Run away with me med Jens Lekman dök plötsligt upp i min spellista och påminde mig ännu en gång om att jag behöver komma härifrån. Inte fly från staden för en lång, lång tid, bara komma bort för en stund. Göra någonting där alla dessa så bekanta platser och människor inte finns. Fly bort från tankarna för några timmar. Det kanske kallas verklighetsflykt. Jag vet inte om det är det jag vill. Jag tror inte det. Jag vill bara känna att jag lever.
Jag åker till Stockholm med Marie om två veckor. Det ligger relativt nära, men det är inte här. Det är något nytt, som jag sett så många gånger förut, men ändå. Men, som Conor Oberst sjunger: Everything it must belong somewhere. I know that now, that's why I'm staying here. Det finns några viktiga skäl till att jag är kvar här. De skälen kanske försvinner en dag. Men just nu finns det ingen annan plats i världen jag hellre skulle vilja bo på. Jag vill bara åka någonstans för att kunna andas litegrann i lugn och ro. Det är allt jag vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du är inte ensam om att vilja åka bort ett tag.
Men om två veckor iaf <3
var man än är tillräckligt länge så har man rykten fter sig och minnen man inte vill ha.. mnen om man itne tar den smällen så får man ta smällen som rotlös..
<3
åh. jens lekman är jättefin. och du skriver så himla ärligt
Svar: Du har så rätt söta du. Andas kan vara jättelätt ibland.
Svar: Nu ska du hålla käften:(
Det gör den inte alls.. Eller okej den gör väl de dåååÅ!
Skicka en kommentar