När jag var liten ville jag bli komiker. När jag blev äldre insåg jag någonting som kunde innebära ett problem i min framtida komikerkarriär. Jag är inte särskilt rolig.
Men själv kan jag tycka att jag är grymt rolig, utan att någon annan ens förstår vad jag pratar om. Att andra uppskattar ens skämt, tror jag är en fördel inom komikeryrket. I mitt fall är de här "andra" ofta bara jag själv. Jag vill få människor att gapskratta, men om någon gapskrattar är det ofta jag själv. Antingen är det jag som har udda, dålig humor, eller så är det hos resten av världen som felet ligger hos. Visst är det bättre att skylla på alla andra istället för en själv?
Det är världens fel att jag inte kan bli komiker. Det är absolut inte jag som inte är rolig.
3 kommentarer:
BRA Emma! Du kan ju så länge man hotar dig med absolut ingenting :D Fortsätt så. Håll bloggen levande!
Alla är roliga, om så att bara en själv skrattar. Och du umgås med Marie, då gapskrattar man ganska mycket. Åt och med varandra. Med oftast.
Nu är det dags att skriva ännu ett inlägg här i bloggen..
Skicka en kommentar