Vissa saker bara händer

Igår fick jag lön, alltså kändes det ganska lämpligt att göra slut på en del av den.

Att beställa saker på internet är ibland så enkelt, så enkelt. Ibland så jävlas det gång på gång. Det är ändå ett praktiskt sätt att med hjälp av några knapptryck köpa saker. Men plötsligt märker man hur pengarna flugit iväg. Man blir åtminstone glad man håller paketen i sin hand. Mindre glad när man ser fakturorna, men det är sånt man får ta.

Om ni är intresserade av att veta, så har jag köpt t-shirts The Killers, Placebo, Thåström, Maia Hirasawa och Lasse Lindh. Jag hade även planer på att köpa en med Navid Modiri & Gudarna, men den sidan var på dåligt humör så det gick inte. Jag är däremot på ett ganska bra humör nu, för jag ser fram emot nästa vecka då minst ett paket borde dyka upp i min brevlåda.

Hjärtlös

Ibland kommer det såna där stunder då musiken är så underbar att man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Som ikväll. På Spotify kan man nu lyssna på Kusowskys skiva Hjärtlös, som är så fantastisk att lyckotårar letar sig fram i ögonvrån. Imorgon beställer jag skivan från cdon. Det finns helt enkelt inga alternativ. Jag måste ha den.

Jag är inte hjärtlös.
Jag har ett hjärta.
Som dunkar.
Och just nu ler det.


Hjärtlös
"Du, allt det där som du gjorde mot mig
ja det säger ju endast en sak
Att du är rädd och att du hatar dig själv
Men jag är stark nog att säga förlåt

Hjärtlös
du kan va, du kan va hjärtlös
men du är ju, du är ju hjälplös
Hjärtlös
du kan va, du kan va hjärtlös
men du är ju, du är ju hjälplös

Du sa, det är inte det, det är dig jag vill ha
Jag sa, kan du inte låta mig va?
Så jag, jag lever upp min tid med behag
men allt du rör vid det lämnar dig kvar

Hjärtlös
du kan va, du kan va hjärtlös
men du är ju, du är ju hjälplös
Hjärtlös
du kan va, du kan va hjärtlös
men du är ju, du är ju hjälplös"

Oskyldig tills motsatsen bevisats

Oskyldig tills motsatsen bevisats. Det är ett synsätt som borde finnas i alla demokratiska länder. Är det verkligen så i Sverige? Jag tror inte riktigt på det, för människor kan vara väldigt snabba att döma andra, utan någon som helst grund för sin dom.

Pressen kan ibland publicera namn och bild på någon misstänkt för ett grovt brott som mord. Detta kan ske innan den misstänkte har dömts. Minns ni Anders Eklund och Englamordet? Han sågs som skyldig redan innan han fått sin dom. Vad hade hänt om den här mannen varit oskyldig? Tänk om han bara varit på fel plats vid fel tillfälle, och på grund av det hängts ut i tidningar och på tv. Nu råkade det vara så att han verkligen var mördaren. Men nästa gång kan det vara en oskyldig som pressen sätter stämpeln skyldig på, för i mediavärlden spelar frasen oskyldig tills motsatsen bevisats inte alltid någon roll.

Om man har betalat med kreditkort kan information om vad man har köpt lämnas ut till polisen ifall de begär det. Till exempel Systembolaget sparar den informationen i tio år. Övervakningskamerorna ser dig. FRA hör dina samtal och läser dina mail, och IPRED-förslaget gick igenom igår. Med det menar jag inte att du alltid syns och hörs. Poängen är att du är övervakad. Vi lever i ett övervakningssamhälle, som jag skyr mer än pesten. Det handlar inte om man har rent mjöl i påsen eller inte. Det handlar om frihet. Och det handlar om att vara oskyldig tills motsatsen bevisats. Jag anser att det är en rättighet att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats. I ett övervakningssamhälle betraktas alla som eventuella misstänkta.

(Det kallas humor med en poäng.)

Man kanske inte är smartast i världen när man...

