torsdag 11 september 2008
Ta mig till en stad utan saknad
Nu började jag helt plötsligt sakna massa människor. Utan saknad skulle de stunderna man ses inte vara lika betydelsefulla, men ibland dröjer det alldeles för lång tid. Ibland är det några dagar, ibland är det flera månader. Ibland är det ologiskt att man saknar någon, ibland är det logiskt. Det spelar egentligen ingen roll, för saknad är alltid saknad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Saknad är väldigt jobbigt.
<3
att bero på de saknar jag dig ._.
Saknar dig också, Marie. Så låt mig kidnappa dig någon dag. <3
Skicka en kommentar