Oskyldig tills motsatsen bevisats

Oskyldig tills motsatsen bevisats. Det är ett synsätt som borde finnas i alla demokratiska länder. Är det verkligen så i Sverige? Jag tror inte riktigt på det, för människor kan vara väldigt snabba att döma andra, utan någon som helst grund för sin dom.

Pressen kan ibland publicera namn och bild på någon misstänkt för ett grovt brott som mord. Detta kan ske innan den misstänkte har dömts. Minns ni Anders Eklund och Englamordet? Han sågs som skyldig redan innan han fått sin dom. Vad hade hänt om den här mannen varit oskyldig? Tänk om han bara varit på fel plats vid fel tillfälle, och på grund av det hängts ut i tidningar och på tv. Nu råkade det vara så att han verkligen var mördaren. Men nästa gång kan det vara en oskyldig som pressen sätter stämpeln skyldig på, för i mediavärlden spelar frasen oskyldig tills motsatsen bevisats inte alltid någon roll.

Om man har betalat med kreditkort kan information om vad man har köpt lämnas ut till polisen ifall de begär det. Till exempel Systembolaget sparar den informationen i tio år. Övervakningskamerorna ser dig. FRA hör dina samtal och läser dina mail, och IPRED-förslaget gick igenom igår. Med det menar jag inte att du alltid syns och hörs. Poängen är att du är övervakad. Vi lever i ett övervakningssamhälle, som jag skyr mer än pesten. Det handlar inte om man har rent mjöl i påsen eller inte. Det handlar om frihet. Och det handlar om att vara oskyldig tills motsatsen bevisats. Jag anser att det är en rättighet att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats. I ett övervakningssamhälle betraktas alla som eventuella misstänkta.

(Det kallas humor med en poäng.)