• halvsover på bussen och märker att man är vid rätt hållplats men inte har en tanke på att trycka på stoppknappen, utan istället snopet få gå av vid nästa.

• råkar slå sönder en lampkupa med en tallrik, för andra gången inom loppet av några månader.
  

• häller kokande vatten rakt på sin egen fot, för att man glömmer bort att titta när man häller.

Tidsfördriv att dö för?

Jag sitter här och tittar på WoW-Jocke och småskrattar lite samtidigt som jag kommer fram till att jag aldrig har förstått det fantastiska med WoW. Man borde inte uttala sig om saker, förrän man själv testat på det. Men ändå uttalar sig ständigt människor om saker och ting som de egentligen har noll koll på. Så varför ska inte jag få göra det? Jag påstår inte att WoW är dåligt, för 11 miljoner spelare borde inte ha fel. Men SÅ fantastiskt kan det väl ändå inte vara?

Angående att uttala sig om saker utan att ha någon grund för sina åsikter. Jag borde skaffa Facebook, för att sedan med rätt kunna beskriva hur tråkigt, jobbigt eller.. helt underbart det är. Jag hoppas att det inte är bra, för jag har ingen lust att börja bli beroende. Samma sak gäller WoW. Beroenden kan vara trevligt, men det är minst sagt tidskrävande. Fast vem vill inte ha ett tidsfördriv att dö för?

I-landsproblem?

Det kryllar av i-landsproblem. De finns överallt, vart man än vänder sig! Jag kom att tänka på ett av dem. Det handlar om pizza.

Brukar ni köpa pizza ibland? Det antar jag att ni brukar. På min pizzeria (Ja, jag anser att man kan kalla den så. Vi har en fin relation som har varit i några år nu, och jag tänker inte svika än på ett tag) finns det närmare hundra sorters pizzor. Plus en del kebabrätter och sallader. Sammanlagt blir det över hundra. Hur sjutton ska man kunna bestämma sig? Det är ett helt äventyr att komma fram till saken, speciellt om man lider av beslutsångest som jag.

Jag undrar bara en sak. Är det verkligen nödvändigt med så många sorter? Varför inte ha en grundpizza och sedan lägga på precis vad man vill? Det skulle i alla fall pizzeriorna spara tryckkostnader på, eftersom menyerna skulle kunna kortas ner en hel del. En nackdel är förstås att vi inte får några alternativ att välja mellan, så vi kanske aldrig lyckas komma fram till något på egen hand. Det skulle ju kunna göra pizzaätandet lite besvärligt.

Håhåjaja, tänk att en liten pizza, eller stor, kan skapa såna problem.

Komikerdröm? Bara glöm

Ett resultat av rimmandet från sommaren 08.

Du var pank och levde på gränsen till svält
men du ville mest av allt heta Henrik Hjelt
Och du önskade att du hade skrivit En komikers uppväxt
att alla skulle älska eller hata just din text

En dag gick du vilse i Flen
men hamnade till slut på en scen
Du drog ett skämt för att göra alla glada
men de hade trott du skulle trolla fram Prada
Så snobbarna stack
utan ett tack
Ungarna skrattade åt dina kläder
likaså deras alkisfäder

Du var missförstådd på denna jord
så du påbörjade flera mord
Handling är lättare att förstå
även för de små
Men nåt gick snett
Din metod var kanske inte helt rätt

Polisen kom beväpnad med pistol och batong
Till ditt försvar började du sjunga på en usel sång
”Det är inte lätt att vara kul
när man är såhär ful”
Medkänsla kände polisen inte till
De pekade och sa ”Let’s kill”

När du insåg att du hamnat i trubbel
sprang du in på Ica och tog en daim, en dubbel
Vid kassan var du fast
Då påbörjade du ditt kast
Daimen träffade farbror blå
Det funkade lika bra som en dimridå

Du hade enkelt kunna försvinna
till och med vinna
Om du inte hade snubblat på dina skor
och blivit fångad av en bror
så hade du kunnat vara fri
Nu kommer du aldrig få amnesti

Dagen jag fick nog var en måndag

Om man råkar ut för en förkylning, för andra gången inom loppet av en månad, hoppas jag att man har rätt att vara på dåligt humör. Jag hoppas att det är acceptabelt att vilja döda världen då, trots att det är en omöjlighet. Det är därför jag tänker gå och lägga mig nu, klockan åtta, med förhoppning om att somna så fort som möjligt. Klockan sju imorgon ska jag släpa mig upp, för att en timme senare åka till jobbet. Veckan kommer bli lång, jag bara vet det.

