Jag hatar mitt jobb.
Jag är inte en sådan människa som älskar barn i åldern 1-5. Jodå, barn kan vara söta men de kan också vara jobbiga. Nackdelarna överväger fördelarna ibland, åtminstone för tillfället.
För det första förstår man inte alltid vad de säger. Det kommer ut några obegripliga ord ur munnen samtidigt som de dreglar, och man står där helt oförstående och frågar "Vad sa du?" I bästa fall behöver man bara fråga en gång till för att få reda på vad ungen sa. När man inte förstår måste man till slut gissa. Antagligen gissar man fel.
För det andra finns risken att någon är förkyld. Att hjälpa någon snyta sig tillhör inte mina favoritsysslor. Inte heller att någon nyser på mig. (Vi ska inte ens nämna det där med toaletter.)
För det tredje skriker eller gråter de när de inte får som de vill. Herregud, de är ju experter på att vara högljudda. Jag har aldrig förstått hur man får tyst på dem.
För det fjärde behöver de så mycket hjälp. Ja, jag vet.. Om de inte gjorde det, skulle inte jag ha något jobb. Men låt mig vara negativ idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
JObba låter jobbigt.
jag tycker faktiskt synd om dig..<3
marie: Jobba är jobbigt. Men det är iofs skolan också. "Det är ju synd om alla, eller hur" som Betnér säger. <3
Skicka en kommentar