Old in just one day

Jag är inte så arg av mig. Oftast är jag lugn, tror jag. Det blir dock värre med åren verkar det som. Jag kommer säkert vara den grinigaste pensionären på äldreboendet när jag väl hamnar där. La ni märkte till formuleringen NÄR jag hamnar där? Ja, idag verkar man bli instängd på en institution, där man verkar samla alla gråhåriga tanter och gubbar som riskerar att glömma vad de själva heter.

(Alla har vi väl någon gång samlat på saker, åtminstone när vi var unga och naiva och inte förstod att det var meningslöst. Det handlade bara om personlig vinning, det var kul helt enkelt, ett tag. Sudd, gosedjur, mynt eller vad som helst. Kommunerna har också tydligen ett intresse av att samla, fast på dementa pensionärer. Den tanken hade jag nog själv aldrig kommit på.)

Vad är vitsen med att bli så gammal, och eventuellt så sjuk, att man sitter mer eller mindre instängd med människor som man kanske inte alls tycker om? Det är så det fungerar idag. I bästa fall har man släktingar eller vänner som ofta hälsar på, kanske till och med dagligen eller varannan dag. I sämsta fall har man inte haft besök på åratal. Tänk er själva hur ni sitter dag ut och dag in och bara väntar. Väntar på besök, ingenting eller döden.

Det finns någon som alltid sitter i ett rum på alldeles för få kvadratmeter. Det finns någon som senast fick besök för fem år sedan. Det finns någon som tröttnat på världen, men inte tar sig härifrån. Tro mig, då hade jag också varit grinig.