Jag hoppas att ni orkar läsa det här inlägget, för det är viktigt. Tyvärr är jag just nu lite för för lat för att översätta följande citat, som är taget från Females in front. Jag ber er läsa det ändå.
"250 million women in the EU. Not a single one good enough?
During the coming 12 months, four politicians will be appointed as leaders of the European Union. For fifty years now, the picture of European political leadership has remained the same. It is time for a change. International top posts should always go to the most competent candidate. There are 250 million women in Europe; it should not be too hard to find qualified candidates among all these."
Det är jobbigt och svårt att själv göra någonting åt problem, som till exempel jämställdhetsproblem. Det kräver tid och engagemang. Dessutom kan inte någon göra allt själv, det krävs att många kämpar. På Females in front finns en namninsamling med målet att samla 1 miljon underskrifter. Här behöver ni bara ägna några sekunder av ert liv för att vara med i kampen för jämställdhet. Har ni tid med det?
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
Såhär blir Emma miljonär på svarta gummistövlar! (gästbloggsinlägg)
Nu är det jag, Marie som har makten över Emmas blogg!
So here we go....
Jag tänkte ta upp det väldigt populära samtalsämnet gummistövlar.
Nu sitter säkert ni och tänker "Gummistövlar är väl ändå inte ett populärt samtalsämne" Men vet ni vad? Det är jättepopulärt bara att världen inte riktigt kommit på det än.
De senaste dagarna har jag börjat nästintill hatat blommiga och andra fula och färgglada gummistövlar. Om en vecka eller två hatar jag väl dem lika mycket som jag hatar foppatofflor. Fast egentligen har inte mitt hat mot gummistövlar och foppatofflor med det här inlägget att göra.
Det här inlägget ska handla om en superbra plan på hur Emma ska bli rik.
Det magiska svaret på det är: Hon ska starta gummistövelsfabrik!
Eftersom att det nuförtiden nästan bara finns rosa, prickiga, blommiga och andra fula stövlar som ingen egentligen vill ha, men folk köper det i alla fall bara för modevärlden har bestämt att nu ska alla gå i färgglada stövlar.
Egentligen borde man programmera om människan så den bryr sig mindre om modet och gör mer som den själv vill, men eftersom det nu skulle vara lite för invecklat så får man ta till andra knep.
Som att gå rakt emot strömmen och den idiotiska modevärlden genom att starta en gummistövelsfabrik som enbart tillverkar svarta stövlar!
Emmas stövlar skulle inte bara vara svarta, det skulle även vara världens bästa svarta stövlar eftersom det är hon som tillverkar dem.
Sen den idiotsäkra planen på hur just hennes stövlar skulle bli en succé är enkel. När människorna ser hennes assnygga svarta stövlar så skulle de inse hur mycket de egentligen hatar de blommiga och färgglada stövlarna och skulle därför välja att köpa Emmas stövlar istället.
Folk köper Emmas stövlar = Emma får pengar.
Mycket folk köper Emmas stövlar = Emma blir jätterik!
Sen eftersom jag är Emmas kompis och det var jag som kom på planen åt henne så kommer hon givetvis ge mig en del av vinsten så jag tjänar också på det. Men den största vinsten blir ändå att hon kommer slå ut alla färgglada stövlar på marknaden så jag slipper se folk springa runt i dessa fasansfulla så kallade skor.
Erkänn, jag är för smart?
Sist men inte minst vill jag bara säga
att jag älskar Emma!
Tack och hej för mig!
So here we go....
Jag tänkte ta upp det väldigt populära samtalsämnet gummistövlar.
Nu sitter säkert ni och tänker "Gummistövlar är väl ändå inte ett populärt samtalsämne" Men vet ni vad? Det är jättepopulärt bara att världen inte riktigt kommit på det än.
De senaste dagarna har jag börjat nästintill hatat blommiga och andra fula och färgglada gummistövlar. Om en vecka eller två hatar jag väl dem lika mycket som jag hatar foppatofflor. Fast egentligen har inte mitt hat mot gummistövlar och foppatofflor med det här inlägget att göra.
Det här inlägget ska handla om en superbra plan på hur Emma ska bli rik.
Det magiska svaret på det är: Hon ska starta gummistövelsfabrik!
Eftersom att det nuförtiden nästan bara finns rosa, prickiga, blommiga och andra fula stövlar som ingen egentligen vill ha, men folk köper det i alla fall bara för modevärlden har bestämt att nu ska alla gå i färgglada stövlar.
Egentligen borde man programmera om människan så den bryr sig mindre om modet och gör mer som den själv vill, men eftersom det nu skulle vara lite för invecklat så får man ta till andra knep.
Som att gå rakt emot strömmen och den idiotiska modevärlden genom att starta en gummistövelsfabrik som enbart tillverkar svarta stövlar!
Emmas stövlar skulle inte bara vara svarta, det skulle även vara världens bästa svarta stövlar eftersom det är hon som tillverkar dem.
Sen den idiotsäkra planen på hur just hennes stövlar skulle bli en succé är enkel. När människorna ser hennes assnygga svarta stövlar så skulle de inse hur mycket de egentligen hatar de blommiga och färgglada stövlarna och skulle därför välja att köpa Emmas stövlar istället.
Folk köper Emmas stövlar = Emma får pengar.
Mycket folk köper Emmas stövlar = Emma blir jätterik!
Sen eftersom jag är Emmas kompis och det var jag som kom på planen åt henne så kommer hon givetvis ge mig en del av vinsten så jag tjänar också på det. Men den största vinsten blir ändå att hon kommer slå ut alla färgglada stövlar på marknaden så jag slipper se folk springa runt i dessa fasansfulla så kallade skor.
Erkänn, jag är för smart?
Sist men inte minst vill jag bara säga
att jag älskar Emma!
Tack och hej för mig!
Nudelmysteriet
Det finns inte längre något oförklarligt bakom mysteriet med de försvunna nudlarna. Nudelmysteriet är härmed löst.
Jag ska ta allting från början. För ett tag sen hade jag minst 3 paket nudlar i skafferiet. Förra veckan fanns det... inga kvar. Inte ett enda paket syntes till. De var spårlöst försvunna. Jag visste att jag inte hade ätit upp dem, för jag skriver alltid upp det på en inköpslista så fort de är slut. Att vara utan nudlar är en kris man inte vill uppleva. Jag visste också att ingen annan hade ätit upp dem, för ingen i den här familjen förutom jag tycker om nudlar.