Vad är vitsen egentligen när vi bara faller?

Jag vet att det kanske finns någon slags mening med allt, åtminstone en del, i stunder då tröttheten inte dödar en. Men det är inte nu, så godnatt.

Genomskinligt grå

Hade ni låtsaskompisar när ni var små? Jag hade hur många som helst. Mina närmsta låtsaskompisar hette Kylskåpet och Skafferiet. Ifrågasätt inte namnen tack, jag vet inte var jag fick dem ifrån. Jag var mycket medveten om att de inte existerade i verkligheten, utan bara i min fantasti. Men det var ett fantastiskt tidsfördriv, speciellt under långa bilresor. Min bror krävde dock på gång att de skulle visa sig, för annars var deras frånvaro ett bevis på att de inte fanns. Men jag hävdade bestämt att de bara var på semester. Vilket de alltid var. Såklart.

Tänk vilken udda barnbok det hade kunnat bli av mina fantasier. Kylskåpet och Skafferiet på äventyr - på Kanarieöarna. Jag kanske borde satsa på att bli barnboksförfattare.. eller inte.

All those memories will be lost in time, like tears in the rain.

Lördagen i Stockholm var en fin dag. Tyvärr tog den slut, precis som alla andra dagar. Som minnen ligger det en kinderäggsleksak och Markus Krunegårds skiva i min väska. Och i min säng ligger världens bästa gosedjur, Ior, som jag fick av världens bästa Marie. Att han är köpt på pressbyrån har ingen betydelse, för han är finast ändå.

I mitt huvud cirkulerar andra minnesbilder, som när vi råkade skrämma en medpassagerare på tågresan hem, eller när vi gick fram och tillbaka längs Drottninggatan ett antal gånger. Eller när vi hade hur många restauranger som helst att välja mellan, maträtter från hela världen, och det slutade med pizza och hamburgare. Så går det om man har beslutsångest och redan från början inser att det inte är någon idé att försöka komma fram till något.

Ja, det finns en del saker som jag kommer minnas. Allt behöver ni inte veta. Men som rubriken säger, som Jocke Berg sjunger i Rollercoaster (som för övrigt går på repeat här): All those memories will be lost in time, like tears in the rain. Men jag hoppas att han har fel. Jag hoppas att vissa minnen inte försvinner.

Irritationsobjekt

Dagens irritationsobjekt: Eksem.

Jag har inte haft problem med eksem sen mellanstadiet, men helt plötsligt uppkommer en liten torr fläck på underarmen. Jag fattade först inte vad det var, för jag hade förträngt allt som har med eksem att göra. Nu är det tillbaka. Men det är inte kärleksfulla kramar och ett "välkommen tillbaka" det får motta. Det är inte heller ett hat av högsta nivå. Inte än, för det är så pass lindrigt. Peppar peppar ta i trä!

Jag tänkte klaga mera, men jag tror inte att någon i världen är intresserad av mina hudproblem. Så för min del räcker det nu. Men om ni har något att klaga över, varsågoda. Annars tänkte jag låta optimisten i mig avsluta det här inlägget. Imorgon åker jag och Marie till Stockholm, så jag kan till och med kosta på mig ett leende ikväll. Det finns anledningar till att le, trots att huden inte vill som jag vill. För det kanske är som de sju dvärgarna säger. Vad gör det om hundra år?

Oblivion

Ibland dras jag till datorn som en magnet. Speciellt när man borde göra tråkiga saker som att städa. För visst lockar datorn mycket mer än att dammsuga?

