All those memories will be lost in time, like tears in the rain.

Lördagen i Stockholm var en fin dag. Tyvärr tog den slut, precis som alla andra dagar. Som minnen ligger det en kinderäggsleksak och Markus Krunegårds skiva i min väska. Och i min säng ligger världens bästa gosedjur, Ior, som jag fick av världens bästa Marie. Att han är köpt på pressbyrån har ingen betydelse, för han är finast ändå.

I mitt huvud cirkulerar andra minnesbilder, som när vi råkade skrämma en medpassagerare på tågresan hem, eller när vi gick fram och tillbaka längs Drottninggatan ett antal gånger. Eller när vi hade hur många restauranger som helst att välja mellan, maträtter från hela världen, och det slutade med pizza och hamburgare. Så går det om man har beslutsångest och redan från början inser att det inte är någon idé att försöka komma fram till något.

Ja, det finns en del saker som jag kommer minnas. Allt behöver ni inte veta. Men som rubriken säger, som Jocke Berg sjunger i Rollercoaster (som för övrigt går på repeat här): All those memories will be lost in time, like tears in the rain. Men jag hoppas att han har fel. Jag hoppas att vissa minnen inte försvinner.