Jag tänkte att det kanske var likadant med nudlarna som med de försvunna riskakorna. Då frågade jag både min mamma och bror om de hade ätit upp mina dem, men de svarade nej. Jag blev lite ledsen, och skyllde i hemlighet på min styvpappa i ett par minuter. Sen hittade jag riskakorna bakom ett flingpaket.
Men så lätt löstes inte problemet med nudlarna. Jag flyttade undan massa saker, men nej de fanns inte där. Jag gav upp och försökte komma på en förklaring. Antingen hade jag gått i sömnen och ätit upp dem (den förklaringen strök jag ganska snart) eller så hade jag ätit dem men glömt bort det. Jag accepterade den sistnämnda och tänkte inget mer på det.
Men idag började jag prata om nudlar med min bror och plötsligt blev allting logiskt. Det var han som hade börjat gilla nudlar och därför ätit upp varenda paket.
Hm, jag undrar om man skulle kunna göra en saga av det här. Det finns ju Sagan om den tjocka feta pannkakan. Varför inte Sagan om nudelmysteriet?
(Jag vill avsluta med ett förlåt. Förlåt. Det här var antagligen ett av de mest meningslösa inlägg jag någonsin skrivit.)
Jag ska ta allting från början. För ett tag sen hade jag minst 3 paket nudlar i skafferiet. Förra veckan fanns det... inga kvar. Inte ett enda paket syntes till. De var spårlöst försvunna. Jag visste att jag inte hade ätit upp dem, för jag skriver alltid upp det på en inköpslista så fort de är slut. Att vara utan nudlar är en kris man inte vill uppleva. Jag visste också att ingen annan hade ätit upp dem, för ingen i den här familjen förutom jag tycker om nudlar.
Jag tänkte att det kanske var likadant med nudlarna som med de försvunna riskakorna. Då frågade jag både min mamma och bror om de hade ätit upp mina dem, men de svarade nej. Jag blev lite ledsen, och skyllde i hemlighet på min styvpappa i ett par minuter. Sen hittade jag riskakorna bakom ett flingpaket.
Men så lätt löstes inte problemet med nudlarna. Jag flyttade undan massa saker, men nej de fanns inte där. Jag gav upp och försökte komma på en förklaring. Antingen hade jag gått i sömnen och ätit upp dem (den förklaringen strök jag ganska snart) eller så hade jag ätit dem men glömt bort det. Jag accepterade den sistnämnda och tänkte inget mer på det.
Men idag började jag prata om nudlar med min bror och plötsligt blev allting logiskt. Det var han som hade börjat gilla nudlar och därför ätit upp varenda paket.
Hm, jag undrar om man skulle kunna göra en saga av det här. Det finns ju Sagan om den tjocka feta pannkakan. Varför inte Sagan om nudelmysteriet?
(Jag vill avsluta med ett förlåt. Förlåt. Det här var antagligen ett av de mest meningslösa inlägg jag någonsin skrivit.)
Sjukhusminnen
Ni behöver inte läsa, men jag behöver skriva.
Jag plötsligt att tänka på när jag låg på sjukhus, på grund av en blindtarmsinflammation som ledde till brusten blindtarm. Det är över sex år sen nu. Jag var tolv.
Anledningen till att jag kom att tänka på det var att jag började tänka på halsmandlar. Det är inte direkt sådant jag tänker på varje dag. Men ordet dök upp i mitt huvud och jag fick upp det enda minnet jag har med såna. Någon som låg på sjukhuset samtidigt som mig hade opererat bort halsmandlarna och han eller hon fick glass. Det fick jag också om jag ville, så jag behövde inte vara avundsjuk. Jag tror till och med att jag åt en glass eller två, när jag väl hade börjat äta igen. Jag förstår inte varför jag minns just det. Onödigt minne.
Jag minns första gången jag lyckades ta de tio stegen till toaletten. Jag minns inte hur lång tid efter operationen det var, för jag sov i stort sett hela tiden tiden. Men jag skulle gissa på att det var ett par dagar. Det var fruktansvärt jobbigt att bara sätta sig upp i sängen. Det var ännu jobbigare att komma ur sängen. Det var om möjligt ännu värre att ta de där stegen. Kanske ska tillägga att jag hade hjälp av två personer hela tiden. Till och med när jag skulle sätta mig upp.
(Jag minns också att min pappa och hans sambo kom dit. Det uppskattades inte. "Tänk att jag ska vara nära döden för att han ska kunna hälsa på mig" var tanken som flög genom huvudet när jag kommit hem. Det här är bara en parentes, för jag vill inte skriva något mer om det, så det glömmer vi.)
Det finns många saker att oroa sig för. Jag har en blindtarm mindre än vissa andra, ingen alltså. En sak mindre att oroa sig för. Fast jag har fortfarande halsmandlarna kvar. Men allting kanske inte behöver gå fel.
Jag plötsligt att tänka på när jag låg på sjukhus, på grund av en blindtarmsinflammation som ledde till brusten blindtarm. Det är över sex år sen nu. Jag var tolv.
Anledningen till att jag kom att tänka på det var att jag började tänka på halsmandlar. Det är inte direkt sådant jag tänker på varje dag. Men ordet dök upp i mitt huvud och jag fick upp det enda minnet jag har med såna. Någon som låg på sjukhuset samtidigt som mig hade opererat bort halsmandlarna och han eller hon fick glass. Det fick jag också om jag ville, så jag behövde inte vara avundsjuk. Jag tror till och med att jag åt en glass eller två, när jag väl hade börjat äta igen. Jag förstår inte varför jag minns just det. Onödigt minne.
Jag minns första gången jag lyckades ta de tio stegen till toaletten. Jag minns inte hur lång tid efter operationen det var, för jag sov i stort sett hela tiden tiden. Men jag skulle gissa på att det var ett par dagar. Det var fruktansvärt jobbigt att bara sätta sig upp i sängen. Det var ännu jobbigare att komma ur sängen. Det var om möjligt ännu värre att ta de där stegen. Kanske ska tillägga att jag hade hjälp av två personer hela tiden. Till och med när jag skulle sätta mig upp.
(Jag minns också att min pappa och hans sambo kom dit. Det uppskattades inte. "Tänk att jag ska vara nära döden för att han ska kunna hälsa på mig" var tanken som flög genom huvudet när jag kommit hem. Det här är bara en parentes, för jag vill inte skriva något mer om det, så det glömmer vi.)
Det finns många saker att oroa sig för. Jag har en blindtarm mindre än vissa andra, ingen alltså. En sak mindre att oroa sig för. Fast jag har fortfarande halsmandlarna kvar. Men allting kanske inte behöver gå fel.