Jag kollar på oblivion-klipp på youtube och ser antagligen ut som ett barn i en godisaffär. För Oblivion är världens bästa rpgspel, bästa spelet överhuvudtaget, enligt min åsikt. Om man kan vara kär i datorspel, så är jag definitivt det. Jag och Oblivion, vi har tillbringat många timmar tillsammans. Hundratals. Men jag har spelat i stort sett ingenting de senaste månader och just nu saknar jag det så otroligt mycket. Ja, det var mitt beroende. Och ja, jag älskade att vara beroende. Jag har en känsla av att vi kommer återuppta vår relation. Jag och Oblivion, alltså.

Tyvärr har dygnet för få timmar. Man måste spela minst 2 timmar om dagen. Minst. Gärna 3 eller mer. Ännu mer på helgerna. Annars är det meningslöst. Jag tycker att jag redan nu har tidsbrist ibland, så jag förstår inte riktigt hur spelandet ska få plats i min värld igen.

Jag är tveksam till om någon är intresserad av det här. Möjligtvis Ninni, för hon är en übernörd som drömmer i spelformat, precis som jag en gång var. Men ni kan vara lugna, det här kommer nog inte vara ett återkommande tema.

Men jag skulle behöva lite tips på vad jag ska blogga om, för att detta inte ska upprepa sig. Se det som ett hot eller en önskan. Bestäm själv.

Bloggtips, typ

Jag undrar om jag är lite bloggberoende. Om så är fallet, så är det bara lite. Jag kan sluta om jag vill! Tror jag. Men jag vill inte, så det spelar ingen roll. Så nej, jag tänker inte gå med på något vad som innebär att jag ska klara mig utan bloggar en månad. Jag vet att det bara skulle innebära en förlust för min del, men det säger jag inte gärna högt. Så glöm att jag tänker dumpa dem!

Jag läser en del bloggar, mer eller mindre aktivt. Men det är svårt att hinna med alla 38 som ingår i min blogglista, som dock borde rensas. En av de jag läser aktivt är Tänk om, som måste vara en av de roligaste bloggar som finns. Störd humor, men det passar mig.

Om ni inte läser det här inlägget så kommer en dvärgbodybuilder smyga ut ur era garderober om nätterna för att tugga på era öron och sjunga Oops I Did It Again medan han dansar polka och äter polkagrisar, så läs för fan

24

Ni vet 24? Den där tv-serien? En gång i tiden älskade jag den och såg varenda avsnitt. Men intresset dog så småningom, som det alltid brukar göra. Det som en gång var så fantastiskt tappade sin stjärnglans.

Men efter att Copywrite this (som för övrigt är en riktigt bra blogg) nämnde Jack Bauer i närmare tio inlägg kollapsade min hjärna litegrann. Mina tankar snurrade bara kring 24. Det fick vara nog. Det fanns inget annat alternativ än att helt enkelt börja titta på sjunde säsongen.

Och kärleken började åter blomstra.. Vänta vad säger jag? Glöm det där. 24 är väldigt bra. Punkt.

Anorak and other complicated words beginning with an a

Ord. Det är vad följande ord ska handla om. Dock inte anorak och andra komplicerade ord som börjar med ett a. Jag tyckte bara att det var en passande titel.

Jag älskar verkligen ordet relativt. Det säger någonting, men samtidigt inte ett dugg. Om jag säger att jag är relativt hungrig, så säger inte det dig ett skit. Lite samma sak är det egentligen med ganska. Vadå ganska? Det som är ganska hungrig för någon är inte det för någon annan. Det är meningen att orden ska förklara något, men orden har inte samma betydelse för alla.

Vi säger såhär. Om jag ofta skulle ha väldigt tråkigt, och en annan skulle ha det sällan, skulle våra definitioner av ganska tråkigt inte vara likadana. Om det ens gick att definiera, för det med definitioner är svårt. Språk är helt enkelt avancerat, men ändå så lätt. Här blev det kanske ologiskt, men det är så jag ser på saken.

För övrigt anser jag att ordet ganska bör förstöras. Det är ett fruktansvärt fult ord.

