ni att ni i fortsättningen ska tänka er för innan ni säger något i min närhet, för det kan hamna här.

Ikväll är en sådan kväll då jag önskar
att någon av de få personer på den här planeten
som jag verkligen kan prata med
inte befann sig så fruktansvärt långt bort

Bara en mil härifrån
är verkligen en för mycket
Tjugo mil härifrån
är absolut tjugo för mycket
Fyrtiofem mil är definitivt
fyrtiofem för mycket

Jag vill att någon av dem ska vara
lite
lite
lite
närmare...

(jag älskar er)

When everything is lonely I can be my own best friend.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut

Jag jobbade inatt, eller jag drömde att jag gjorde det. Har det inte gått lite för långt då? Jag undrar hur många av er som i en dröm någon gång har hjälpt en unge med att hälla över mannagrynsgröt i en tallrik, eller kontrollerat att en ettåring tvättat sig runt munnen ordenligt. Det kan inte vara många.

Man får inte ens sova ifred. "Bara jobb och slit, aldrig nån fritid" som Markus Mustonen skulle sagt. Fast jag jobbar egentligen inte särskilt mycket, skulle behöva göra det mer. Men hittills idag är det ingen som har ringt och frågat om jag kan jobba, så det här blir nog ännu en jag-har-inget-liv-dag.