Lungor och luft betyder egentligen inte någonting
för inget i världen har någonsin misslyckats
lika mycket som dem med sitt uppdrag
Att hålla någon vid liv
Hon har tagit miljontals andetag
och önskar att hon kunde ta sitt sista nu
Men det går inte, för andas går numera på automatik
Det är meningslöst, men andetagen fortsätter ändå
för alla kämpar mot samma mål
Att hålla någon vid liv
Varje kväll när tankarna skär igenom henne som glas
försöker hon andas lite extra för att stå ut
Men hur många andetag hon än tar spelar det ingen roll
för det känns inte som att de klarar av det
Att hålla någon vid liv
Hon gör allt för att lära sig andas lite mer, lite bättre
för att hitta känslan av att vara levande
Men hon vet att hon och andetagen kommer misslyckas
De är på väg att missa sin sista chans
Att hålla någon vid liv
för inget i världen har någonsin misslyckats
lika mycket som dem med sitt uppdrag
Att hålla någon vid liv
Hon har tagit miljontals andetag
och önskar att hon kunde ta sitt sista nu
Men det går inte, för andas går numera på automatik
Det är meningslöst, men andetagen fortsätter ändå
för alla kämpar mot samma mål
Att hålla någon vid liv
Varje kväll när tankarna skär igenom henne som glas
försöker hon andas lite extra för att stå ut
Men hur många andetag hon än tar spelar det ingen roll
för det känns inte som att de klarar av det
Att hålla någon vid liv
Hon gör allt för att lära sig andas lite mer, lite bättre
för att hitta känslan av att vara levande
Men hon vet att hon och andetagen kommer misslyckas
De är på väg att missa sin sista chans
Att hålla någon vid liv
Det kan inte vara lätt att vara bloggare
Igår läste jag Annika Marklunds blogg, började fundera och insåg något. Det kan inte vara lätt att vara bloggare. I alla fall inte om man har en del läsare, för då får man stå ut med saker man inte borde behöva.
Jag har sett det här förut. Att vissa bloggare inte har rätten att vara människor. De måste vara bra förebilder, skriva om rätt saker och stå ut med personliga påhopp i bloggkommentar. De måste helt enkelt vara perfekta. Visste ni inte att det finns en människa bakom varje blogg? Det är någon som har skrivit orden. En blogg är en människas personliga åsikter, tankar, liv.
Vissa människor skriver elaka bloggkommentarar, några av dem kanske inte ens menar att de ska vara det. Några menar det absolut. Det är så enkelt att förolämpa på internet, för man har möjligheten att vara anonym. Det är inte lika många som skulle våga gå fram irl och säga de orden.
Ja, det har hänt att jag också har irriterat mig på vissa bloggare. Jag är inte heller perfekt. Alla har vi väl blivit irriterade ibland? Men jag ser ingen anledning till att upplysa någon om att hon eller han är dum i huvudet, trots att jag kan vara anonym. Jag skulle inte göra det irl och därför inte heller på internet. Det finns något som heter medmänsklighet.
På tal om medmänsklighet. Jag läste förut ett blogginlägg där någon drev med Blondinbella. I en kommentar skrattade någon och sa att Blondinbella nog inte har någon medmänsklighet alls. Det säger personen som själv skrattade och dömde en person, som han/hon antagligen aldrig har träffat.
En del verkar glömma att det alltid finns en människa bakom varje blogg.
Jag har sett det här förut. Att vissa bloggare inte har rätten att vara människor. De måste vara bra förebilder, skriva om rätt saker och stå ut med personliga påhopp i bloggkommentar. De måste helt enkelt vara perfekta. Visste ni inte att det finns en människa bakom varje blogg? Det är någon som har skrivit orden. En blogg är en människas personliga åsikter, tankar, liv.
Vissa människor skriver elaka bloggkommentarar, några av dem kanske inte ens menar att de ska vara det. Några menar det absolut. Det är så enkelt att förolämpa på internet, för man har möjligheten att vara anonym. Det är inte lika många som skulle våga gå fram irl och säga de orden.
Ja, det har hänt att jag också har irriterat mig på vissa bloggare. Jag är inte heller perfekt. Alla har vi väl blivit irriterade ibland? Men jag ser ingen anledning till att upplysa någon om att hon eller han är dum i huvudet, trots att jag kan vara anonym. Jag skulle inte göra det irl och därför inte heller på internet. Det finns något som heter medmänsklighet.
På tal om medmänsklighet. Jag läste förut ett blogginlägg där någon drev med Blondinbella. I en kommentar skrattade någon och sa att Blondinbella nog inte har någon medmänsklighet alls. Det säger personen som själv skrattade och dömde en person, som han/hon antagligen aldrig har träffat.
En del verkar glömma att det alltid finns en människa bakom varje blogg.
söndag 28 september 2008
Ibland tar Lasse Lindh mina tankar
Jag låser in mig, drar ner persiennerna och slänger världen på högen av alla saker som jag bojkottar. Och jag duckar för alla speglar och blundar så hårt jag kan och försöker glömma, men hur kan man glömma sig själv? Och jag vet att andra har det värre, men hur kan man känna sig så här grå?
(Lasse Lindh - Jag vill byta liv)
Foppatofflor
Här ser vi några foppatofflor, men jag vill varna er för att titta länge på bilden. Koncentrera er istället på texten, eftersom det är alldeles för farligt att ägna all uppmärksamhet åt denna slags skor. Det är allmänt känt att foppatofflor orsakar skador på såväl ägare som omgivning. Åtminstone är det så i min värld. Hur det är i er har jag ingen aning om.
Jag förstår inte vad som är så bra med dessa så kallade foppatofflor. Först och främst tycker jag att de är fula, väldigt fula till och med. Det är acceptabelt med svarta eller andra mörka färger, men inte rosa och andra färgglada. Mina ögon uppskattar inte den synen. Att de dessutom verkar obekväma är ännu en nackdel. Jag vet att jag borde testa ett par innan jag uttalar mig, men nej det har jag ingen lust med.
De finns överallt, som att deras mål är att ta över världen. Kanske inte riktigt så, men ni förstår vad jag menar. De är populära. Anledningen till det är tydligen att de är bekväma, för jag har aldrig hört någon säga att foppatofflor är snygga.
Jag har egentligen ingenting emot att vissa människor väljer att ha sina fötter instoppade i ett par tofflor av gummi som ser ut att ha designats av en treåring. Jag är nöjd bara jag slipper dem, och så länge jag får tycka att de är fula och läskiga. För det är de.
