Jag hatar mitt jobb.
Det är så oregelbundet. Jag vet aldrig var eller vilka dagar jag ska jobba, förrän samma morgon. Det betyder att man inte kan planera någonting, förutom på helger. Eller jo man kan planera, men risken att man måste ställa in finns alltid. Jag hatar det.
Man sitter där varje kväll med ångest för att mobilen ska ringa nästa morgon, för att de vill att man ska jobba. Man sitter där varje morgon mellan sju och nio ungefär (framförallt första timmen), med hemsk ångest för att man verkligen inte vill jobba. "Kommer de ringa? Hur stor är risken att de ringer nu? Är det försent för att de ska ringa nu? Måste jag svara?" Så ser mitt liv ut på vardagarna. Jag älskar helgerna.
Jo, man får ju lön, men det där med pengar är överskattat. "Jag klarar mig, ge mig bara musik" som Kristian sjunger. Musik, och de människor jag älskar. Jag klarar mig, bara inte de försvinner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
(När man är timanställd och telefonen ringer med jobb så finns det ingen lag på att man måste svara, däremot är det bra om man vill att de ska fortsätta ringa och ge pengar. Ge jobbet till mig annars? ^^ )
e. sköld: Haha, sant. Men man känner att man måste. Du kan ju också börja jobba som timvikarie om du vill det. ^^
Skicka en kommentar