Erat ordval måste va så radikalt som det går, så att ni själva knappt förstår

Att jag är lite av en grammatiknörd visste jag redan. Att jag läskigt ofta tänker i rim är jag medveten om. Men att jag älskar synonymer kom jag fram till först nu. För mindre än en minut sen.

Jag skriver relativt mycket. Blogginlägg (no shit sherlock), dikter, noveller och andra texter. Jag tycker om att sitta och fundera ut synonymer. Nördvarning? Jag vet inte. Kanske. Men synonymfunktionen i Word och synonymer.se är mina vänner. Jag vill hela tiden lära mig nya ord, och dessa nämnda hjälpmedel är perfekt för det. De räddar min språkutveckling, för att släpa med sig en tjock ordbok är ingen höjdare. Att bara bläddra i den är jobbigt. (Detta, mina damer och herrar, är ett riktigt i-lands problem.) Men ja, klart man måste lära sig nya ord på något sätt. Ordbok i pappersform är för mig ett förlegat sätt. Om det inte råkar vara så att datorn är avstängd, för då är ordboken bättre. Åtminstone tidsmässigt.

I vilket fall som helst skulle språket vara väldigt dött om inte synonymer existerade.

You don't want to change the world like you say

Nu sitter jag här igen och spelar tetris. Konstigt nog nostalgilyssnar jag på The Offspring. Bättre det än Di Leva. Men det är lite irriterande att det ibland dyker upp saker från Half-Life 2 i mitt huvud, eftersom jag nördade det spelet samtidigt som jag var inne i en Offspring-period. Det måste ha varit några år sen. Kanske fem. Underligt att det sittar kvar.

Hur som helst är det tomt här. Marie sov här inatt, men åkte för ungefär en timme sen. Tyvärr mitt i vårt filmtittande. Den lilla sjöjungfrun! Det är också nostalgi på hög nivå. Jag tycker om sånt. Förändringar behövs, men det betyder inte att dåtiden ska glömmas bort som att den aldrig har existerat. Jag tycker om att minnas. Det är som att flyga tillbaka till en annan tid, trots att omgivningen är precis likadan.

Du kan väl stirra upp mot stjärnorna så att vi har nåt gemensamt

Äntligen fredag, kanske är lämpligt att säga en fredagsmorgon som den här. Fredagar är nästan-helg-dagen. Det är alltid uppskattat, trots att man kanske inte jämt gör någonting vettigt. Fast vad är egentligen vettigt? Det är svårt att definiera. Alla mina dagar kanske är meningsfulla! Eller.. nä.

Men ikväll ska jag på bio med Marie! I taket lyser stjärnorna. Aldrig läst boken, och kommer antagligen aldrig göra det heller. Men filmen verkar trevlig. Att gå på bio är ingen sysselsättning som kommer rädda världen, så på ett sätt är den inte särskilt meningsfull. Med tanke på miljöpåverkan så förstör jag snarare världen litegrann. Men så ska man inte tänka och jag har nog tappat tråden. Hur som helst. Det ska bli kul.

Vad dagen ska ägnas åt innan dess har jag ingen aning om. Men just nu skriver jag på blogginlägg som ska publiceras kommande dagar, eftersom jag har fått lite klagomål. Jag skriver tydligen inte tillräckligt mycket här, så detta är ett försök att ändra på saken. Vi får se hur det går.

Vem ska jag tro på?

Spotify är verkligen fantastiskt, men jag börjar undra om det verkligen bara har fördelar. För när jag lyssnar på Thomas Di Leva så måste något vara fel. Vad är det som händer egentligen? Lyssna på Di Leva? Jag? Va? Nej, det kan väl inte stämma. Eller?

Håkan Hellström, Laakso, Hello Saferide, Thåström och Dia Psalma har kontrollerat mina högtalare de senaste dygnen. Det var inget oväntat, förutom det sistnämnda, kanske. Men Di Leva däremot, är så chockerande att jag själv inte riktigt kan tro på det. Jag har inget emot honom, men jag vet inte heller om jag tycker om det. Det jag inte förstår.. är varför hans musik fortsätter vara bakgrundsmusik till mitt tetrisspelande. Som sagt, något måste vara fel.