Sammanfattning av lördagen
Ajdå, jag glömde blogga igår. Jag som hade tänkt att den här skulle uppdateras dagligen. Vill ni ha en förklaring? Nej, det vill ni antagligen inte, men ni får det ändå! Vi kan trycka ihop den i en mening, så ni slipper läsa alltför mycket.
På förmiddagen hade jag fullt upp med att städa (vad är egentligen poängen med det? Det blir ändå dammigt och skräpigt direkt), på eftermiddagen kom världens bästa Marie (<3), på kvällen var jag så trött att jag inte orkade mer än att titta på Bruce Almighty och sitta vid datorn utan att göra något kreativt som att blogga. (jag minns ärligt talat inte ens vad jag gjorde)
Jag vet. Det blev en överdrivet lång mening med för många parenteser, men det är inte mitt fel att dagen inte var helt händelselös. Hoppas ni överlevde!
På förmiddagen hade jag fullt upp med att städa (vad är egentligen poängen med det? Det blir ändå dammigt och skräpigt direkt), på eftermiddagen kom världens bästa Marie (<3), på kvällen var jag så trött att jag inte orkade mer än att titta på Bruce Almighty och sitta vid datorn utan att göra något kreativt som att blogga. (jag minns ärligt talat inte ens vad jag gjorde)
Jag vet. Det blev en överdrivet lång mening med för många parenteser, men det är inte mitt fel att dagen inte var helt händelselös. Hoppas ni överlevde!
fredag 26 september 2008
Drömyrket?
Jag hittade en trevlig jobbannons! Butiksbiträde på djuraffär
"Är du djurälskare? Vet du skillnaden mellan ett marsvin och en hamster? Vill du jobba på en välkänd djuraffär i Ludvika med mer än 350 arters akvariefiskar? Kan du ge råd och tips till husdjursägare?"
Jag är allergisk mot djur med päls och fjädrar, tycker att husdjur är överskattade, fattar inte poängen med fiskar i akvarium (fiskar är till för att ätas), har aldrig förstått skillnaden mellan hamster och marsvin och har därför kommit fram till att det är typ samma sak, kan inte något om djur och är inte heller ett dugg intresserad. Perfekt jobb för mig, inte sant?
Anledningen till att jag tyckte att annonsen var trevlig, var för att den fick mig att skratta eftersom jag inte alls är lämplig för det här jobbet.
"Är du djurälskare? Vet du skillnaden mellan ett marsvin och en hamster? Vill du jobba på en välkänd djuraffär i Ludvika med mer än 350 arters akvariefiskar? Kan du ge råd och tips till husdjursägare?"
Jag är allergisk mot djur med päls och fjädrar, tycker att husdjur är överskattade, fattar inte poängen med fiskar i akvarium (fiskar är till för att ätas), har aldrig förstått skillnaden mellan hamster och marsvin och har därför kommit fram till att det är typ samma sak, kan inte något om djur och är inte heller ett dugg intresserad. Perfekt jobb för mig, inte sant?
Anledningen till att jag tyckte att annonsen var trevlig, var för att den fick mig att skratta eftersom jag inte alls är lämplig för det här jobbet.
torsdag 25 september 2008
Ge mig helg
Jag vill ha helg. Så snälla, snälla, snälla spola fram tiden..
Ibland är vardagarna för jävliga och nästan allting jobbigt, men inte den här veckan. Det är för att allt har varit som en berg&dalbana. Humöret har ständigt gått upp och ner. Jag vet inte ens varför det varit så, men helgen kanske förändrar det.. eller inte. Helger är oftast bättre, men de tar slut så fort. Man hinner knappt förstå att det är helg innan den är över.
Snart är den här, snart är den borta.
Ibland är vardagarna för jävliga och nästan allting jobbigt, men inte den här veckan. Det är för att allt har varit som en berg&dalbana. Humöret har ständigt gått upp och ner. Jag vet inte ens varför det varit så, men helgen kanske förändrar det.. eller inte. Helger är oftast bättre, men de tar slut så fort. Man hinner knappt förstå att det är helg innan den är över.
Snart är den här, snart är den borta.
09.27
Klockan är 09.27 och jag får inte skriva så mycket mer om jobb, för då borde den här bloggen byta namn till En dagisfrökens liv. Det är jag egentligen inte och vill aldrig nånsin bli. Outbildad timvikarie räcker mer än väl. Men namnet vore ibland passande, eller i alla fall komiskt samtidigt som det vore tragiskt. Jag skulle skratta ihjäl mig om det vore mitt liv. Det kommer inte bli det, så jag kommer aldrig skratta ihjäl mig på grund av det.
Hur som helst, jag ska jobba på mitt gamla dagis mellan 12 och 16. Då var det sagt.
Hur som helst, jag ska jobba på mitt gamla dagis mellan 12 och 16. Då var det sagt.
onsdag 24 september 2008
Fantasilöst svammel
Jag har inga bloggidéer, så det här kommer bli ett tråkigt inlägg. Det kommer nog inte bli särskilt långt heller, vilket det aldrig brukar bli. Framförallt kommer det handla om bristen på idéer, tror jag. Det märker vi.
Min hjärna är ganska så tom och trög just nu. Den klarar inte av att skriva om något annat än om att jag inte kan skriva. Då kanske det här verkar rätt meningslöst? Tro mig, det är det. Snart försvinner alla mina läsare. (Nej, jag kommer nog aldrig ha Sveriges mest lästa blogg.) Vad jag vet har jag två läsare, kanske tre. Det är i alla fall så många personer som någon gång har kommenterat. Puss på er.
Om vi har tur kanske det blir något mer kreativt inlägg senare idag. Annars får ett dagens citat avsluta den här bloggdagen.
"Vad heter dina barn?"
(Som att det vore självklart att jag hade några.)
Min hjärna är ganska så tom och trög just nu. Den klarar inte av att skriva om något annat än om att jag inte kan skriva. Då kanske det här verkar rätt meningslöst? Tro mig, det är det. Snart försvinner alla mina läsare. (Nej, jag kommer nog aldrig ha Sveriges mest lästa blogg.) Vad jag vet har jag två läsare, kanske tre. Det är i alla fall så många personer som någon gång har kommenterat. Puss på er.
Om vi har tur kanske det blir något mer kreativt inlägg senare idag. Annars får ett dagens citat avsluta den här bloggdagen.
"Vad heter dina barn?"
