Om man råkar ut för en förkylning, för andra gången inom loppet av en månad, hoppas jag att man har rätt att vara på dåligt humör. Jag hoppas att det är acceptabelt att vilja döda världen då, trots att det är en omöjlighet. Det är därför jag tänker gå och lägga mig nu, klockan åtta, med förhoppning om att somna så fort som möjligt. Klockan sju imorgon ska jag släpa mig upp, för att en timme senare åka till jobbet. Veckan kommer bli lång, jag bara vet det.
Vad är vitsen egentligen när vi bara faller?
Jag vet att det kanske finns någon slags mening med allt, åtminstone en del, i stunder då tröttheten inte dödar en. Men det är inte nu, så godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
navid!! åh. så himla fin är han.
Och jag har varit konstant förkyld i typ tre månader nu, var glad! :)
Navid<3 Stackars plutt :**
Skicka en kommentar