tisdag 13 april 2010

Komik

När jag var liten ville jag bli komiker. När jag blev äldre insåg jag någonting som kunde innebära ett problem i min framtida komikerkarriär. Jag är inte särskilt rolig.

Men själv kan jag tycka att jag är grymt rolig, utan att någon annan ens förstår vad jag pratar om. Att andra uppskattar ens skämt, tror jag är en fördel inom komikeryrket. I mitt fall är de här "andra" ofta bara jag själv. Jag vill få människor att gapskratta, men om någon gapskrattar är det ofta jag själv. Antingen är det jag som har udda, dålig humor, eller så är det hos resten av världen som felet ligger hos. Visst är det bättre att skylla på alla andra istället för en själv?

Det är världens fel att jag inte kan bli komiker. Det är absolut inte jag som inte är rolig.

Livsbitar

Tusentals livsbitar
som små, små pusselbitar utspridda i mitt synfält
Jag sorterar, kategoriserar och brännmärker dem

En rad av drömmar där borta i horisonten
och höga verklighetstorn i förgrunden
som skuggar mina luftslott

Inget kan rasera realitetens höghus
men drömmarna är så sköra nu
att de smulas sönder av minsta närkontakt

Jag fingrar på mina drömmar
och ser dem sakta flyta iväg
mot en dödlig horisont

Verkligheten tränger sig på mig
och brännmärkta verklighetsbitar
är nog allt jag har kvar

onsdag 20 januari 2010

Bara onsdag

Idag har jag analyserat bilderböcker till redovisningen imorgon, letat present med mera på kupolen med Marie, spelat Oblivion, ätit pizza med min mamma, bror och moster, lekt datorexpert och just nu lyssnar jag på Melissa Horn.

Imorgon ska jag gå upp alldeles för tidigt, göra klart till redovisningen, ta bussen till falun för ett seminarium och sen åka hem och läsa kurslitteraturen som förhoppningsvis landat i brevlådan då. Jag får inte glömma bort några saker. Som att andas. Låta hjärtat slå. Och andas lite till. Det sägs att det är bra.

söndag 10 januari 2010

Babbel

Idag har jag förvånande nog pluggat, haha. Jag har också tröttnat på att plugga. Jag har städat och tröttnat på det med. Jag har ätit chips och tröttnat på det. Jag har kollat på En ängels tålamod och tröttnat på det Det finns nog inga tidsfördriv i världen som inte slutar att vara roligt. Det är precis som att man inte vill äta pizza flera dagar i rad. Pizza är gott, men inte i längden. Det är kul att kolla på En ängels tålamod. Man ler och man skrattar. Men man tröttnar, suckar och säger att man har tråkigt. Jag undrar hur mycket tid i livet man ägnar åt att ha tråkigt. Jag har nästan alltid tråkigt när jag väntar på bussen. Jag har tråkigt när jag står i evighetslånga köer. Jag har tråkigt när jag sitter hemma och stirrar in i en vägg.

Det finns hur många uppfinningar som helst vars syfte är att spara tid åt ägaren. Fryst pizza från typ ica och micro är ett bra exempel på det. Jag kan då fixa mat på två minuter. Om jag hade bakat pizzan själv hade det kunnat ta en och en halv timme. När jag värmer billys frysta (dock goda) pizza kanske jag ägnar 1 timme och 28 minuter till att ha tråkigt.

Tur att det har uppfunnits massa meningslösa tidsfördriv också. Men det är roligare att fördriva tiden tillsammans med någon annan.

Min poäng: Hej, jag heter Emma. Jag söker sällskap.

onsdag 6 januari 2010

If winter ends

Att skriva tenta är inte det roligaste i världen. Att det är 15 grader inomhus är inte heller så kul. Att det är 23 minusgrader utomhus är inte trevligt. Det är dock mysigt att kunna sitta inomhus och dricka varm choklad och veta att man slipper gå ut. Det är mysigt ända tills man upptäcker att man måste gå ut och hämta in mer ved för att kunna hålla värmen de närmsta dagarna.

Just nu saknar jag sommaren. Att ligga på grönt gräs, titta upp mot molnfigurer och bländas av solen. Att sitta på en brygga med fötterna i sommarkallt vatten och kanske äta en glass som smälter alldeles för fort. Att se solen både gå ner och gå upp under en konsert. Att höra regnet droppa innan man somnar i ett litet tält och vakna till solsken och fågelkvitter. Det är vad jag längtar efter just nu. Jag längtar inte efter att gå ut i kylan.

tisdag 5 januari 2010

Jag vet inte längre vem du är

jag vet inte längre
vem du var, vem du är
eller vem du kommer bli

du flyger förbi ibland
på kantstötta fotografier
från ett 90-tal
foton som hör till en dåtid
vi inte längre känner till

vem är du
nu?

Old in just one day

Jag är inte så arg av mig. Oftast är jag lugn, tror jag. Det blir dock värre med åren verkar det som. Jag kommer säkert vara den grinigaste pensionären på äldreboendet när jag väl hamnar där. La ni märkte till formuleringen NÄR jag hamnar där? Ja, idag verkar man bli instängd på en institution, där man verkar samla alla gråhåriga tanter och gubbar som riskerar att glömma vad de själva heter.

(Alla har vi väl någon gång samlat på saker, åtminstone när vi var unga och naiva och inte förstod att det var meningslöst. Det handlade bara om personlig vinning, det var kul helt enkelt, ett tag. Sudd, gosedjur, mynt eller vad som helst. Kommunerna har också tydligen ett intresse av att samla, fast på dementa pensionärer. Den tanken hade jag nog själv aldrig kommit på.)

Vad är vitsen med att bli så gammal, och eventuellt så sjuk, att man sitter mer eller mindre instängd med människor som man kanske inte alls tycker om? Det är så det fungerar idag. I bästa fall har man släktingar eller vänner som ofta hälsar på, kanske till och med dagligen eller varannan dag. I sämsta fall har man inte haft besök på åratal. Tänk er själva hur ni sitter dag ut och dag in och bara väntar. Väntar på besök, ingenting eller döden.

Det finns någon som alltid sitter i ett rum på alldeles för få kvadratmeter. Det finns någon som senast fick besök för fem år sedan. Det finns någon som tröttnat på världen, men inte tar sig härifrån. Tro mig, då hade jag också varit grinig.