(Som att det vore självklart att jag hade några.)
tisdag 23 september 2008
Konstig och läskig situation
Idag träffade jag en 25-årig man på biblioteket, som plötsligt kom fram och började prata med mig. Efter några enstaka minuters konversation frågade han om jag var gift eller hade pojkvän. Svarade självklart nej, men ångrade mig direkt. Om jag hade svarat ja hade han kanske lämnat mig ifred. Men jag kunde inte ångra mig och säga "Just ja... eh, glömde bort det, jag har visst pojkvän, typ." Han hade utan tvekan förstått att det var en lögn.
Det verkade helt klart som att han ville ha flickvän. Han ville dessutom ta en kaffe, eller åtminstone träffa mig igen. Aldrig i livet att jag ville det eller ens ge honom mitt nummer. Jag försökte få honom att förstå att vi kanske inte hade så mycket gemensamt. Han hade lite problem med det svenska språket, och fattade inte först vad jag menade. Jag lyckades inte övertyga honom om att vi inte borde träffas igen. Då blev det lite jobbigt.
Jag ville bara därifrån, utan att behöva ge honom mitt nummer eller något sånt. Då fick jag en idé. Skickade "Ring mig NU" i ett sms till Marie, eftersom hon alltid håller koll på sin mobil. Några sekunder senare ringde det. Jag svarade, lurade i främlingen att det var min flickvän, att jag var tvungen att gå, men att det var trevligt att träffa honom. 3 lögner i en och samma mening, men jag kom undan. (Tack för att du räddade mig, Marie) Om jag träffar honom igen kommer han tro att jag är upptagen. Jag blev räddad för stunden och den närmsta tiden. Perfekt.
Det verkade helt klart som att han ville ha flickvän. Han ville dessutom ta en kaffe, eller åtminstone träffa mig igen. Aldrig i livet att jag ville det eller ens ge honom mitt nummer. Jag försökte få honom att förstå att vi kanske inte hade så mycket gemensamt. Han hade lite problem med det svenska språket, och fattade inte först vad jag menade. Jag lyckades inte övertyga honom om att vi inte borde träffas igen. Då blev det lite jobbigt.
Jag ville bara därifrån, utan att behöva ge honom mitt nummer eller något sånt. Då fick jag en idé. Skickade "Ring mig NU" i ett sms till Marie, eftersom hon alltid håller koll på sin mobil. Några sekunder senare ringde det. Jag svarade, lurade i främlingen att det var min flickvän, att jag var tvungen att gå, men att det var trevligt att träffa honom. 3 lögner i en och samma mening, men jag kom undan. (Tack för att du räddade mig, Marie) Om jag träffar honom igen kommer han tro att jag är upptagen. Jag blev räddad för stunden och den närmsta tiden. Perfekt.
Kent, Kent, Kent
Obeskrivlig chock.
KENT GER UT SAMLINGSBOX 1991-2008
Herregud, det här var oväntat.. men glädjande.
Just nu känns det som att jag måste ha den. Det spelar ingen roll att jag redan har alla skivorna utom EP:n. Priset kommer avgöra. Om det är ett tillräckligt bra pris kommer jag köpa den. Snälla, låt det inte kosta för mycket.
Imorgon kanske jag inser hur lite pengar jag egentligen har, men just nu finns inte det i min värld. Jag kan åtminstone få tro att jag har råd att köpa den. Tro bara ett litet tag.
KENT GER UT SAMLINGSBOX 1991-2008
Herregud, det här var oväntat.. men glädjande.
Just nu känns det som att jag måste ha den. Det spelar ingen roll att jag redan har alla skivorna utom EP:n. Priset kommer avgöra. Om det är ett tillräckligt bra pris kommer jag köpa den. Snälla, låt det inte kosta för mycket.
Imorgon kanske jag inser hur lite pengar jag egentligen har, men just nu finns inte det i min värld. Jag kan åtminstone få tro att jag har råd att köpa den. Tro bara ett litet tag.
måndag 22 september 2008
ÄNTLIGEN
Jag har väntat på en ny skiva från Annika Norlin sen början av 2007, för då tyckte jag det var dags. Det var det tydligen. Men istället för att släppa en skiva med Hello Saferide kom ett debutalbum med Säkert! Men nu, ett och ett halvt år senare, kommer en ny Hello Saferide-skiva. För att vara exakt släpps den på onsdag, och då borde den även dyka upp i min brevlåda. Ja, just nu är jag glad och längtar tills jag håller More Modern Short Stories From Hello Saferide i min hand.
Fram tills dess får man fortsätta lyssna på nya singeln Anna. Hittills har jag lyssnat mer än 50 gånger, men inte tröttnat än. Det är en fantastiskt låt. Videon är också trevlig.
Fram tills dess får man fortsätta lyssna på nya singeln Anna. Hittills har jag lyssnat mer än 50 gånger, men inte tröttnat än. Det är en fantastiskt låt. Videon är också trevlig.
söndag 21 september 2008
Söndag 21.9.08
Det här var en söndagskväll då Elin kom hit. <3 Vi pratade gamla minnen som det verkar finnas hur många som helst av. Eftersom det i stort sett inte finns några bildbevis alls, måste allting samlas i huvudet. Men ju längre tid det går desto mer försvinner de. Det är rörigt, men om man påminns kan det dyka upp några bilder i huvudet som man inte visste fanns. Elin påminde mig om ett par människor som jag hade glömt totalt. Jag undrar om alla människor kommer försvinna och bli bortglömda förr eller senare. Antagligen. Allting försvinner, ibland tar det bara så lång tid att man vant sig vid dess närvaro. Ibland vill man inte att det ska försvinna. Då är det svårare.
fredag 19 september 2008
Knarka musik
Jag knarkar musik nu, för jag har lyssnat alldeles för lite på det den här veckan. Då jag jobbar går det fruktansvärt många timmar utan att jag får höra någon underbar låt. I onsdags och torsdags dröjde det ungefär 9 timmar. Det är en katastrof. Ja, musik är ett av mina beroenden. Jag klarar mig inte utan det.
Just nu knarkar jag Lars Winnerbäck och längtar tillbaka till Säterdalen och den 30 juli. Det var en mycket, mycket bra kväll.
Och när du står på toppen och tittar ner och det är ljust vart än du ser. När du har vunnit kom ihåg mig då.
Just nu knarkar jag Lars Winnerbäck och längtar tillbaka till Säterdalen och den 30 juli. Det var en mycket, mycket bra kväll.
Och när du står på toppen och tittar ner och det är ljust vart än du ser. När du har vunnit kom ihåg mig då.
Såhär kan en fredag vara
Jag är fruktansvärt trött och har problem med att tänka ordentligt, det kanske jag alltid har. Men eftersom jag har lovat mig själv att blogga aktivt, gör jag nu ett försök till att berätta om min dag. Den här dagen har jag nämligen inte sysselsatt mig med något så tråkigt som att att jobba.
För idag har jag träffat mitt lilla beroende Marie, vilket enligt min bror inte är så ovanligt. Innan jag stack hemifrån frågade han vad jag skulle göra. När jag svarade att jag skulle träffa Marie utbrast han "Igen!?" Han förstår helt enkelt inte vad vi sysslar med på Kupolen och vad som kan vara så trevligt. Med med Marie i närheten blir vad som helst bra.
Vi är faktiskt experter på att sitta på bänkar och prata. Ibland, som idag, kan Marie bli lite hyper och börja sjunga barnvisor eller såna hon gjort själv. "Jag är fyra år, fyra år och jag är ingen pedofil." Ja, hon kommer utan tvekan att bli låtskrivare eller artist en dag. På det sättet kanske hon kan tjäna pengar åt mig också, så jag slipper arbeta.
Man säger till mig att jag är rätt bra
men vad gör det när du är bättre än jag?
Vi är faktiskt experter på att sitta på bänkar och prata. Ibland, som idag, kan Marie bli lite hyper och börja sjunga barnvisor eller såna hon gjort själv. "Jag är fyra år, fyra år och jag är ingen pedofil." Ja, hon kommer utan tvekan att bli låtskrivare eller artist en dag. På det sättet kanske hon kan tjäna pengar åt mig också, så jag slipper arbeta.
Man säger till mig att jag är rätt bra
men vad gör det när du är bättre än jag?
torsdag 18 september 2008
Lista
1. Tre namn du går under:
- Emma.
- Emno.
- Snigeltå. (Fråga inte...)
2. Tre saker som skrämmer dig:
- Livet.
- Bodybuilders.
- Blod.
3. Tre saker du har på dig:
- Svarta mjukisbyxor.
- En randig strumpa.
- En till randig strumpa! (Det kan ni inte ha anat.)
4. Tre av dina favoritlåtar nu:
- Hello Saferide - Anna
- Håkan Hellström - Magiskt, men tragiskt
- Thåström - I en spegel som jag har
5. Tre sanningar:
- Jag är egentligen en tråkig människa, men alla har tydligen inte uppfattat det än.
- Jag hatar att jobba, eftersom det förstör mitt sociala liv som egentligen inte är särskilt stort. Bortskämd 89:a här.
- Att komma på tre sanningar är hemskt svårt.
6. Tre hobbys:
- Skriva.
- Lyssna på musik.
- Spela Oblivion.
7. Tre saker du vill ha:
- En mp3 inbyggd i huvudet.
- Bra sällskap lite oftare.
- Massa pengar, så jag slipper jobba.
8. Tre personer du utmanar :
- Någon.
- Någon.
- Någon.
- Emma.
- Emno.
- Snigeltå. (Fråga inte...)
2. Tre saker som skrämmer dig:
- Livet.
- Bodybuilders.
- Blod.
3. Tre saker du har på dig:
- Svarta mjukisbyxor.
- En randig strumpa.
- En till randig strumpa! (Det kan ni inte ha anat.)
4. Tre av dina favoritlåtar nu:
- Hello Saferide - Anna
- Håkan Hellström - Magiskt, men tragiskt
- Thåström - I en spegel som jag har
5. Tre sanningar:
- Jag är egentligen en tråkig människa, men alla har tydligen inte uppfattat det än.
- Jag hatar att jobba, eftersom det förstör mitt sociala liv som egentligen inte är särskilt stort. Bortskämd 89:a här.
- Att komma på tre sanningar är hemskt svårt.
6. Tre hobbys:
- Skriva.
- Lyssna på musik.
- Spela Oblivion.
7. Tre saker du vill ha:
- En mp3 inbyggd i huvudet.
- Bra sällskap lite oftare.
- Massa pengar, så jag slipper jobba.
8. Tre personer du utmanar :
- Någon.
- Någon.
- Någon.
Kan man säga "håll käften" till ungar?
Idag har varit en sån där jobbig dag, då jag varit ansvarsfull och jobbat på ett dagis. Jag har aldrig någonsin tröstat så många gråtande ungar som jag gjort idag. Jag undrar fortfarande hur man får tyst på dem så fort som möjligt. Vad tror ni om silvertejp eller ett "håll käften"? Nej, jag lovar, ska inte testa.. Men det är läskigt när de bara fortsätter gråta och skrika trots ens tappra försök att trösta. Småbarn är inte människor. Det kan de omöjligt vara, för jag förstår mig inte på dem. De måste tillhöra en annan art.
Lösning på bli rik utan att behöva anstränga sig-problemet
Jag och Marie har hittat en lösning på bli rik utan att behöva anstränga sig-problemet. Jag ska gifta mig med Ginny Weasley och Marie med Harry Potter (alltså skådespelarna), sen ska vi skilja oss och få en del av deras pengar! Fast jag börjar bli tveksam. Jag kanske ska överge originalplanen. Jag valde Ginny framför Harry av en anledning, men hon ger nog inte tillräckligt med pengar för att det ska vara värt det. Så antingen gifter jag mig med Harry, Marie (efter hennes Harry-giftemål), George Bush, eller någon annan rik.
Hur det än blir måste jag först och främst övertyga någon av de nämnda att gifta sig med mig. Jag får nog försöka skicka mail till Harry och Bush och "någon annan rik." Annars tvingar jag Marie. Eller finns det någon som är frivillig?
(Klart jag är seriös, det är jag väl alltid. *host*)
Hur det än blir måste jag först och främst övertyga någon av de nämnda att gifta sig med mig. Jag får nog försöka skicka mail till Harry och Bush och "någon annan rik." Annars tvingar jag Marie. Eller finns det någon som är frivillig?
(Klart jag är seriös, det är jag väl alltid. *host*)
onsdag 17 september 2008
Dagens chock - ett modeinlägg, typ
Jag skulle inte påstå att jag är intresserad av mode, men jag går inte heller omkring i blommiga, gamla gardiner. Fast erkänn, det skulle vara snyggt? Tänk dig det med en rutig kilometerlång halsduk som skärp och en morot i handen som accessoar. Ingen kan vara så seriös som jag är just nu!
Men mode, ja. Förlåt, jag gick vilse i bloggen och tappade bort det egentliga ämnet. FÖRLÅT.
Mode, ja. Till exempel modebloggare är intresserade, och kan lägga upp dagens outfit-bilder. Eftersom jag inte alls är som dem skulle det kännas fel. Jag förstår inte poängen med dagens outfit. Men jag kan göra något som känns lite mer typiskt mig.
Dagens strumpor.
tisdag 16 september 2008
Gästbloggare hör ihop med planen om rikedom
Det här är ett inlägg som ska förklara Marcuz gästinlägg, eller åtminstone försöka förklara.
Såhär är det. Jag vill tjäna pengar, men jobba så lite som möjligt, eventuellt ingenting. Då föreslog han att jag skulle starta en blogg och låta honom gästskriva hos mig. På det sättet ska jag bli Sveriges mest lästa blogg och därmed tjäna pengar på den. Fast jag kanske borde skriva något bra själv också, men det löser sig. "En sak i taget" som Alfons Åbergs pappa brukar säga. Om man citerar Alfons pappa då har det verkligen gått för långt.. Eller är det ens pappan som säger så? Nu blev jag osäker. Det kanske är någon annan? Man kan inte citera fel, det bryter ju nästan mot nån lag. I alla fall någon oskriven regel. Äh, det spelar ingen roll om jag har fel, för nu bestämmer vi att han brukar säga så. Jag har alltså rätt. Då har man rett ut det också.
Det var den förklaringen, fast jag tappade tråden lite. Säg till om ni också önskar gästblogga och hjälpa mig på vägen mot att bli rik.
PS: Emmiz & Marcuz hjärta Fanglobe, Fanglobe hjärta Emmiz & Marcuz.
Såhär är det. Jag vill tjäna pengar, men jobba så lite som möjligt, eventuellt ingenting. Då föreslog han att jag skulle starta en blogg och låta honom gästskriva hos mig. På det sättet ska jag bli Sveriges mest lästa blogg och därmed tjäna pengar på den. Fast jag kanske borde skriva något bra själv också, men det löser sig. "En sak i taget" som Alfons Åbergs pappa brukar säga. Om man citerar Alfons pappa då har det verkligen gått för långt.. Eller är det ens pappan som säger så? Nu blev jag osäker. Det kanske är någon annan? Man kan inte citera fel, det bryter ju nästan mot nån lag. I alla fall någon oskriven regel. Äh, det spelar ingen roll om jag har fel, för nu bestämmer vi att han brukar säga så. Jag har alltså rätt. Då har man rett ut det också.
Det var den förklaringen, fast jag tappade tråden lite. Säg till om ni också önskar gästblogga och hjälpa mig på vägen mot att bli rik.
PS: Emmiz & Marcuz hjärta Fanglobe, Fanglobe hjärta Emmiz & Marcuz.
Marcuz gästbloggar
Klagomål ifrån Marcus ''FJ0RTISB0Y''.
y0 g33ks. Nu ska jag våldgästa Emmas ''Emmiz'' blogg lite, gilla läget.
Jag hade tänkt att klaga på alla dryga popare idag faktiskt, yes. En del kan vara hur söta som helst. Medans andra är så jobbiga så man vill döda dem, orka vara så jävla wannabe känslokall?
Sen dem som är så überpop , ska alltid vara - Jag lyssnar bara på pop, och inget annat. Allt annat suger. Mm, Håkan in my heart.
Det är verkligen inget fel på Håkan men hallå? Det finns faktiskt mer bra musik.
Yesbox, nu ska jag klaga på en till sak. Fejks, det är ett ämne som jag tar upp nästan varje dag.
Tycker ni inte det är hur jobbigt som helst med alla små emoflickor som klär ut sig till killar? Kallar sig homosexuella och heter något med Alex, Alexander, Robin eller Kim. Bara för att det är både kill och tjejnamn, då ljuger dem ju inte lika mycket enligt dem själva.
En annan sak som är störande är att några gör det för att få respekt, man får ju inte mer respekt om man är kille eller om man ljuger.
Tragiskt och patetiskt.
PS: Emmiz hjärta Fanglobe, Fanglobe hjärta Emmiz.
/M.
y0 g33ks. Nu ska jag våldgästa Emmas ''Emmiz'' blogg lite, gilla läget.
Jag hade tänkt att klaga på alla dryga popare idag faktiskt, yes. En del kan vara hur söta som helst. Medans andra är så jobbiga så man vill döda dem, orka vara så jävla wannabe känslokall?
Sen dem som är så überpop , ska alltid vara - Jag lyssnar bara på pop, och inget annat. Allt annat suger. Mm, Håkan in my heart.
Det är verkligen inget fel på Håkan men hallå? Det finns faktiskt mer bra musik.
Yesbox, nu ska jag klaga på en till sak. Fejks, det är ett ämne som jag tar upp nästan varje dag.
Tycker ni inte det är hur jobbigt som helst med alla små emoflickor som klär ut sig till killar? Kallar sig homosexuella och heter något med Alex, Alexander, Robin eller Kim. Bara för att det är både kill och tjejnamn, då ljuger dem ju inte lika mycket enligt dem själva.
En annan sak som är störande är att några gör det för att få respekt, man får ju inte mer respekt om man är kille eller om man ljuger.
Tragiskt och patetiskt.
PS: Emmiz hjärta Fanglobe, Fanglobe hjärta Emmiz.
/M.
Att hata sitt jobb del 2
Jag hatar mitt jobb.
Jag är inte en sådan människa som älskar barn i åldern 1-5. Jodå, barn kan vara söta men de kan också vara jobbiga. Nackdelarna överväger fördelarna ibland, åtminstone för tillfället.
För det första förstår man inte alltid vad de säger. Det kommer ut några obegripliga ord ur munnen samtidigt som de dreglar, och man står där helt oförstående och frågar "Vad sa du?" I bästa fall behöver man bara fråga en gång till för att få reda på vad ungen sa. När man inte förstår måste man till slut gissa. Antagligen gissar man fel.
För det andra finns risken att någon är förkyld. Att hjälpa någon snyta sig tillhör inte mina favoritsysslor. Inte heller att någon nyser på mig. (Vi ska inte ens nämna det där med toaletter.)
För det tredje skriker eller gråter de när de inte får som de vill. Herregud, de är ju experter på att vara högljudda. Jag har aldrig förstått hur man får tyst på dem.
För det fjärde behöver de så mycket hjälp. Ja, jag vet.. Om de inte gjorde det, skulle inte jag ha något jobb. Men låt mig vara negativ idag.
Jag är inte en sådan människa som älskar barn i åldern 1-5. Jodå, barn kan vara söta men de kan också vara jobbiga. Nackdelarna överväger fördelarna ibland, åtminstone för tillfället.
För det första förstår man inte alltid vad de säger. Det kommer ut några obegripliga ord ur munnen samtidigt som de dreglar, och man står där helt oförstående och frågar "Vad sa du?" I bästa fall behöver man bara fråga en gång till för att få reda på vad ungen sa. När man inte förstår måste man till slut gissa. Antagligen gissar man fel.
För det andra finns risken att någon är förkyld. Att hjälpa någon snyta sig tillhör inte mina favoritsysslor. Inte heller att någon nyser på mig. (Vi ska inte ens nämna det där med toaletter.)
För det tredje skriker eller gråter de när de inte får som de vill. Herregud, de är ju experter på att vara högljudda. Jag har aldrig förstått hur man får tyst på dem.
För det fjärde behöver de så mycket hjälp. Ja, jag vet.. Om de inte gjorde det, skulle inte jag ha något jobb. Men låt mig vara negativ idag.
Att hata sitt jobb del 1
Jag hatar mitt jobb.
Det är så oregelbundet. Jag vet aldrig var eller vilka dagar jag ska jobba, förrän samma morgon. Det betyder att man inte kan planera någonting, förutom på helger. Eller jo man kan planera, men risken att man måste ställa in finns alltid. Jag hatar det.
Man sitter där varje kväll med ångest för att mobilen ska ringa nästa morgon, för att de vill att man ska jobba. Man sitter där varje morgon mellan sju och nio ungefär (framförallt första timmen), med hemsk ångest för att man verkligen inte vill jobba. "Kommer de ringa? Hur stor är risken att de ringer nu? Är det försent för att de ska ringa nu? Måste jag svara?" Så ser mitt liv ut på vardagarna. Jag älskar helgerna.
Jo, man får ju lön, men det där med pengar är överskattat. "Jag klarar mig, ge mig bara musik" som Kristian sjunger. Musik, och de människor jag älskar. Jag klarar mig, bara inte de försvinner.
Det är så oregelbundet. Jag vet aldrig var eller vilka dagar jag ska jobba, förrän samma morgon. Det betyder att man inte kan planera någonting, förutom på helger. Eller jo man kan planera, men risken att man måste ställa in finns alltid. Jag hatar det.
Man sitter där varje kväll med ångest för att mobilen ska ringa nästa morgon, för att de vill att man ska jobba. Man sitter där varje morgon mellan sju och nio ungefär (framförallt första timmen), med hemsk ångest för att man verkligen inte vill jobba. "Kommer de ringa? Hur stor är risken att de ringer nu? Är det försent för att de ska ringa nu? Måste jag svara?" Så ser mitt liv ut på vardagarna. Jag älskar helgerna.
Jo, man får ju lön, men det där med pengar är överskattat. "Jag klarar mig, ge mig bara musik" som Kristian sjunger. Musik, och de människor jag älskar. Jag klarar mig, bara inte de försvinner.
lördag 13 september 2008
...
Ja.. fan. Ibland går saker så jävla fel. Ibland är man egentligen inte ens inblandad, men efter några sms är man det. För man klarar inte av att sitta hemma när man vet vad som händer och kanske håller på att hända. Ibland kan man inte beskriva vissa nätter och ibland vill man inte göra det heller. Anledningen kan vara att det inte finns några ord, och att det inte är något världen behöver veta.
Men fan, man minns alltför väl.
Men fan, man minns alltför väl.
fredag 12 september 2008
Minnen för livet
I tisdags var jag i min gamla skola en stund, bara tio minuter eller så. Det kändes konstigt, för jag har så otroligt många minnen därifrån. Nu går jag inte där längre, den tiden är över. Men när jag såg allting igen insåg jag hur mycket jag saknar det.
Jag tyckte om skolan, men efteråt har jag kunnat uppskatta de tre åren på ett annat sätt. Ett bättre sätt. Självklart var skolan jobbig, men jag trivdes och hade bra människor runt omkring mig. Jag saknar den, trots läxor, prov och så vidare. Det känns som att vissa jobbiga minnen kommer blekna. Men när det gäller de bra minnena, så är de nog minnen för livet.
Jag saknar K3, den bästa klassen som någonsin har funnits. En klass som inte längre existerar.
Jag tyckte om skolan, men efteråt har jag kunnat uppskatta de tre åren på ett annat sätt. Ett bättre sätt. Självklart var skolan jobbig, men jag trivdes och hade bra människor runt omkring mig. Jag saknar den, trots läxor, prov och så vidare. Det känns som att vissa jobbiga minnen kommer blekna. Men när det gäller de bra minnena, så är de nog minnen för livet.
Jag saknar K3, den bästa klassen som någonsin har funnits. En klass som inte längre existerar.
Som ett obehagligt allvar drar sig hösten in i stan
Jag tittade alldeles nyss ut genom fönstret. Såg några höstfärgade löv. Min första tanke var "Va?" Jag kunde inte riktigt tro på det. Men jo, det är höst, och för att vara exakt är det den tolfte september. Egentligen har jag inte något emot själva hösten, men efter den kommer vintern. Det är det som är problemet.
Jag HATAR vintern. Vissa dagar mer än andra. Jag hatar snön, jag hatar kylan, jag hatar mörkret, och jag hatar att jag hatar den.
Snälla, låt det inte bli vinter i år igen.
Jag HATAR vintern. Vissa dagar mer än andra. Jag hatar snön, jag hatar kylan, jag hatar mörkret, och jag hatar att jag hatar den.
Snälla, låt det inte bli vinter i år igen.
torsdag 11 september 2008
Ta mig till en stad utan saknad
Nu började jag helt plötsligt sakna massa människor. Utan saknad skulle de stunderna man ses inte vara lika betydelsefulla, men ibland dröjer det alldeles för lång tid. Ibland är det några dagar, ibland är det flera månader. Ibland är det ologiskt att man saknar någon, ibland är det logiskt. Det spelar egentligen ingen roll, för saknad är alltid saknad.
Det här är Pang boom krash
Det är mycket möjligt att den här bloggen bara kommer bli ett stort kaos, men världen består av kaos så det kanske är okej. Det är också möjligt att det blir ett tomrum där tystnaden styr. Det kan gå precis hur som helst. Vi får se om jag kommer lyckas eller misslyckas den här gången.
Emma, lycka till.
Eventuella läsare, hoppas ni inte försvinner.
Emma, lycka till.
Eventuella läsare, hoppas ni inte försvinner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)